Den brittiska tidningen Economist har den senaste tiden haft två intressanta artiklar där de ifrågasätter de traditionella uppdelningarna av länder. Artiklarna diskuterar hur gamla vedertagna termer såsom ”Östeuropa” och ”EU-länder i periferin” blir allt mer slitna uttryck utan direkt mening. Speciellt intressant blir det i fallet Östeuropa.

Länderna som normalt tituleras Östeuropa är de stater som föll under Sovjets och Warszawapaktens ok på den östliga sidan av järnridån.  Sedan Sovjetunionens fall har dessa länder förknippats med ekonomisk misär och underutveckling, samt en strävan att närma sig det rika Västeuropa. Men artikelförfattaren slår fast att det blir allt mer hopplöst att klumpa ihop alla dessa länder då deras utveckling både innan och efter järnridåns fall skilt sig betydligt.  Det räcker med att titta på en karta för att se att begreppet inte håller. Exempelvis ligger ”östlandet” Tjeckien mitt i Centraleuropa. Medan väststater såsom Grekland och Cypern ligger längre österut än Polen och Slovakien.

Men ännu viktigare är det ekonomiska och politiska läget i länderna. En del av de så kallade östländerna är mönstermedlemmar i EU och har bättre ekonomi än svaga västmakter såsom Portugal eller Grekland.  Tjeckien och Slovenien kör nu om de svagaste västeuropeiska länderna i levnadsstandard. En del har gått med i EMU, medan Sverige, Storbritannien och Danmark fortfarande står utanför. Vissa östländer har drabbats mycket hårt av finanskrisen, såsom Baltstaterna och Ungern men även rika västländer som Irland, Spanien och England har det mycket tufft. En del östländer har problem med korruption, med Bulgarien som uppenbart exempel, medan andra har förärats högre kreditvärdighet än ett par EMU-medlemmar.  De flesta av östländerna är stabila demokratier och rättstater vilket säkert en och annan frustrerad Italienare avundas.

Så om det knappast finns någon geografisk, ekonomisk eller politisk bäring på termen Östeuropa längre, varför finns den då kvar och används i pressen? En snabb artikelsökning visar att det framförallt är inom ekonomi- och opinionsjournalistiken den används. Det finns gott om exempel: En SvD-artikel berättar att krisen i Östeuropa inte är över på långa vägar. I DN presenteras Scanias europaförsäljning uppdelad i en väst- och östdel. Gång på gång klumpas länderna ihop i opinionsartiklar, från huvudledare om homosexuellas rättigheter till texter om arbetsrätt och fackstrider. 

Ett exempel på den gängse uppdelningen i Väst- och Östeuropa är bankens SEB:s konjunktursrapport ”Eastern European Outlook”. I rapporten går banken igenom det ekonomiska läget i östländerna och dess slutsatser får ofta stort genomslag i media. Bankens chefsekonom Robert Bergqvist håller med om att termen Östeuropa är lite föråldrad.

– Detta gäller i för sig kanske inte bara Östeuropa utan ganska mycket hela kartan och hur man ser på världen. Man pratar exempelvis fortfarande om Kina som en tillväxtekonomi medan landet nu är på väg att bli en ekonomisk supermakt. 

Ni har inte övervägt att förändra eller döpa om er ”Eastern European Outlook”?
– Jo absolut. Men alla följer den gängse praxisen. Då blir det denna indelning. Men jag håller helt med om att det finns mycket goda skäl att se över hur man kategoriserar både Östeuropa och andra delar av världen.

Men Robert Bergqvist tycker fortfarande att termen Östeuropa har en viss poäng då länderna i många fall haft en likartad utveckling. Men den negativa klangen är ett problem, slår han fast. 

Han tar G20-länderna som exempel på en mer aktuell och modern uppdelning, där nya ekonomiskt starka länder har fått en helt annan möjlighet att påverka världspolitiken än vad de tidigare haft.
 
– Man bör överhuvudtaget fundera på hur man delar upp länder. Man pratar fortfarande om tillväxtekonomier som länder med stora problem och utmaningar, när det i många fall är de länderna som antagligen kommer att ha störst utvecklingsmöjligheter framöver. Eller ta Baltikum som exempel. Det råder helt olika utvecklingstrender i de tre länderna, men de klumpas ofta ihop som en region.

Erik Durhan
erik.durhan@hotmail.com