Det finns väl ingen vettig människa som påstår att det finns något som heter "objektivitet" i naturpolitiken?! Oavsett hur många vargar man vill ha så är man lika subjektiv som t ex riksdag och FN-konferenser, som fattar beslut i frågor om t ex biologisk mångfald!

Glädjande nog måste jag konstatera att under den senaste veckan har något hänt inom vargjournalistiken. Det skrivs om Jägarförbundets historiska "allmänna uppdrag" i UNT, Guillou granskar journalistiken i Svensk Jakt (som enligt honom är värre än 60-talets stalinistiska propaganda i Sovjet, och han borde ju veta...) Karin Bojs på DN tittar på hur vargforskningen finansieras av jaktintressen som sedan styr innehållet, SVT grävde fram jaktlobbyn i Riksdagen och visade hur de vägrar lämna ut medlemslistor (!) något som bland annat statsvetare kritiserar hårt. Detta är bara ett axplock - och hjälper inte vargarna som fick sätta livet till, eller t ex valparna till alfaparet som kallblodigt slaktades helt i onödan i en frisk flock, men kanske får vi igång i alla fall en rovdjursjournalistik som bevakar även djurens och naturens perspektiv i det hela. Särskilt när det är den biologiska mångfaldens år 2010!

Leif E. Ström! Tack för ditt stora förtroende för min förmåga. Men jag är inte tillräckligt insatt i frågan som du tar upp och föreslår att du själv tar upp den på någon diskussionsforum. Och självklart stödjer jag initiativ som förbättrar livet för plågade djur vare sig de är ute i skogen eller hagen - eller inne i ladugårdar.

Johanna Parikka Altenstedt, jag har tidigare kommenterat dina åsikter angående skyddsjakt på varg. Eftersom vi inte var ense i frågan kanske våra åsikter kan jämkas något i en annan djurhållningsfråga. Under Eu:s beskydd har vi idag en frigående kreaturstam i Sverige. Dessa djur har i flesta fall ett undermåligt skydd i upp till 25-gradig kyla. De som ytterligare bekymrar mig är att kalvarna finns med i bilden. Kanske dessa djur inte har lika hög status i era kretsar, men de är betydligt fler och de har det betydligt värre än vargarna.

Tack för ett bra inlägg! kör hårt!

Kjell.

Problemet är väl att utredningarna som beställdes inte fått undersöka detta förutsättningslöst, snarare har de varit hårt styrda mot licensjakt.

Läs naturvårdsverkets uppdragsberättelse, där står det svart på vitt att deras uppdrag handlade om att hålla vargpopulationen under riksdagsmålet.

Förstår inte vad debatten handlar om. Oavsett vilka naturvärden vi värnar om,jord, skog, vilt måsta man bestämma sig för om tillgången skall utökas, ligga på samma nivå eller minskas. Vargarna inget undantag. Utifrån de besluten vidtar man årgärder.

/Kjell
Bondson, jägare och naturvän

Johanna, jag förstår inte vad det skulle ha för betydelse om jag skriver på arbetstid eller på min fritid. Men den underliggande frågan från din sida är vem som betalar min lön. Det gör våra medlemmar i rovdjursfrågan, ingen annan.

Givetvis skall du inte stå till svars för WWFs annonsering, men det var heller inte heller min avsikt. Min fråga gällde din egen objektivitet när du väljer WWF som källa, inget annat.

När det gäller bildpubliceringen och honorar, så har jag svårt att svara på vad pengarna går till. Kanske ett smycke till frun som fick sitta ensam hemma medan mannen jagade varg i 20 minusgrader. Eller tvärt om, för antalet kvinnor i jakten är den grupp som ökar mest just nu. Har du funderat på att ta jägarexamen? Möjligen skulle det hjälpa dig i din journalistiska gärning. Man behöver inte börja jaga själv, bara se vilka krav som ställs för att bli jägare.

Hej Gunnar!

Jag förstår att det kan vara förvirrande när jag har så många grunder att stå på - medievetare, f d journalist, informatör, kommunikatör.

