Svenska djurhälsovården och Länsstyrelserna är två av dem som har kontrollansvar för hur grisarna har det. Länsstyrelsen kontrollerar på uppdrag av jordbruksverket, medan Svenska djurhälsovården ägs av slakterierna och utför kontroller på uppdrag av branschen själv.

Jan Åke Robertsson, vd på Svenska Djurhälsovården, tycker att vissa av Djurrättsalliansens bilder på döda och såriga grisar är förskräckliga.

– I några fall är det djurhållare som inte har tagit sitt ansvar för att avliva sjuka djur. Många djurägare har nog en vånda över att avliva djur, men det måste ju göras. Det är ett ansvar man måste axla som djurägare.

Samtidigt tycker han att man har tolkat situationerna på ett onyanserat sätt

– Vi har gått igenom bilderna. Till exempel finns det bilder på suggor som står i ätbås, då är de tillfälligt instängda för att de ska få äta ifred. De är inte instängda för att begränsa deras rörelsefrihet. När de ätit klart släpps de ut och kan röra sig fritt. Bölder har visat sig vara naturliga kroppsdelar. Blod är istället färgmarkeringar.

Svårtolkade bilder
Genomgången av bilderna har skett tillsammans med Lantbrukarnas riksförbund och länsveterinärerna. Jan Åke Robertsson säger att de ansåg att många bilder var förskräckliga, men menar att det också fanns många bilder där de undrade vad de visade och om det egentligen var något fel.

– Vi kunde inte utifrån bilderna tolka vad de var för brister som låg till grund för alla anmälningar. Och då har vi en gedigen erfarenhet av grisuppfödning. Vår bild överensstämmer inte helt med de kommentarer som Djurrättsalliansen gjort till bilderna. Sen finns det ju också en fråga om huruvida bilderna verkligen härrör från rätt besättning. En del djurägare som vi har besökt känner inte igen sitt stall och sina grisar, säger Jan Åke Robertsson.

Lena Eliasson Selling jobbar på Svenska Djurhälsovården och är veterinär för Blackstaby. Hon har varit veterinär i 30 år. Hon kom till Blackstaby strax före klockan 9 tisdagen den 24 november. Besöket var planerat sedan tidigare.

– Min bedömning av Blackstaby är att det finns vissa saker som fungerar mycket bra och annat som inte är tillräckligt bra. BB-avdelningen och avdelningarna för unga, växande djur är mycket välskött, medan två av fyra slaktsvinavdelningar inte är tillräckligt bra. Under helgen innan hade det också förkommit slarv genom att man glömt att ströa en avdelning.

Lena Eliasson Selling säger att hon sett tusentals grisgårdar och att Blackstaby inte tillhör de bästa ur ett djurskyddsperspektiv, men att det är långt ifrån vanvård.

Jan Åke Robertsson tror generellt att det ser bra ut ute på grisbesättningarna. Han tycker samtidigt att den här härvan har visat att det finns punkter som kan bli bättre.

Vad anser du om att man kablar ut de här bilderna där källmaterialet kan kritiseras?
– Jag är mycket kritisk till Ekots okritiska behandling av materialet från Djurrättsalliansen.
Trots bristerna kommer Svenska Djurhälsovården inte att utföra några oanmälda kontroller, säger Jan Åke Robertsson.

– Vi gör bara anmälda kontroller eftersom vi vill kunna peka på felaktigheter och ge råd till bonden om hur dessa ska förbättras. Då måste djurägaren vara på plats.

Tror du att det gör att ni får en förbättrad bild av hur det ser ut på gårdarna?
– Nej, jag tror inte att bönderna gör sig till för oss.

Trots att de har ekonomiska incitament?
– Tja, kanske någon, men min känsla är att det inte händer särskilt ofta.

Om det finns vanvård ute på gårdarna, upptäcker ni den då?
– Ja, vi har upptäckt många fall av dålig djurunderhållning under åren. Och vi har bidragit till att många djurhållare har upphört med sin produktion utan att det har föregåtts av någon anmälan eller myndighetsbeslut. Årligen handlar det om tvåsiffriga belopp i hela landet. Det tycker vi är att ta ansvar för kundrelationen och för djurens hälsa, eftersom vi stoppar det hela innan vanvård uppstår och anmälan krävs. Vi pratar både med bonden och med slakteriet, så att affärspartnern också vet att produktionen inte bör bedrivas.

Hur kan det då se ut så här om ni nu stoppar vanvård?
– Vi har inte varit ute tillräckligt ofta, inte varit tillräckligt tydliga och inte fått gehör för det vi sagt. Det är en ekonomisk fråga hur många besök som kan göras. Djurägarna betalar för besöken.

Vad ska ni göra för att det inte ska ske igen? Tätare besök eller mer utbildning?
– Vi har inte omedelbara resurser för att direkt göra fler besök, (personalfråga), men vi kommer lyfta de här frågorna vid de besök redan görs. Det kommer också ett nytt certifieringssystem. En tredjepartscertifiering som införs under 2010.

Få besök det senaste året
För snart ett år sedan tog länsstyrelserna över kontrollen av djurskyddet från kommunerna. På många håll har det sedan övertagandet varit mycket få eller inga besök ute på besättningarna. Länsstyrelsernas uppgift är att bevaka att djurskyddslagarna efterlevs av bönderna.

