I dagens Aftonbladet kan man ta del av rubriken "Vimmerby sitter i klorna på Astrids Lindgrens släktingar". Frågan är hur insatt i frågan Aftonbladet är.

Om vi ska ge en bild av relationen mellan Astrid Lindgrens barn och barnbarn så är den mycket bra och efter att vi enats om en affär som ger vinster till båda partner så blir rubrik och innehåll märkligt.

Visst har Vimmerby som ägare inte behövt betala någon royalty, under villkoret att alla pengar utom ränta på lån från kommunen ska stanna i Astrid Lindgrens Värld. Det har inte, som det framstår i vissa sammanhang, varit möjligt för kommunen att föra pengar till skola eller äldreomsorg. Vi har dessutom varit tvungna att täcka upp vid förlust vilka många verkar glömma. Med det nya avtalet så finns det inget krav på det.

När det sedan från kommunens sida bestämdes att det var dags att sälja en majoritet av parken så fanns detta med royalty med i bilden. För skulle det bli en privat ägare skulle Astrids släktingar genom bolaget Saltkråkan AB ta en royalty och därav har denna värdering nu gjorts.

Mycket av diskussionen, eller rättare sagt all diskussion har hamnat om priset. För mig så är det en sekundär fråga. Alla de andra världen som vi får genom Astrid Lindgrens Värld är så mycket större.

Nu får vi en ägare med muskler som kan göra de investeringar som är nödvändiga för att parken ska överleva framtiden. Alla diskussioner om värdet blir en pseudodiskussion, istället för att samtala om hur vi utvecklar Vimmerby för framtiden med Astrid Lindgrens Värld som en dragare.

De som har hakat upp sig på prislappen ser inte allt annat som kommunen vinner med denna affär.