Jag välkomnar en diskussion om sakfrågan - JOURNALISTIKEN - men jag kan inte diskutera i WWF:s ställe - du får rikta dina frågor och funderingar om deras affischer direkt till dem.

När det gäller makt och pengar så är det nog inte naturskyddsföreningar, eller gratisskrivare på second-opinion som tjänar mest. Jag såg förresten att Jägarförbundets tidning betalar honorar för bilder och jaktberättelser från vargjakten. Och vem fick licenspengarna? Gick de till vargens väl? (Det är väl en story i sig - pengarna)

Om jag skulle ha skrivit om vargjakten som journalist i en tidning på uppdrag av en redaktion -då skulle jag tagit upp alla de punkterna jag har listat i min artikel. Men som sagt - jag skriver här om journalistiken, inte om jakten i sig - och inte på uppdrag av någon annan än mig själv. Skriver du på arbetstid eller som privatperson?

Men låt oss vända blicken mot jägarnas tidningar. Hur väl tycker du man balanserar ämnet där? Hur ofta har man intervjuer med "motståndare" för att ge läsaren en bred och saklig bild av problematiken. Eller ser man journalistiken som metoden som bara förstärker den egna argumenteringen?

Bra att vi är många som uppmärksammar dessa frågor för det behövs nog en grundläggande genomlysning av hela rovdjursfrågan i Sverige.


Hälsningar
Johanna

Hej Gunnar!

Jag förstår att det kan vara förvirrande när jag har så många grunder att stå på - medievetare, f d journalist, informatör, kommunikatör.

Jag välkomnar en diskussion om sakfrågan - JOURNALISTIKEN - men jag kan inte diskutera i WWF:s ställe - du får rikta dina frågor och funderingar om deras affischer direkt till dem.

När det gäller makt och pengar så är det nog inte naturskyddsföreningar, eller gratisskrivare på second-opinion som tjänar mest. Jag såg förresten att Jägarförbundets tidning betalar honorar för bilder och jaktberättelser från vargjakten. Och vem fick licenspengarna? Gick de till vargens väl? (Det är väl en story i sig - pengarna)

Om jag skulle ha skrivit om vargjakten som journalist i en tidning på uppdrag av en redaktion -då skulle jag tagit upp alla de punkterna jag har listat i min artikel. Men som sagt - jag skriver här om journalistiken, inte om jakten i sig - och inte på uppdrag av någon annan än mig själv. Skriver du på arbetstid eller som privatperson?

Men låt oss vända blicken mot jägarnas tidningar. Hur väl tycker du man balanserar ämnet där? Hur ofta har man intervjuer med "motståndare" för att ge läsaren en bred och saklig bild av problematiken. Eller ser man journalistiken som metoden som bara förstärker den egna argumenteringen?

Bra att vi är många som uppmärksammar dessa frågor för det behövs nog en grundläggande genomlysning av hela rovdjursfrågan i Sverige.


Hälsningar
Johanna

Hej igen Johanna
Det blir svårt att se det du skriver i ett annat ljus än som medievetare när din text åtföljs av din meritlista. Ingen annan torde göra det heller.
När du säger att du hämtar din information från WWF blir jag rädd, inte för att den nödvändigtvis är fel. Det finns mycket klokt folk på WWF. Men när du samtidigt tar upp frågan om Jägareförbundets lobbyverksamhet som ett problem blir jag bekymrad.
Det finns en utbredd uppfattning att organisationer på bevarandesidan skulle stå för något högre ideal. Ett ideal som bottnar i oegoistiska värderingar, till skillnad från oss som då sägs ha egoistiska intressen. Men inte tror du väl på allvar att WWFs affisher på vita sälungar med svarta ögon åtföljt av blodröd snö är en objektivt bild av säljakt. Syftet är givetvis att sälungen skall inbringa pengar till WWF. Att det sen kostar ursprungsbefolkningen som lever av sälprodukter deras levebröd får inte lika stort utrymme.

