Sveriges Universitetslärarförbunds (SULF) medlemstidning Universitetsläraren rapporterade om fallet då två professorer pressades till uppsägning vid Uppsala universitet under anmärkningsvärda former. Medlemmar fann denna artikel obalanserad då endast arbetsgivaren kom till tals. Detta påpekades i senare inlägg i tidningen. Ett par kritiska artiklar av SULF-medlemmar på ämnet hur nära facket står arbetsgivaren skickades till chefredaktören Eva Rådahl. De refuserades. Vi återger nedan vår refuserade artikel (med mindre stilistiska ändringar) från november 2008.

SULFs lokalavdelning i Uppsalas agerande, och vad som verkade vara dess närmast symbiotiska förhållande med universitetsadministrationen, fick flera medlemmar vid matematiska institutionen att lämna förbundet i sommaren 2008: fem professorer och en lektor.

En fackförening förväntas dels arbeta för medlemskollektivets bästa, till exempel i form av utfall i löneförhandlingar eller en god arbetsmiljö, och samtidigt bistå enskilda medlemmar som kommit i konflikt med arbetsgivaren. Det verkar inte finnas någon uppenbar motsättning mellan dessa mål. En målkonflikt uppstår dock när arbetsgivaren anklagar några anställda för att orsaka dålig psykosocial arbetsmiljö. Dessa anställda kanske i sin tur anser sig vara trakasserade av ledningen. SULF organiserar doktorander, adjunkter, lektorer och professorer. Av de senare kategorierna kan vissa vara prefekter, dekaner eller ha andra ledande positioner inom högskolan. Detta under en mer eller mindre begränsad tid, valda eller utnämnda av sina gelikar, allt i en officiellt kollegial anda. Men på vems sida ställer sig SULF om nu en grupp av sådana ledande personer upplever sig "trakasserade" av en grupp anställda genom att de ifrågasätter och kritiserar ledningens beslut? Man tycker att svaret borde vara klart, men egna erfarenheter får oss att tänka om. Det har varit chockerande att se saklig kritik och sakliga diskussioner definierade som arbetsmiljöproblem.

Vid Uppsala universitet blev två professorer från dess matematiska institution beskyllda för att orsaka arbetsmiljöproblem, och pressades att lämna in sina avskedsansökningar av Uppsala universitets ledning i februari 2007. Detta utan att några bevis lades fram. Bevisen kunde tydligtvis inte förevisas av hänsyn till de som klagat på professorerna. Tyvärr hade inte professorerna informerats om att en aktion var på gång mot dem från universitetsledningens sida, trots att detta var känt av den lokala SULF-avdelningen sedan lång tid. Utan någon förvarning, hade de heller inget bistånd av vare sig fackföreträdare eller advokat när de mötte universitetsledningen, dess jurister och personalchef.

Det är väl känt att dessa båda professorer varit starkt oense med institutionsledningen i olika frågor som rör forskningens och utbildningens kvalitet och inriktning. Fallet blev mycket uppmärksammat. Bland annat kritiserade SULFs ordförande Bargholtz på ett föredömligt sätt Uppsala universitet, vilket medlemmar där upplevde som ett värdefullt stöd. När sedan ett medlemsmöte för SULF och SACO vid matematiska institutionen sammankallades i november 2007 var märkligt nog det första SULFföreträdaren gjorde att prisa det långa och goda samarbetet de haft med universitetets personalavdelning.
 

De betraktade den inträffade "arbetsmiljöåtgärden" som en anomali. De hade fel.

Några av de anställda vid institutionen i Uppsala som i radio och press klagade på professorernas behandling blev lönemässigt bestraffade. Skriftlig förklaring till bestraffningen förvägrades från arbetsgivarens sida. En av dem (EP) vände sig till den lokala SULF-avdelningen i Uppsala för att få stöd av någon fackföreningsrepresentant under lönesamtalet med arbetsgivaren, med förhoppningen att få veta skälet till den dåliga löneutvecklingen. De ville inte ställa upp med
motiveringen att det "inte skulle ge något positivt mervärde". För vem frågar man sig? Det kanske skulle störa det goda förhållandet mellan fack och arbetsgivare?
 

Den faktiska löneutvecklingen är inte det primära. Det som var förorättande var personalavdelningens omdöme att anställda "inte verkat för institutionens bästa". Var i detta skulle bestå har ledningen inte bringat någon klarhet i. Hemlighetsmakeriet gör att man måste anta att det har med den offentliga kritiken av ledningen att göra. Så mycket har i alla fall sipprat ut från universitetets personalavdelning och SULF att "kritik av redan fattade beslut" och "upprepad, systematisk kritik" räknades som arbetsmiljöproblem i fallet med två professorerna. Vilka beslut som åsyftas har det inte gått att få reda på.

När lönebestraffningen sedan blev känd vid institutionen utbröt protester bland kollegor. Institutionsledningen kallade till ett personalmöte och hävdade att dessa protester återigen hotade arbetsmiljön. Det bisarra var att en lokal SULF-företrädare i förväg varit i kontakt med ledningen angående mötet - som ett led i det pågående arbetsmiljöarbetet - och menat uppläggningen av mötet verkat bra!

Universitetens styrelseform har förändrats väsentligt de senaste decennierna, från lärosäten med kollegialt styre till myndigheter med linjeorganisation. Man kan undra om de fackförbund som företräder universitetets lärare och forskare har hängt med i denna utveckling? När organisationen blir allt mer toppstyrd och strömlinjeformad blir avståndet mellan anställd och chef större, även om man ej befinner sig i samma orderlinje. Chefer på alla nivåer förväntas tydligen ställa upp och stödja högre chefer; se till exempel den imponerande uppställningen för universitetsledningens sätt att sköta den förstnämnda "arbetsmiljöåtgärden" (Upsala Nya Tidning 17/6, 21/6 och 21/7 2007). Uttalandena
kritiserades i samma tidning 5/7 och 31/7, 2007.

Konflikten mellan att vara en kugge i administrationen och att driva klassiska fackliga frågor som anställningstrygghet är uppenbar. Det är direkt olämpligt att vara chef i en så här tuff linjeorganisation och samtidigt fackföreningsföreträdare. Det är en vedertagen princip i en rättsstatsförvaltning att en och samma person inte skall spela motstridiga roller. Än mindre bör facket ingå ett symbiotiskt förhållande med arbetsgivaren.

Karl-Heinz Fieseler, professor, f.d. SULF-medlem,
Erik Palmgren, professor, f.d. SULF-medlem, anställda vid Matematiska institutionen, Uppsala universitet,
Ulf Persson, professor, SULF-medlem, Chalmers/Göteborgs universitet