Förlåt mig! Anders Örtenblad heter du och inget annat..

När viktiga arbetsrättsfrågor kommer upp till debatt tex kränkande särbehandling och diskriminering sk mobbning på arbetsplatser är det oundvikligt att vissa personer känner sig trampade på tårna och går i försvarsställning och motangrepp. Detta bekräftar bara okunskapen och går inte att ta någon som helst hänsyn till när det gäller behovet att synliggöra hur totalt rättslösa utsatta arbetstagare är när facket sviker.
Stort tack Anders Örtengren!
www.visacivilkurage.se

Jacob Möllstam:
Själva essensen i min artikel är att facket inte stöttar den enskilde medlem som ”visslar” om missförhållanden på arbetsplatsen som drabbar såväl personalen som brukarna/kunderna. Trots att medlemmen inte alls begått något tjänstefel fryses hon eller han ut av arbetsgivaren, som angriper personen istället för att bemöta de sakfrågor som arbetstagaren visslar om. Värst av allt är att facket tar arbetsgivarens parti. Den utsatte kan inte klaga ens hos DO, eftersom denne hänvisar tillbaka till facket, som inte vill ta i saken eftersom de själva deltagit i trakasserierna.
Ska jag tolka ditt svar, Jacob Möllstam, som att inte heller Lärarförbundet, där du ju sitter i styrelsen, stöttar den enskilde medlem som vågar påtala missförhållanden på arbetsplatsen?
För övrigt kan jag konstatera att inte heller du kan hålla dig till sakfrågorna utan går till personangrepp, vilket är trist.

Det är svårt att kommentera enskilda ärenden. Det är också tämligen ointressant (såvida man inte heter Anders Örtenblad).

Sett ur ett större perspektiv tycker jag att det är svårt att förstå hur man kan kräva att ett fackförbund villkorslöst ska ställa upp för sina medlemmar. Även om du betalar dina hundralappar varje månad så kan du fortfarande begå tjänstefel och det finns ingen anledning för facket att i sådana lägen lägga sig i, annat än för att se till att det blir ett schysst farväl. Kalla det "good will" om du vill. Jag kallar det fackligt ansvarstagande.

Sen undrar jag ärligt talat vad Anders Örtenblads fall har med diskrimineringslagstiftningen att göra. Visserligen vet jag ingenting om Örtblad men om DO gör bedömningen att det inte är ett fall som går under deras jurisdiktion (att det inte handlar om någon av diskrimineringsgrunderna) så har jag en magkänsla som säger mig att det förmodligen är så.

Bäste Björn Svensson,
Jag har stor förståelse för att de saker jag tar upp i artikeln kan väcka anstöt, särskilt från fackligt håll och hos makthavare och vissa medarbetare på högskolan i Halmstad. Eftersom det är känsliga saker jag tar upp är jag också van att människor attackerar min person istället för att bemöta sakfrågorna. Häromdagen blev jag kallad ”hjärndöd” av ett SULF-ombud vid en mindre högskola i södra Sverige. Jag är naturligtvis inte ofelbar, men så länge ingen vill diskutera de sakfrågor jag tar upp tar jag personangreppen som intäkt för att det ligger väldigt mycket i det jag skriver.
Jag skulle gärna diskutera sakfrågorna med dig, Björn Svensson, men jag har svårt att avgöra huruvida du är intresserad av sakfrågorna eller av något annat. Det vore intressant att veta vem du är, vilken insyn du har i mitt fall och vilket ditt intresse är i att debattera det.
Du verkar ha viss insyn eftersom du tar upp saker som enbart anställda vid högskolan i Halmstad eller dem närstående kan känna till, men å andra sidan finns det en rad sakfel i dina kommentarer, till exempel: jag blev inte uppsagd, jag sa upp mig själv, dock efter att ha blivit forcerad till det; jag har inte överanvänt den allmänna epostkanalen efter tillsägelse att sluta, etc.
Eftersom du verkar anse att mitt fall inte är relevant för de frågor jag debatterar, och hänger upp dig på det i dina kommentarer, vill jag passa på att bjuda in dig till en dialog. Vi kan gå igenom varje av de synpunkter jag hade på hur verksamheten vid högskolan i Halmstad bedrevs och varje förbättringsförslag, så får du en chans att avgöra om du fortfarande anser att jag ”överskattade betydelsen av mina egna åsikter”, som du skriver. Redaktionen har mina kontaktuppgifter.
För övrigt är jag knappast ensam om min kritik mot SULF (se exempelvis Jens Sörensens gästblogg på RJs hemsida http://www.rj.se/1/1130/var/showDate/2009-12-11/bmID/137 och den på Second Opinion just publicerade artikeln ”Fack och universitet i symbios?” av Karl-Heinz Fieseler, Erik Palmgren och Ulf Persson) eller mot DO (se Paula Liukkonens artikel på Second Opinion, samt kommentarer till Katri Linnas artikel, också på Second Opinion).

