Att fundera över året som gick är svårt för en person som ständigt befinner sig mitt i det hela. Men låt oss stanna upp vid internet och medier ett ögonblick. Här har det vänts upp och ned på en och annan sten.

Minst sagt. I tidningarna och på TV jobbar de riktiga journalisterna, de som kan det här med att bedöma nyheter. Bloggar fanns och finns, de är många men var mest att likna vid megafoner och skrivna av såna som inte kan redigera och dessutom skrivna om rätt ointressanta ting. Tyckte många, på tidningarna alltså.

Det fanns till och med en journalist på DN som kallade bloggarna för en bloggsörja - som en "särskrivande specialklass." Det var en ledarskribent dessutom. Förmodligen har hon ändrat mening numera.

När diskussionerna kring FRA-lagen tog fart förändrades någonting i informationsflödet. Det blev en bloggbävning som en bloggare så kvickt myntade. Det var som att sätta på en kran. Bloggare visade sig bestå av alla möjliga olika personer med de mest skiftande kunskaper om internet, signalspaning, politik med mera. Vi såg kunniga inlägg från jurister, internetexperter, beteendevetare, säkerhetsexperter med flera.

Bloggare kunde till och med vara journalister. Det bloggades och länkades och twinglades för fulla muggar. Det blev ett sällan skådat kunskapande. Någonstans började medierna här närma sig varandra och vi hörde inte längre så många tala om gamla och nya medier. Sen kom twitter. Det har för all del funnits ett tag men det tog fart på riktigt under förra året. Det finns inte någon som inte känner till begreppet sociala medier idag. Plötsligt började alla mikroblogga. Skrev på 140 tecken ner åsikter, känslor, tips, kunskapsbildning och förmedling.

Nyhetsflödet pågår hela tiden som en annan gammal TT-printer (någon kanske kan fixa ljud till twitter), men mycket snabbare. Nyheterna snappas upp av någon och på ett ögonblick sprids det till tusentals personer och så kommer det i tidningen dagen därpå. För det har blivit lite kännetecknande. Tidningarna kommer numera senare med nyheterna. Vi som är på twitter gäspar och tänker, det där visste vi redan.

Interaktiviteten, snabbheten och möjligheten att kommentera och dela med sig av nya vinklar och kunskaper har förvisso funnits även på bloggarna under många år. Men i och med Twitters intåg så kommer de i en rasande fart och du behöver inte söka upp dem.

Människors samtal pågår i ett enda flöde, helt okategoriserat och det är som att ta del av en enda stor kollektiv hjärna på något sätt där synapserna hela tiden flyttar på sig. Ibland grupperas det i en diskussion som kan handla om att man gemensamt ser på ett TV-program och kommenterar det. Ja, man behöver inte ens ha tv:n på för att delta.

Andra gånger handlar det om presskonferenser. Någon sitter och rapporterar från ett intressant seminarium och det känns som om man var där. Att skriva meningsfullt på 140 tecken är en konst i sig. Det passar inte alla, de skriver på sina bloggar eller på Facebook och länkar och så fortgår diskussionen i alla fall. Runt runt hela tiden.

Jag tror att man blir smart av att använda Twitter eftersom det kräver en viss eftertanke att få ihop någon slags mening på få tecken. Utan mening blir det ointressant för läsaren. Mitt i denna ström av tankar och mänsklig värme sitter man mest och ler och känner sig glad. Det finns alltid någon där som kan svara på både triviala frågor och mer seriösa och kanske av komplicerad art.

Interaktivitet är vad det handlar om. En del är roligare än andra, humor finns där i stort och i smått. Det är just den där interaktiviteten som traditionella medier saknar – de har lite jobb att göra framöver.

2009 var året då traditionella medier bytte plats med de sociala medierna och tog över megafonen. Under 2010 kommer de att leva i symbios – om jag får spå. En glad symbios.

Mary X Jensen

Marys uppmaningar till medierna inför 2010:

SLUTA behandla nya och gamla medier som om de vore olika entiteter.

FORTSÄTT samverka - alla tjänar på det.

TÄNK PÅ att vi alla lever i symbios. Då blir vi alla vinnare.

Redaktionens notering:
Second Opinions redaktion sammanfattar vårt första år som mediegranskare. Därför har vi bett några av de som bidragit med inlägg hos oss att recensera medieåret 2009.

Läs Mary X Jensens second opinions under 2009: 
Nästan varannan svensk - missvisande rubrik...