Inget argument är oegoistiskt det är bara olika förhållningssätt till naturen. Så en filosofisk diskussion välkomnar jag, det är egentligen det vargjaktsdebatten får sin näring ifrån. Många väljer dock att gömma den verkliga diskussionen i rubriker som vargslakt, hetsjakt, vargmord och andra nedvärderande omdömen om oss som jagar. Allt i syfte att gynna sin sak. Du gör det du också. Så kom igen, låt oss ta den filosofiska diskussionen istället för att kasta skit på varandra! Det borde varit din uppgift som journalist att hitta drivkraften bakom alla krigsrubriker, från båda sidors skyttegravar.

Hej Gunnar!

Jag förstår hur du tänker, men förstår du hur jag tänker? Nu har jag inte ställt mig här som journalist - utan som en från publik - och konstaterar att just public service (se listan nedan) som vi alla finansierar med licensmedel gjorde inte sitt jobb ordentligt. För många perspektiv på rovdjur/viltvård/myndighetsutövning/jakten uteblev.

Som jag ser det så är det ju inte vi som läsare/tittare som ska aktivt behöva hitta och värdera rapporterna som myndigheter beställer av forskare och konsulter. Jag hämtade mina kunskaper bland annat från WWF - som jag värderar som en pålitlig och mycket seriös organisation (du vet, vår jagande kung är också med där). Och jag redovisar också mina källor i texten.

Men det är ju de betalda proffsjournalisternas jobb att förmedla ny information men också granska den och värdera källorna! Du borde ställa dina frågor till dem istället.

Mitt inlägg här handlar om att nyhets- och aktualitetsjournalistiken - särskilt inom SR och SVT - måste bli vassare, mer reflekterande, mer problematiserande och analyserande i detta fall - och inte bara följa med i skogen och fota varg/vargjakt.

I det ingår att förstå och kunna berätta hur lobby fungerar - det är en miljardindustri idag i Sverige och handlar om beslut inom alla samhällsområden. Det är många lagar, propositioner och motioner som egentligen produceras på pr-byråer som på uppdrag för olika intressen ska sätta olika frågor på agendan och driva genom nya regler och lagar. Ofta hämtas underlaget av beställda forskningsrapporter, då forskare blir betalda konsulter.

Så jag håller helt med dig om att vi behöver en övergripande MKV-forskning om till exempel rovdjursfrågor och hur de gestaltas och vad det är som blir "nyheten" - vem sätter agendan?

För övrigt är jag inte naturvetare, utan sociolog och mediepedagog och det är mitt perspektiv på denna fråga. När det gäller BRÅ så kan jag inte tänka mig att de går ut och värderar vilken akademisk disciplin som man bör använda sig av i vargfrågan, det ingår inte i deras uppdrag. Men nej, jag har inte läst den. Och inte heller OM den.

Slutligen ett intressant perspektiv som den finska tidningen Turun Sanomat i Åbo lyfte igår om licensjakten:
"I brist på krig och hot har svenska samhället uppfunnit en fiende: naturen och särskilt vargen. Och i enlighet med modern stormaktspolitik måste man eliminera fienden oavsett om den gjort något eller inte."

När man ser på de hundratals bilder som finns på vargjaktsbloggarna ser det onekligen ut som ett modernt vinterkrig, jägare i kamouflagekläder, astraradiospaningsapparater, specialkikare, avancerade vapen, GPS...

Vi kanske behöver även filosofer i denna diskussion framöver!

Det var intressant att läsa ditt inlägg, speciellt som du är medievetare. Du angriper dina journalist kollegor för det du anser vara en vinklad journalistik. Jag har talat med andra journalister som säger exakt samma sak, men då av precis motsatt anledning, rovdjursförespråkarna oproportionerligt stort inflytande. Men det finns även oberoende samhällsvetare som granskat just medias rapportering och kommit fram till att rapporteringen i allt väsentligt är objektiv och speglar båda sidors intresse.