Erik Palmgren:
Om en individ överanvänder den allmänna epostkanalen efter tillsägelse att sluta kan det också vara att tecken på att den personen överskattar betydelsen av sina egna åsikter.

Anders Örtenblad har först identifierat problem i sin egen situation, sedan i hur chefer och ledning uppträdde, sedan i hur facket uppträdde, sedan i hur DO uppträdde och möjligen även i hur JO uppträdde.

Han har enligt texten ovan begärt utredningar av sin egen situation av alla dessa instanser. Utan att veta något närmare om fallet, förefaller det märkligt att det är fel på alla dessa instanser. En alternativ förklaring är att Anders Örtenblad på något sätt har "missuppfattat" situationen.

Jag vill i och med detta inte säga att det inte finns problem i den svenska universitetsvärlden, men vilka problemen är och hur de skall lösas kommer nog inte närmare genom att skriva om Anders Örtenblads fall.

Björn Svensson, jag är mycket förvånad över vad som anses som grund för uppsägning vid Halmstads högskola. Du ställer frågan "Vad skulle du göra med en anställd som plötsligt ville ändra på arbetsplatsen genom att skicka epost till alla?" Jag skulle förmodligen tacka för synpunkterna. Överanvändning av allmäna epostkanaler är väl snarast ett tecken på bristande kommunikation på arbetsplatsen, vilket till stor är ett ledningsproblem.

Den svenska högskolan har på relativt kort tid gått från en kollegial styresform till en linjeorganisation. Öppet meningsutbyte riskerar därmed att definieras som arbetsmiljöproblem (av ledningen). Varken fack eller anställda tycks riktigt ha hängt med i utvecklingen.

För att förtydliga så började jag kommunicera via den allmänna epostkanalen först när jag prövat alla andra vägar att nå fram till högskolan i Halmstads ledning. Ett exempel var brister i den datorstödda utbildningsplattformen (den s.k. DUPen) som ledde till att många studenter slutade och att lärare fick arbeta obetald övertid. Hade facket och skyddsombuden drivit denna och andra liknande frågor hade konflikten mellan mig och arbetsgivaren kunnat lindras eller undvikas. Det rådde ett klimat vid högskolan som innebar att man skulle vara tyst och lojal, även i de fall verksamheten var behäftad med grundläggande brister. Ledningen sade sig arbeta offensivt med att förbättra kvaliteten men förbättringsförslag från personalen var inte välkomna – oavsett kanal.

Anders Örtenblad har använt sig själv som exempel och det är därför relevant att diskutera detta exempel som han dessutom tycker skall blir föremål för ytterligare utredning.

Anders Örtenblad skrev ett femtontal inlägg i den allmänna epostkanalen på sin arbetsplats, och det var detta som fick honom uppsagd.

Jag förmodar att Anders Örtenblad av chefer och/eller skolledning fick negativ respons på sin användning av den allmänna e-postkanalen oavsett vilka förbättringsförslag och synpunkter han förde fram.

Jag förmodar vidare att Anders Örtenblad trots det fortsatte fastän han borde insett att förbättringsförslagen och synpunkterna troligen inte skulle få något genomslag just för att de använde en ovanlig kanal. Dessutom gjorde användningen av ett sådant medium säkert konflikten till ett samtalsämne på hela arbetsplatsen.

Oavsett om dessa förslag och synpunkter var bra eller dåliga, för dom vet jag inget om, borde Anders Örtenblad ha insett att det femtonde meddelandet var en riktigt dålig idé.