– Under första halvåret har nästan inga kontroller utförts, förutom vid anmälan om misstänkt vanvård av djur, säger Björn Dahlén som är djurskyddschef på Jordbruksverket.
Anledningen är enligt honom de nya rutiner som länsstyrelserna måste komma in i, efter övertagandet av kontrollverksamheten från kommunerna. Under det andra halvåret har kontrollerna börjat genomföras, men det skiljer sig mycket mellan de olika länsstyrelserna, säger han.

– Det är helt enkelt ett omställningsår med pressat läge ute på länsstyrelserna. Det har inneburit nya arbetsuppgifter, men även mycket praktiskt som införskaffande bilar och utbildning av personal. Det har varit rörigt.

Det är en bild som Per Jonsson, länsveterinär i Södermanlandslän, håller med om.
Per Jonsson berättar också att det har tagit en hel del tid att arbeta sig igenom den hög av arbete som de tagit över efter kommunerna. Det har varit ärenden som har legat i upp till flera år. Kommunerna har inte varit overksamma, men det har varit mycket jobb, menar han.

– Det kommer bli mer kontroller än det har varit, men vi kan ju inte garantera att det inte finns några brister, påpekar Björn Dahlén.

Lotteri om vanvård upptäcks
Trots att kontrollerna inte har kunnat utföras i enlighet med protokollet tror inte Björn Dahlén att det påverkat den bild av vanvård som nu visas i medierna.

– Vanvård kan uppkomma väldigt snabbt. Och det är i själva verket mer som ett lotteri om vi upptäcker svår vanvård eller inte. Naturligtvis upptäcks det om det är så att kontrollanterna är ute på en gård där det pågår, men kontrollerna sker så pass sällan att majoriteten av fall där djur vanvårdas upptäcks genom anmälningar till länsstyrelsen.

– Ofta kan det handla om att djurhållaren blir sjuk, skiljer sig, dabbas av psykisk sjukdom, eller har alkoholproblem.

Oanmäld är anmäld
Per Jonsson säger att kontrollerna ska vara oanmälda, men att det är en tolkningsfråga vad som är en oanmäld kontroll. När kontrolluppgiften låg på kommunerna meddelades djurhållarna i ganska god tid i förväg i många kommuner.

– När det gäller de kontroller som ligger till grund för gårdsstöd och eventuellt avdrag på gårdsstödet, alltså de kontroller där både djurskyddet och miljöskyddet tillsammans besöker gården, meddelas alltid ägaren inom 48 timmar från besöket. Det är en oanmäld kontroll. Det senaste besöket ute på Hagströms gård Blackstaby var ett sådant besök, säger Per Jonsson.

Per Jonsson berättar att samma dag som avslöjandet om vanvård av grisar skickades två djurskyddshandläggare ut till Blackstaby för kontroll av besättningen. Besöket skedde strax efter lunch på tisdagen. Djurskyddshandläggarna fann inte något belägg för vanvård av besättningen i sin helhet, även om man gjorde anmärkning på att det fanns för lite strö och att ventilationen var dålig i två stallavdelningar. Innan besöket hade, enligt uppgift, åtta grisar avlivats.
Tror du inte att man då hunnit snygga till inför ert besök?

– Det går inte. Det vet man om man har varit på en grisbesättning. Man kan avliva grisar, men man kan inte ändra på en stor besättning, säger Per Jonsson.

Han berättar också att de besökt de tio andra gårdar i länet som funnits med i Djurrättsalliansens material. Bland dem var det en gård utan anmärkning.

– Det var en jättefin gård. Sen var det några som hade mindre allvarliga anmärkningar som ska följas upp. Men det var även några sämre gårdar som bland annat hade fixerade suggor.
Både Per Jonsson och Björn Dahlén håller med om att det kan förekomma vanvård av grisar bland de svenska besättningarna, även om det inte är en generell bild. Och att det naturligtvis inte får gå till så.

Fungerar då kontrollen av djurskyddet?
– Jag tror man kommer så långt man rimligen kan. Förhoppningsvis kan det förbättras, men varför skulle det vara annorlunda inom djurbesättningar än i övriga samhället? Det finns vanvård överallt, av djur och barn. Det kan föregå utan att man får reda på det omedelbart i samhällets kontrollapparat. Så jag tycker ändå vi kan säga att det fungerar bra, säger Björn Dahlén.
Björn Dahlén betonar att ansvaret för djuren ligger på djurhållaren, inte hos länsstyrelsen. Och att det finns fler som utför kontroller av grisuppfödarna och som till skillnad från länsstyrelsen får ge råd om hur uppfödarna ska ta hand om sina djur.

– Vi gör en del förtydliganden nu när det gäller några punkter, dels fixering av suggor, dels bristen på strö. Det har ju visat sig att även djurskyddshandläggare har feltolkat reglerna. Det har varit oklart. Det är svåra frågor det här. Det är tråkigt att det har misstolkats.
 

Pernilla Enebrink
pernilla.enebrink@second-opinion.se

 
Övriga artiklar i granskningen:

Ekot använde okända bilder i grisgranskningen
Ekot tänjer gränserna för sin maktutövning
Ekot startade Djurrättsalliansens PR-kampanj

Relaterad läsning:
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7
AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, AB9, AB10, AB11, AB12, AB13, AB14
Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, Exp7, Exp8, Exp9
GP1, GP2, GP3, GP4, GP5, GP6, GP7, GP8, GP9
Sydsvenskan1, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3, Sydsvenskan4, Sydsvenskan5, Sydsvenskan6, HD1, HD2, HD3