Min hustru brukar ibland berätta hittepåsagor för vår fyraåriga son när han ska nattas. Det har hon gemensamt med Robert Aschberg, med skillnaden att han under året som gått berättat hittepåsagor för Aftonbladets läsare och kallat det för undersökande journalistik.

I Aftonbladets webb-tv-program 200 sekunder och en serie artiklar lät Jan Helin bröderna Aschberg lägga ned ansenliga redaktionella resurser på ett stort ”avslöjande”. Genom att skapa en fejkad branschorganisation verksam i en tillväxtbransch och bjuda in riksdagsledmöter till ett möte vars enda syfte var att dra ned brallorna på de ledamöter som dök upp, skulle de tydligen exponeras som de mutkolvar de är, enligt Robert Aschberg och Jan Helins världsbild.

Det fanns bara ett litet problem med upplägget. Inte en enda del av caset hade något med verkligheten att göra, eftersom hela ”storyn” från början till slut var konstruerad på Aftonbladets redaktion.

Nu kan man fråga sig varför Jan Helin tycker det är värt att satsa resurser och lägga duktiga, erfarna reportrars grävjobb på hittepåsagor, när det finns riktiga storys att berätta. Till exempel den påstådda korruption som sägs vara relativt utbredd i den svenska byggbranschen, med kopplingar till den politiska miljön på stadsbyggnadskontoren.

Helin. Kan du inte låta Richard Aschberg, som är en av landets duktigaste undersökande kriminalreportar, gräva i byggsvängen nästa år? Där finns riktiga knäck med riktiga mutkolvar i huvudrollen. Eller kanske ännu mer intressant, det totala mörker som råder kring enskilda politiska kandidaters finansiering av personvalskampanjer eftersom det inte finns någon svensk lagstiftning, till skillnad från till exempel i USA, som tvingar partier och kandidater att redovisa ekonomiska bidrag från utomstående.

Vilka bidragsgivare ligger bakom den moderata insamlingsstiftelsen Tornet, vars hemliga donatorer erbjuds exklusiva möten med den moderata partitoppen och de moderata statsråden? Och vad avhandlas på dessa insynsskyddande möten?

Det är riktiga storys att gräva i, Jan Helin. Men efter att ha sett Robert Aschberg göra den svenska tv-historiens kanske mest gubbsjuka intervju någonsin då han gästades av Anna Anka i TV8, kan du väl låta brorsan göra bygg- och partifinansieringknäcken ensam den här gången?

Men tv-året innehåller inte bara mörker. Att CNN-profilen Lou Dobbs slutade/fick sparken var inte en dag för tidigt. Efter att han likt en rättshaverist snöat in på frågan om Barack Obamas födelseort och i praktiken anslutit sig till den så kallade birther-rörelsen (som hävdar att Obama föddes i Kenya och därför enligt konstitutionen inte får vara president i USA) var det rent av pinsamt att se och höra honom som framträdande profil på en av världens ledande tv-redaktioner.

Och när vi ändå är inne på politisk journalistik i staterna väntar jag med spänning på att få se vilken redaktion som blir först med att skapa en svensk version av de i ordets rätta bemärkelse nyskapande Factcheck.org och prisbelönta Politifact.com och dess truth-o-meter.

Andreas Henriksson

Andreas uppmaningar till medierna inför 2010: 

SLUTA granska Sverigedemokraternas invandringspolitik. Den kan vi redan. Granska istället sd:s arbetsmarknadspolitik och ekonomiska politik, eftersom dessa politikområden blir valets viktigaste frågor.

FORTSÄTT skriva opinionsartiklar med krav på en svensk lag om öppenhet i partifinansieringen.

TÄNK PÅ att väljarstödet för sd systematiskt underskattas i de opinionsundersökningar som genomförs via telefon.

Andreas Henrikssons second opinions under 2009: 
Veckan då piratpartiet blev vuxet

Redaktionens notering: Second Opinions redaktion sammanfattar vårt första år som mediegranskare. Därför har vi bett några av de som bidragit med inlägg hos oss att recensera medieåret 2009. Serien avslutas under nyårshelgen med reflektioner från vår oberoende redaktion.