Om man granskar ett par av dina egna synpunkter i inlägget så ser man att du går i exakt den fälla som du anklagar andra för.
Har du t ex läst forskarnas rapport till Naturvårdsverket om vargjakten och rekommendationen om vilka vargar som kan fällas och vilka som skall fredas? Har du läst genetikernas beräkningar av hur vargstammen kan nå gynnsam bevarandestatus? Nej, det har du uppenbarligen inte för då skulle du inte skriva som du gör, att jakten saknar vetenskaplig förankring. Dessutom finns det andra vetenskaper än de naturvetenskapliga. Samhällsvetenskap är också något som politiker skall ta hänsyn till.

Har du som medievetare och granskare av din egen yrkeskår tagit till dig de samhällsvetenskapliga slutsatserna? Känner du till BRÅs rapport som är ett par år gammal? Båda dessa kommer till slutsatsen att människor måste involveras och tas större hänsyn till, naturvetenskapliga argument har haft för stort inflytande.

Det hade varit klädsamt om du även redovisade dessa argumentm bland de som inte media rapporterat om nu i vargjaktstider. Har du själv talat med en enda jägare som deltog i jakten och försökt få en egen bild av hur jakten gick till? Troligen inte! Du väljer precis som så många andra journalister att bygga din journalistika gärning utifrån hörsägen och egna värderingar.
Du kan ju börja med att ställa dig själv frågan. Är det ok att skjuta vargar?

Oavsett om du svarade ja eller nej på frågan bör du sen reflektera över hur det påverkade innehållet i ditt inlägg.

Gunnar Glöersen, Svenska Jägareförbundet och en jägare som verkligen deltog i vargjakten

Leif E Ström, tack för att du tar din tid för att kommentera min artikel.

Vargsorgen väcker känslor. Dödandet väcker känslor. Bilder av blodiga skjutna djur på vit snö väcker känslor. Grundvärden i samhället baseras på känslor. Politik baseras på grundvärden. De existentiella frågorna i politiken: religion, abort, dödshjälp, eller vargens vara eller icke vara väcker alltid mycket starka känslor. Så är det. Alla som reagerar bör vara stolta över att de känner något i samband med att naturens varelser hotas. Varför skulle inte känslor och värderingar vägas in i vår naturskyddspolitik?

När det gäller fritidsverksamhet och antal jägare så har det ju ökat genom att bilden av trevlig naturupplevelse och hobby har fått prägla bilden av viltvård under lång tid. Marknadsföring och PR brukar ge effekt.

Jag är överens med dig om att det hjälper föga att ställa emot intressegrupper mot varandra, utan det bästa är att försöka förstå hur de andra tänker och fungerar. Men när det gäller vargen så är det ett utrotninshotat djur och måste räddas. First things first. Sedan kan vi träffas vid lägerelden förutsatt att alkohol och vapen inte förekommer på samma ställe.

Journalisterna får gärna spegla allas vinklar in den här storyn. Även vargens. Det är varken mer eller mindre som jag efterlyser.

Det är ju otroligt hur känslorna kan styra statistiken. I ovanstående inlägg mot vargjakten
försöker jag inte bortse ifrån Johanna Parikka Altenstedts alla belägg för känslor.
Men då jag har praktisk insikt i jakt och viltvård kan jag inte undvika att kommentera
känslosvallet. Om nu känslorna skulle få styra lagstiftningen och viltvården i Sverige skulle problemet vara löst. Vi skulle inte ha varken jakt eller viltvård. Men nu är det så att vi har en organiserad jägarkår på c:a 200 000 individer. Utöver detta så tillkommer c:a 300000 personer som deltar inaktivt med jakt och viltvård.

Vad som frapperas är förvåningen över hur stark lobbyverksamheten för nämnda utövare är. Den här rörelsen är basal för mänskligheten och har utvecklats från barbariskt hantering till en utbildad och ansvarsfull jägarkår. Jag kan garantera er jaktmotståndare, att i ett jägarlag förekommer krav och etiska regler som ni ert dagliga värv aldrig kommer ställas inför. Straffpåföljderna vid brott mot jaktlagarna är betydligt strängare än övriga lagar. Den store Jan Guillou beskriver att han aldrig i något sammanhang, upplevt en sådant tillkortakommande, som vid egna brister i jaktutövandet.

