Ekots inslag morgonen den 24 november om de vanvårdade grisarna fick komplett genomslag. Drevet drog igång med olika utgångspunkter, men det var uppenbart att Ekot hade gett en fingervisning om hur intressant undersökningen var. Ekot hävdar att de bara verifierade en liten begränsad del av materialet, men Second Opinion kan visa att kontentan av Ekots inslag blev att hela undersökningsmaterialet verifierades och fick enormt genomslag i andra medier.

Sveriges Television använde filmen som Ekot sa sig ha kontrollerat och gjorde ett inslag där det delvis refererades till Ekot. Även TV4 och Nyhetskanalen hakade på.

- Det första vi gjorde, om jag minns det rätt, var att göra en rewrite på de uppgifter som fanns i Ekot på morgonen med hänvisning till att det här uppger Ekot. Innan vi drog på så hade vi skaffat oss samma bildunderlag som Ekot hade haft och som de hänvisade till som vi då också mer kunde säkerställa, säger Lasse Herneklint nyhetschef på Nyhetskanalen, TV4:s nyhetswebb.

Även TT publicerade sin första artikel med utgångspunkt från Ekots inslag.
I deras första artikel som på flera olika mediesajter i Sverige fick rubriken Larm om vanvård av svenska grisar byggde den första delen av artikeln bara på uppgifter från Ekots inslag. TT hänvisar till Ekot genom formuleringen: ”Organisationen Djurrättsalliansen har besökt ett hundratal gårdar under två års tid, rapporterar Sveriges Radios Ekoredaktion. Gruppen hävdar att den har hittat grova överträdelser av djurskyddslagen på så gott som alla gårdarna.”

Hur tolkade ni på TT Ekots inslag, var det en Hultström-affär eller en allmän grisstory?
- Jag har en känsla av att det började hos Ekot som en allmän grisskandal, säger Magnus Persson, nyhetschef på TT.

Och den känslan kan nog stämma för deras första artikel är skriven som att det handlar om en allmän grisskandal. ”Djurrättsalliansen säger sig ha polisanmält ett 90-tal av de grisfarmer som organisationen har besökt. De anklagas för brott mot djurskyddslagen. Hultströms gård är en av dem som anmälts”. TT väljer också i artikeln att intervjua företrädare för Djurrättsalliansen som får berätta om den generella bilden hur det ser ut på grisgårdarna enligt dem. Djurrättsalliansens idé har fått genomslag och deras material når ut i medierna.

De medier som Second Opinion har pratat med kontrollerade filmerna och bilderna på liknande sätt, enligt deras uppgifter. Metoden var att de ringde runt till olika källor och publicerade när de tyckte att de hade kontrollerat tillräckligt.

- Vi kontrollerade genom att prata med de olika källorna, berörda och utpekade. När vi hade en bra balans och känsla för materialet lade vi ut mer, säger Martin Jönsson, redaktionschef på Svenska Dagbladet.

Och Lasse Herneklint på Nyhetskanalen säger:
- Vi kände oss säkra på att det vi sade hade vi belägg för.

Magnus Persson menar att Ekots inslag är viktigt i sammanhanget.
- Det bidrog säkert i det här fallet att Ekot hade gjort en bedömning av det här materialet och sagt att de trodde på det. Det bidrog säkert till att vi hade lättare att tro på det här materialet.

Svenska Dagbladet reserverade sig tydligast mot materialet när det publicerades. I deras bildpubliceringar har de bildtexten: ”De här bilderna uppges vara från svenska gårdar enligt Djurrättsalliansen. Foto:
Djurrättsalliansen”

Varför valde ni de här bildtexterna?
- Det finns lantbrukare som ifrågasätter det därför var det viktigt att berätta att det var Djurrättsalliansens version. Det är viktigt att markera och berätta varifrån bilderna kommer, säger Martin Jönsson.

Var det extra viktigt för att det var just Djurrättsalliansen som låg bakom?
- Nej, det är alltid lika viktigt att vara källkritisk oavsett vad det är för intresseorganisation, politiskt parti eller annan form av organisation. Det är naturligt källkritiskt beteende.

Ifrågasättandet av materialet som äkta eller inte var alltså väldigt begränsat. Det färgar också av sig i bevakningen den här dagen. Materialet används i många stycken som vilken rapport som helst och det är en klar slagsida mot Djurrättsalliansens syn i frågan. Till exempel gör TV4 grafik av materialet i en av sina nyhetssändningar och Nyhetskanalen låter en av Djurrättsalliansens talespersoner i en åtta minuter lång intervju berätta om undersökningen och hennes syn på grisuppfödningen. Reportern: Vad är det ni har granskat egentligen? Talespersonen: Vi har granskat den svenska grisindustrin” och ”Det handlar inte om enstaka vanvårdsfall utan det är övergripande för svensk grisindustri, det vi har funnit”.

TT publicerar under dagen ett webbtv-inslag som bland annat Dagens Nyheter använder. Där inleder speakern med att säga ”De här bilderna är tagna på grisfarmar i Sverige”, utan att säga enligt Djurrättsalliansen eller liknande.

Svenska Dagbladet och Sveriges Television har dagens mest nyanserade inslag där båda sidorna får komma fram. I en Svd-artikel får flera bönder komma till tals och ställs mot Djurrättsalliansens uppgifter, en av bönderna får säga: ”Vi känner inte igen oss överhuvudtaget i det som visas här”. Göteborgs-Posten har också träffat en utpekad bonde som får ge sin bild. Även Sveriges Television släpper in de utpekade. De åkte ut till Hultströms gård tillsammans med en talesperson från Djurrättsalliansen. I det här inslaget kom flera röster till tals, bland annat Lars Hultström själv och flera personer som arbetar med kontroller av grisgårdar. ”De grisar som filmades var ju från sjukboxar och det innebär att det är grisar vi har tagit undan för behandling”, säger Lars Hultström i inslaget om den film som Ekot var först med att publicera på sin webb.

