Arash Mokhtari är journalist och projektledare på Quick Response som granskar den svenska nyhetsrapporteringen om invandring, integration och främlingsfientlighet. Han är skeptisk till mediefenomenet ”förorten”, som betyder en sak men som nyhetskonsumenter läser in så mycket mer i.

– Förorter är ju många olika områden. Ändå benämner man Danderyd, som är en förort till Stockholm, just Danderyd, medan Rinkeby och Hjällbo är ”förorten”. ”Förorten” har för många kommit att betyda samma sak som kriminalitet, invandrare, ett område där ingen vill vara och som alla vill bort ifrån.

Arash Mokhtari tycker att nyhetsrapporteringen om ”förorten” ofta utgår från ett vi och dom-tänkande. Förorten ställs i kontrast till innerstan, där den svenska medelklassen och överklassen bor och där kriminalitet inte anses vara en del vardagen. I förorten bor arbetarklassen och invandrarna och brottslighet tros vara en del av vardagen.

Men att man generellt rapporterar om negativa saker som brott är väl inte bara sant för förorten? 
– Nej, men vardagsskildringar från de områden som kallas ”förorten” saknas generellt. I bästa fall skriver man om någon kulturfestival, men då blir det som exempel på något exotiskt. Och det kan ju vara positivt att skriva om, men samtidigt är det exotiska det som också är annorlunda.

Arash Mokhtari menar att de områden där många journalister själva bor inte är stigmatiserade på samma sätt. Södermalm till exempel, där det bor många journalister, dras inte med stämpeln av att vara en farlig plats trots att det är hög brottslighet där. Många journalister använder sig av exempel från sitt område när de lyfter fram kreativitet och andra vardagliga företeelser. Det innebär att de områden och grupper som journalister identifierar sig med får en mer nyanserad bevakning.

I rapporten ”Här bor journalisterna” från Stiftelsen Institutet för Mediestudier, Sim(o), tar man upp just denna företeelse. Rapportens upphovskvinna Kerstin Ekberg har tagit del av uppgifter från Svenska Journalistförbundet som visar att en oproportionerligt stor andel av landets journalister (som är fackligt anslutna) bor i Stockholms innerstad. Just på Södermalm går det 20,9 journalister per 1000 hushåll, jämfört med 2,2 i Stockholmsförorten Kista.

Vad kan journalister göra för att undvika att falla i vi och dom-fällan?
– Om man inte känner sig hemma i det område som man ska bevaka så gäller det att lägga åt sidan känslan av att det man ser är något främmande och annorlunda. Det är ju generellt en bra regel som journalist. Man behöver inte nödvändigtvis bo i området, men skapa kontakter, byta perspektiv och se världen så som de människor du träffar ser den. Man kan försöka förstå det man ser genom att dra paralleller till egna upplevelser.

Arash Mokhtari tycker att det generellt är alltför vanligt att man går till en myndighet eller polisen för att låta dem uttala sig om något som hänt istället för att tala med människor som berörs av frågan. Det är att omyndigförklara människor.
Ett annat problem är att människor som bor i ”förorten” känner till och rör sig i innerstan men att få innerstadsbor åker ut till ”förorten”. Då får man en schabloniserad bild av områden utanför, genom bland annat media.

– Det finns ju folk som vill bo i de här områdena. Kriminalitet är inte vardag, man har liknande sorts liv och problem som alla andra. Journalisters ansvar är att visa på en bred sanning. Hur man hanterar rapporteringen från förortsområden påverkar människors framtid. Till exempel när man söker jobb och inte får det för att arbetsgivaren har en förutfattad bild av området som man kommer ifrån. 

Emelie Risberg Hellström
emelie.risberg@second-opinion.se

Rapporten "Här bor journalisterna" hittar du här.