Idag så gör Svenska Dagbladet en genomgång hur politiker använder sociala medier. Det visar på en stor okunskap om hur vi förtroendevalda hanterar detta nya kommunikationsverktyg. Som man hör på namnet är det ett socialt kommunikationsverktyg. Det vill säga att monolog inte passar sig och då särskilt på Twitter. Måste erkänna att jag finns på Twitter, Facebook och bloggande här. Jag kan bli mycket bättre på att använda bland annat twitter för kommunikation och inte bara föra ut mitt bloggande. Kan nog ta det som ett försenat nyårslöfte.
SvD konstaterar att det är socialdemokraterna och Centern som är de partier som använder Twitter flitigast och Eva-Lena Jansson är flitigast.

Jag ser både Twitter och Facebook som ett ypperligt komplement att föra dialog med medlemmar och sympatisörer. Jag har fått credit från unga medlemmar som inte kan springa på traditionella möten på kvällarna. Det kan följa med genom mitt engagemang på nätet. Bloggen är mer min egoistiska möjlighet att få ut mina synpunkter och pröva olika idéer. Jag märker att det finns ett motstånd från den äldre generationen. Jag tror att det är en rädsla för det nya. Att bli ifrånsprungen. Vi måste förstå dem. För som jag inledde så kan inget slå det personliga mötet.

Samtidigt så har jag genom sociala medier fått många nya vänner som ger mig både glädje och kunskap. Så det går inte att bara se det ena eller det andra.