Djurrättsalliansens material är en del av en kampanj. Deras syfte med hela undersökningen ifrågasätts inte på allvar av medierna. Det närmaste någon kommer är TT, som i sin första artikel frågar:”Varför har ni gjort det här?” och får svaret: ”…dokumentera hur svenska grisar har det och visa det djurplågeri som grisindustrin innebär.”
Men mer än så här blir det inte.

Djurrättsalliansens material används flitigt av flera medier, men vad de står för, att det här är starten på en kampanj och frågan om bilderna möjligtvis kan vara fejkade, då de trots allt kommer från en organisation med tydlig agenda, lyfts aldrig. Och att det är en kampanj som ligger bakom tycker Lasse Herneklint är mindre
betydelsefullt:

- Finns det ett sakligt innehåll om fel och missförhållanden i en undersökning finns det relevans att berätta om de här felen oavsett om det senare visar sig vara en kampanj eller inte. I det första läget framkom det inte att det var en del av kampanj som undersökningen publicerades, säger han.

Är det viktigt att tala om vad organisationen står för?
- Det är klart att man måste göra det, framför allt om det är en organisation som ingen känner till, säger Lasse Herneklint, som minns det som att de publicerade vad Djurrättsalliansen stod för. Second Opinion har inte hittat den publiceringen på Nyhetskanalens sajt.

TT berättade inte heller i sin första rapportering om syftet bakom att materialet plockades fram och vilka som låg bakom.

Är det ett problem?
- Det är klart att vi ska berätta vad det är för organisation. Det viktiga för oss var inte varifrån materialet kom, utan det viktiga var att det fanns ett material som fick de här konsekvenserna för djur- och köttindustrin och att de själva reagerade på det och att de tog det på så stort allvar. Det var det viktiga för oss i det första skedet, säger Magnus Persson.

Djurrättsalliansen kunde när den 24 november summerades konstatera att de hade fått en smakstart på sin PR-kampanj ”Ett liv som gris”.


FOTNOT
Second-Opinion har undersökt hur Nyhetskanalen/TV4, SVT Rapport, Svenska Dagbladet, TT, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten hanterade grisskandalen den första dagen, 24 november. Vi har sökt på det material som var tillgängligt på respektive publikations webbsida. Sökdatum 8 december 2009.

Intervju med Håkan Lindhoff

Håkan Lindhoff, universitetslektor på JMK, säger att det som vi har sett i grisskandalen är ett typiskt drev.

- Det är så här drev uppstår. Om det ledande mediet har hög trovärdighet, som Ekot har, tror jag journalistik ofta bedrivs på det här sättet. Man tittar väl i och för sig på materialet och försöker värdera det, men om det ligger mycket i vad det första mediet säger så är det säkert ofta vanligt att man langar det vidare. Men visst borde det vara upp till varje specifik nyhetsredaktion att göra en egen värdering av det här och kanske upptäcka att det saknas något och lägga till det. Men det typiska för drev är att man upprepar den inramning av nyheten som det första mediet har lanserat, säger han.

Lars Hultström hängs ut av Ekot, men Håkan Lindhoff tror varken att det handlar om förtal eller att den personliga integriteten har kränkts. Hultström är makthavare och i sina uppdrag en symbol för grisindustrin, det är viktiga ingredienser bakom utpekandet, tycker Lindhoff. Men att Hultström inte hade sett filmen när han kommenterade situationen på sin gård är inte optimalt:

- Visst hade det varit bra om Lars Hultström hade fått se filmen före, det tror jag även Daniel Öhman tycker, då hade synpunkterna blivit lite mer upplysta, säger Lindhoff, men menar samtidigt att Ekots argument att Hultström borde veta hur det ser ut på sig egen gård och därför skulle kunna kommentera utan att ha sett filmen har viss tyngd.

Grisskandalen bygger på det material som Djurrättsalliansen har tagit fram. Håkan Lindhoff menar att journalistiken oftast är i underläge gentemot sina källor. De är ofta starka inom sitt område och på sitt material jämfört med nyhetsredaktionerna, som ska täcka hela världen varje dag. Och det är mot den bakgrunden han tycker sig se en bristvara inom dagens journalistik.

- Det är klart att det är relevant att tydligt berätta varifrån materialet kommer och det tycker jag verkligen saknas väldigt ofta i många olika nyhetssammanhang. Jag skulle vilja se en belysning av vem som har tagit initiativ till nyheten. Ett slags transparens kring källan och själva initiativtagaren är väldigt viktigt, inte minst där källor tagit initiativet till en viss publicering. Där tror jag mycket journalistik brister för man har inte den vanan helt enkelt, säger han och tycker även att Ekot borde kunna berätta om vilken uppgörelse de och Djurrättsalliansen hade om ensamrätten för materialet. Men, poängterar han, ett sådant krav är det väldigt få nyhetsredaktioner som lever upp till.

Daniel Löfstedt
daniel.lofstedt@second-opinion.se

Övriga artiklar i granskningen:

Ekot använde okända bilder i grisgranskningen
Ekot tänjer gränserna för sin maktutövning
Slump om vanvård upptäcks



Relaterad läsning:
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7
AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, AB9, AB10, AB11, AB12, AB13, AB14
Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, Exp7, Exp8, Exp9
GP1, GP2, GP3, GP4, GP5, GP6, GP7, GP8, GP9
Sydsvenskan1, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3, Sydsvenskan4, Sydsvenskan5, Sydsvenskan6, HD1, HD2, HD3