Om ni nu skulle utföra ett praktiskt expriment för att lösa vargjaktens alla avigsidor så bör ni göra på följande sätt. Anslut er till ett jaktlag, ni behöver inte ta någon jägarexamen men lösa statligt jaktkort. Vid elden förekommer oftast frågor om jaktens utövande. Detta är den enda och rätta platsen om ni vill påverka utövarna och jakträttsinnehavarna/oftast markägarna. Om denna metod inte får jägarna att ändra sig, har ni ändå fått träffa trevliga människor och er aktion har gått i demokratins anda.

Att ställa intressegrupper under hotfulla argument är ett tillvägagångssätt som tyvärr har eskalerat i vårt samhälle. Det kan ni inte beskylla jägarkåren för. Jaktlagarna har alltid sett till att medborgarnas frihet inte får inskränkas pga jakt.

Jag kommer säkert bli bemött med argument gällande tjuvjakt, idioter andra våldsverkare. Dessa når vi inte här i debatten och vi möter inte dem i skogen heller.

Hej. Den 17 Januari kl 14:00 ska en manifestation hållas! Det är ytterst viktigt att vi är många den dagen. Jag ber om hjälp här. Även om DU inte kan komma kanske du känner någon som kan? Ni som är med i FaceBook kna använda er av linken nedan. Klicka på länken eller kopiera den och sätt in den i ditt adressfönster och bjud in mer folk, uppmana dom att i sin tur bjuda in fler. Så att stafettpinnen förs vidare hela tiden. Har ni frågor så maila till vargmanifest@gmail.com. Tack för er hjälp!

http://www.facebook.com/event.php?eid=263619581162&ref=mf#/event.php?eid=243959427594&index=1

Min mejladress är zeke@valsarna.nu
MVH

Tack Sven-Erik, där blev det lite dyskalkuli för min del... Var kan man nå dig? Du har unika kunskaper och perspektiv på rovdjusjournalistiken.

Nja. 169 döda får ska det vara. Plus 68 skadade och 55 saknade.

Viltskadecenterns statistik finns här nedan. Jag har inte hittat siffror om antalet får som hundar tar där.

http://www.viltskadecenter.se/index.php?option=com_content&task=view&id=30&Itemid=46

2008 år statistik visar 196 dödade får i hela landet 2008 så det är mer än några tio - men det delas väldigt ojämt över vissa regioner då andra har inga anmälningar. Men min poäng är ju att det är inte vi läsare som ska ta fram siffror - utan allt detta bör ju journalistiken berätta.

På NVV:s sida finns regler för ersättning. En jakthund som rovdjuret tar ersätts fr o m 2009 upp till 20 000 kr. Ersättning för skadad hund är upp till 5000 kr + veterinärkostnaderna.

Ersättningen per lamm är 1200 kronor, för tackor äldre än två år utgår 2 500 kronor styck. Dessutom har det alltså utgått ersättning för veterinärkostnader och annat.

Från och med 2010 får jägare även ersättning när de ska söka trafikskadat vilt.

NVV skriver också att man inriktar sig till förebyggande av skador, men det finns vad jag kan se inga krav på rovdjursstängsel osv. för att få ersättning för förlorade djur.

Jag hade själv en intervju för flera år sen med en ordförande i en riksorganisation inom fåraveln. Denne påstod att att lösspringande jakthundar var ett större porblem än vargarna.
Det var som sagt för fem-sex år sedan.
År 2008 angeps 14 får av varg i Värmland.
För 2009 finns så vitt jag vet ännu ingen officiell statistik.
Rikstäckande statistik finns på Viltskadecentrets hemsida. Dessutom flera år bakåt.
S-E Karlsson, pensionerad journalist.