Hans beteende var därför inte rationellt i förhållande till de mål han kan ha haft. Utan det skapde bara obehag för Anders Örtenblad, kanske ledde det till obehag för andra på arbetsplatsen och ledde troligen ingenvart. (Kanske tråkigt i och för sig, visst vill vi att alla saker skall bedömas utifrån någon yttre måttstock, men...)

Nu angriper Anders Örtenblad DO och facket i sitt inlägg ovan. Kanske finns det en poäng, men när någon vill använda din egen historia och framhålla sig själv som mobbad framstår exemplet Anders Örtenblad som ett dåligt exempel.

Mitt intryck är istället att Anders Örtenblad försöker undvika sitt eget ansvar för den uppkomna situationen. Det verkar lätt att förutse hur en arbetsgivare kommer att reagera när en anställd missbrukar den allmänna epostkanalen. Jag tror Anders Örtenblad fick svaret i och med att dom sa upp dig.

Och vad skulle facket gjort? Bett dig skicka ännu fler meddelanden? Om de inte gav dig stöd för ditt uppträdande som ledde till att du blev av med jobbet verkar de ha gjort rätt. Facket kan väl knappast ha som idé att få sina medlemmar sparkade.

Att just ditt fall knappast hör hemma hos DO har jag redan skrivit om.

Möjligen har Second Opionon tagit bort några kommentarer (kl 23:19), men här är ändå min kommentar till dom.

Erik Palmgren: Orsaken till att jag talar om Anders Örtenblads person är att han använt sig själv som exempel. Vad skulle du göra med en anställd som plötsligt ville ändra på arbetsplatsen genom att skicka epost till alla? Och varför skall facket och ledningen på hans arbetsplats ta kritik från honom utan att kunna genmäla.

Om vi antar att Anders Örtenblads personale-post var lika bra som hans argumentation här (möjligen i borttagen kommentar), kan du ju fundera på om felaktigt användande av den allmänna e-postkanalen för massagee-post är ett skäl att använda den felaktigt på ett annat sätt. Givetvis inte. Två fel gör inte ett rätt.

Jag har också samma erfarenhet av svek när jag som skyddsombud vägrade hålla käften utan anmälde arbetsgivaren enl. arbetsmiljölagen pga av brister i organisationen. Trodde i min enfald att det var mitt uppdrag som facklig förtroendevald att påvisa missförhållanden och oegentligheter som ledde till psykiska påfrestningar med hög sjukfrånvaro som följd. Arbetsmiljöverkets inspektion påtalade också samma brister i sitt inspektionsmeddelande och krävde åtgärder mot bla mobbning. Därefter fick jag syndabocksrollen och blev utsatt för lönediskriminiering, trakasserier och förtal tills jag fullständigt bröt ihop..blev sjukskriven och fick diagnosen stress och utmattningsdepression. En fem år lång kamp inleddes för att få igång en juridisk process enlig lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen...men trots stark bevisföring som talade för min sak ville inte juristerna driva mitt ärende....hemlig agenda med arbetsgivaren? ja, det är helt uppenbart att LO, TCO och Saco medvetet struntade i arbetsmiljön när kamraterna i fd regeringen hade focus på att städa i offentlig sektor...en budget i balans och en personal i obalans...Arbetsmarknadens parter dvs arbetsgivaren har arbetsmiljöansvaret och MOTparten dvs facket har fått medlemmarnas mandat att påtala om arbetsgivaren inte tar sitt ansvar...trodde jag.. men idag vet jag bättre. Den sanningen blev dyrköpt.

Tack för en intressant artikel. Det är tragiskt att SULF inte vågar debattera dessa saker. Vid Uppsala universitet var vi fem professor och en lektor som gick ur SULF på grund av upprepade svek mot medlemmar. Det centrala kansliet för SULF var i stort sett hjälpsamma, men ville uppenbarligen inte stöta sig med det lokala facket och tydligen inte heller med personalavdelningen vid Uppsala universitet.

Förutom att byta fackförening, kan man som medlem faktiskt rösta bort lokala fackföreträdare som inte prioriterar sina medlemmar. En samlad aktion vid ett årsmöte kan få bra effekt, då de
inte brukar vara så välbesökta.

http://www.sr.se/cgi-bin/uppland/nyheter/artikel.asp?Artikel=2305659