Det är sorgligt att människor som i grunden är fullständigt överens om frågans betydelse och ärligt vill åstadkomma en förändring i den kraftiga obalansen mellan män och kvinnor på chefsposterna, inte sakligt kan diskutera kvotering som en av lösningarna. 

Jag anser att det är för att kvotering så framgångsrikt positionerats som en vänsterideologisk rödstrumpefråga. 

Vilka som ska ha makten och ledarskapet i Sverige är en fråga som är långt viktigare än att den ska tillåtas att malas sönder av partipolitiskt käbbel. 

Kvotering är ett ofta missuppfattat förslag vars motargument inte sällan är illa genomtänkta. Många är de gånger då jag hört en kvoteringsmotståndare mena att vi självkart inte kan acceptera mindre kompetens för att få ordning på jämställdheten. Men vem har sagt att kvotering innebär att vi måste acceptera en lägre kompetens? Vem har sagt att kvinnor är mindre lämpade och har mindre kompetens för att inneha makten och ledarskapet? Faktum är att många kvinnor trivs mycket bra i ett chefsuppdrag, är minst lika uppskattade av sina medarbetare som männen och att kvinnor idag är mer högutbildade än männen.

Liksom de sju Moderatkvinnorna på Brännpunkt är det många kvoteringsmotståndare som inte ser hur den lilla makteliten i styrelserna kan vara så betydelsefull för jämställdheten i ett bredare perspektiv. Här måste vi som tror på kvotering bli tydligare.

Ledarna menar att med en jämnare fördelning av män och kvinnor på de mest inflytelserika maktpositionerna dvs i börsbolagens styrelser, kommer fler kvinnor med kompetens för företagsledning att blir rekryterade till direktörs- och vd-jobben, vilket i sin tur öppnar dörrar för kvinnor på alla chefsnivåer. Vilket i nästa steg innebär att medarbetare får en chef som rekryterats för sin kompetens och inte för att chefskap traditionellt är förknippat med ett kön.

Det är Sveriges ledarförsörjning som står på spel. 40-talisterna, med hög andel chefer, lämnar nu i allt snabbare takt arbetsmarknaden och måste ersättas. 80- och 90-talistgenerationerna är mindre årskullar vilket skapar ett underskott i arbetskraften. Det är inte rimligt att fortsätta kvotera ett av könen till chefsposterna bara för att vi inte har gjort upp om myter och fördomar om hur en chef ska se ut.

Det är mänskligt att ha fördomar. Bilden av chefen med manliga attribut har många tusen år på nacken. Men för en organisation som är övertygad om chefers och ledares betydelse för konkurrenskraft men också för alla anställdas arbetsglädje och yrkesutveckling, är det viktigt att kämpa för att Sveriges ledarförsörjning handlar om kompetens. Att vi får de mest lämpade att välja och få chansen till chefsjobben. Ledarkompetens är inte en könsfråga. Därför tror vi att kvotering av kompetenta kvinnor till börsbolagens styrelser är ett viktigt sätt att ökan andelen kvinnor i chefsjobb på alla nivåer.

Med Moderaternas utspel i förra veckan är kvoteringsämnet mer befriat från blockpolitik än den någonsin varit. Det lägger grunden för en saklig kvoteringsdebatt och beskrivning av frågan i media. Låt våren 2010 bli startskottet för en konstruktiv och fördomsfri jämställdhetsdebatt med Sveriges konkurrenskraft för ögonen!

Relaterade länkar: DN1, DN2, DN3, Sydsvenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4