Hej,
Stämmer det verkligen att jakthundar tar fler får per år än vargar gör? Jag har för mig att jag sett statistik att det rör sig om nån enstaka jakthund medan golden retrievers, schäfrar etc är de som står för dödandet av får, jämte vargen.

Och när du skriver 'några tiotal' får, menar du då 20 eller 90? Minns att jag läste flera rapporter i Värmlandstidningarna om dödade får i somras. Sju vid ett tillfälle (kanske elva, när artikeln i tidningen skrevs saknades fyra får). Bara i Gräsmarskreviret hade man i somras haft sex vargangrepp på tamdjur.

Vilka är egentligen de rätta siffrorna?

Ja. Helt rätt.
Själv var jag ansvarig för rovdjurs-och jaktfrågor på Nya Wermlandstidningen i 15 år. Skrev ett par hundra artiklar om varg.
Jag måste erkänna att jag blev alltmer frustrerad under den här tiden.
Det spelade ingen roll vilka fakta som jag lyckades lägga fram. Andra journalister spred samtidigt en massa vinklade och rent felaktiga uppgifter i rovdjursfrågorna.
Nu kan jag bara konstatera att journalistiken inte tagit enda steg framåt i de här sammanhangen.
Häromdagen var en reporter från en stor rikstidning i Värmland. Denne lät sig snällt ledas till samma drabbade fårägare och samma jägarauktoritet som de flesta politiker på besök brukar ledas fram till. Inga nyanser där inte.
Jag är sedan ett par år pensionär och har under tiden suttit och väntat på en djupare granskning av vargfrågan.
Men den kommer inte!
Tyvärr.
Det alldeles märkliga i de senaste riksdagsbeslutet om vargjakt är att det grundar sig helt och hållet på jägarkraven.
Vad kan det bero på.
Det borde varenda seriöst skrivande journalist fundera över. Det borde i själva verket sitta i ryggraden på varje hederlig murvel.

Mycket bra artikel. Just detta med den enormt starka jaktlobbyn och dess inflytande på den politska makten, myndigheterna och forskningen är skandal att det inte lyfts fram i media.
@Mattias Forsberg, ja det är helt klart att våra vargar har en usel genetisk status, däremot är det inte defekta, sjuka eller skadade vargar som går omkring i våra skogar. Något som Andreas Carlgren med darr på rösten sagt, utan att det föranlett några vettiga frågor från journalisterna

Tack Mattias Forsberg för ditt initierade inlägg. Att det finns forskning och belägg om att den svenska vargstammen ÄR genetiskt defekt är vi nog alla tämligen överens om. Jag ber om ursäkt och medger att jag formulerade mig otydligt om just den punkten.

Jag menar att det vetenskapliga underlaget till a) hur vi ska behålla en vargstam som är stark och duglig b) hur stor det ska vara, lyser med sin frånvaro - det är det som är snömos, t ex siffran 210.

Så är det enligt auktoriteten WWF som jag väljer att tro på på grund av deras långa och seriösa bana inom djurskydd. De påpekar att beslutet att just 210 är rätt siffra för Sverige är politiskt - inte vetenskapligt.

När det gäller tjuvjaktsannonser, så har jag bara berättat vad jag har sett några år sedan. Annonserna fanns ej i "internationell media" d v s riktiga tidningar med ansvariga utgivare, utan i reklamtidningar som man får tag i på flygplatser gratis.

Jag är säker på att om man vill så hittar man sådana annonser igen, särskilt nu när alla har internet och mer finns där.

På finska www.riista.fi har man t ex diskuterat hur man kan ta sig in i denna "historiska" svenska vargjakt från Finland.

Fick mig ett par goa skratt åt en del av det du skriver i din artikel. Detta var självklart bäst:
"Mest provocerad blir jag av att journalister tror att vi i publiken är idioter. Att till exempel komma med snömos om genetiskt defekta vargar..."
Sedan när har mediernas läsare något i huvudet blir min motfråga då? I dag är det inte mycket som förutsätter att mottagaren kan tänka själv! Och i vargfrågan är allt ovanligt svart eller vitt! Här finns absolut inga nyanser.

Det bästa med den här artikeln är Mattias Forsbergs kommentar. Alldeles för dåligt med konkret fakta...

Hej Johanna!
Du granskar pressens agernade på ett bra sätt, men du skjuter dig själv i foten två gånger om.
1. Du skriver att det inte finns några vetenskapliga belägg för de svenska vargarnas dåliga status. Den frågan har diskuterats både i forskarvärlden och i media. De svenska vargarna härrör från 3 individer, som sedan parat sig med varandra i ett antal omgångar. DNA analyser av den svenska vargstammen visar att individerna är i snitt är mer släkt med varandra än vad två syskon är. Den svaga genetiken är inte skäl till vargjakten. Vargjakten är en politisik avvägning mellan flera intressen. Man har kommit fram till att den svenska befolkningen tål de problem som det innebär att hålla ca 200-250 vargar i landet.

2. Vidare berättar du om komersiell tjuvjakt på varg och att detta dessutom annonseras i internationell media. Det är milt sagt grova anklagelser. Kan du presentera ngn saklig grund för detta? Att påstå att de milda straffen för tjuvjakt inte avskräcker tyskar från att komma hit och köpa olaglig jakt, låter faktiskt lite väl påhittat. Vad som är ett lågt och ett högt straff är naturligtvis fråga om personliga uppfattningar, men i de fällande domar för jaktbrott som finns (finna inga med tyskar som lustmördar vargar i sverige) tex där djurägare skjutit varg i fårhage har straffet varit hårdare än i många våldtäktsmål.

Jag tycker att:
(1) Johanna gör samma blunder som hon beskyller media. Granskar inte sakligt utan hävdar åsikter utan stöd av fakta.
(2) Jaktbrott skall straffas hårt, men misshandel och våldtäkt skall straffas hårdare.
(3) Sverige skall ta ansvar för vargstammen och dess överlevnad genom att tillföra nytt blod. Då kan vi ha friska vargar samtidigt som den totala stammen är på en acceptabel nivå.

Och yes, jag är jägare som tycker att vi skall ha en vargstam i sverige.

Bra skrivet. Mer sånt.Bor på gränsen till två revir.
Med får ägare i släkten.Varg staket självklart.

Jättebra artikel. Det är så himla tydligt att här pågår ett riktigt rävspel. Jag bor långt ute i skogen i ett vargrevir och har får för husbehov. Ser inte vargen som något problem. Det är lite bökigt att bygga rovdjurstängsel men dessa skyddar ju å andra sidan även (till viss del) mot lösa hundar vilka jag anser är ett större hot än vargar.

Jag önskar att dessa ord kunde spridas till varenda lokaltidning vi har i Värmland. Ja även i Närke och Dalarna också förstås.
Såå bra och så intelligent! Tack för dina ord!

Det känns bra att vi är fler som tycker att journalistiken svikit uppdraget som den så gärna stoltserar med. Och Andreas Pettersons tips om länken till Jägarförbundets trofésida visar hur surrealistiskt det hela är. Myndighetsutövning och särintressen hos en intresseförening har uppenbarligen blandats ihop totalt. Ytterigare en skandal i denna sorgliga vargslakt.

Hej! Tack för din artikel som är toppen. Vad som gör mig än mer tveksam till den "viltvårdande" insatsen som våra jägare gör via Jägar Förbundets, är detta t.ex. detta förbunds vädjan att skicka in foto på vargjakten och gärna på fällda vargar (http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Startsida/Nyheter/Svensk-Jakt-efterlyser-bilder-fran-vargjakten/) . Luktar än mer troféjakt än den "viltvård" det skulle vara.

Fantastiskt skrivet. Hoppas att detta leder till något.

Tack Johanna för en MYCKET bra artikel

Bravo, Johanna Parikka Altenstedt! Det bästa jag hittills sett om medias ansvar och (brist på vettig) rapportering!

Välskrivet och balanserat - tack för det!

Riktigt bra skrivet.

Tack Johanna för en fantastiskt bra artikel!