Skip to Content

second opinion

Ursprunglig artikel publicerad i: www.dn.se 26 November 2009 / Ekonomi
Rösta på second opinion: Lyft upp den här! +(20)     Begrav den här! +(0)

Arbetsgivare och fack ska motverka diskriminering i arbetslivet

Till Diskrimineringsombudsmannen kan enskilda personer vända sig med anmälningar om diskriminering. Men arbetsgivare och fack måste ta sin del av ansvaret för att motverka diskriminering i arbetslivet och ge de människor upprättelse som har drabbats.

Dela |


I artikeln "Ledarskapsproblem på universitet sopas under mattan" ställer undertecknarna ett antal frågor till mig som diskrimineringsombudsman. Av frågorna att döma är de inte fullt införstådda med vad DO gör eller vilket mandat myndigheten har. Därför vill jag göra några förtydliganden:

DO är en statlig myndighet som ska bekämpa all diskriminering i samhället som har samband med kön, könsidentitet, etnicitet, religion eller andra trosföreställningar, sexuell läggning, funktionsnedsättning samt ålder.

Vi har ett brett mandat och en lagstiftning som spänner över stora delar av samhällslivet. Vår vision är ett samhälle som genomsyras av principen om alla människors lika värde och rättigheter. Den visionen kan vi inte förverkliga på egen hand. Den kräver massiv uppslutning av flera aktörer i samhället, inte minst parterna på arbetsmarknaden.

Alla arbetsgivare har en skyldighet att motverka diskriminering och trakasserier och att främja lika rättigheter och möjligheter för arbetstagarna. Samtidigt menar jag att facken hittills har varit alldeles för passiva när det gäller att driva diskrimineringsarbetet framåt. En huvudstrategi för DO är därför att få arbetsmarknadens parter att ta större ansvar för arbetet mot diskriminering och för lika rättigheter och möjligheter.

Diskriminering är en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Därför ska det finnas ett system för att ge drabbade människor upprättelse. DO är en central del av det systemet, men vi har varken möjlighet eller skyldighet att driva alla enskilda fall av diskriminering.

Om diskrimineringen gäller arbetslivet och den som drabbats är medlem i en fackförening är det facket som ska driva ärendet, eftersom facken har primär talerätt för sina medlemmar i arbetsrättsliga tvister.

Det är i princip bara när anmälaren inte är fackligt ansluten eller om den fackliga organisationen beslutat att inte driva ärendet som vi får inleda en utredning om diskriminering i arbetslivet. Det är alltså tvärtemot vad som påstås i artikeln, att DO skulle arbeta ”enbart på uppdrag av facket”.
En förutsättning för att diskrimineringsskyddet ska ha någon effekt är att människor känner till sina rättigheter och sina möjligheter att nå upprättelse.

För att vi ska kunna agera i ett ärende som rör en enskild person måste vi först få en anmälan från personen i fråga.

Därför är en av våra viktigaste uppgifter att informera och sprida kunskap om hur lagskyddet fungerar och det gör vi på en mängd olika sätt.
 

Dela |
Rösta på second opinion: Lyft upp den här! +(20)    Begrav den här! +(0)
CAPTCHA
Denna fråga är för att testa om du är en mänsklig besökare och för att förhindra program att spamma.
Image CAPTCHA
Skriv in de tecken som visas i bilden.
Kommentarer. Kommentatorn har juridiskt ansvar för sina inlägg.
Den 17 April 2010 16:31:18

Ulla-Brith Lennartsson

jag blev axelskadad 2002 mobbad och kränkt under min sjukskrivningstid av chef och fackordföranderna och fick sluta mitt arbete på grund av sjukkassan ansåg att jag var arbetsoförmögen i arbetslivet istort Jag har inte fått rätt till den lön jag skall ha som facklig fötroendevald under 2003 facket har inte ställt upp och hjälpt mig kan jag få hjälp av er att driva denna fråga?

Den 12 December 2009 21:40:01

Erik Palmgren

Katri Linna:

Det kan i detta samhang vara intressant att hänvisa till en artikel av Bo Rothstein med anledning av den
tidigare nämnda Uppsala-affären.

"En av de många märkligheterna i denna affär är att hela den stora organisation som finns vid Uppsala universitet för att driva jämställdhetsfrågor har varit helt tyst i denna affär. Man kunde ju tänka sig att när en kvinnlig professor som just rekryterats för att öka jämställdheten på oklara grunder och utan att man presenterat någon evidens tvingas bort, så borde de som skall driva jämställdhetsfrågorna ha reagerat.

Men varken universitetets jämställdhetskommitté eller dess ansvariga tjänstemän har reagerat. Inte heller har jämställdhetsansvariga vid hennes fakultet eller institution reagerat och ställt upp till hennes försvar.

Vi talar här om ett trettiotal personer som sitter i ansvarig ställning vid Uppsala universitet och som har att bevaka och driva denna fråga. Det hela blir än mer absurt när en av de (fortfarande helt obestyrkta) anklagelser som rektor Anders Hallberg framförde till henne var följande: "Du är anställd på en Tham-professur. Därför skulle du ha vinnlagt dig om att universitetet fått flera kvinnliga professorer. Men inom detta område har du inte gjort någonting" (min översättning från den engelskspråkiga transkribtionen av vad som sades under mötet)."

http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=2-AV_ID=645496,00.html

Här har vi alltså (ännu) en organisation inom universitetet som skall bevaka diskrimineringsfrågor och som har gjort noll och intet för en enskild anställd som råkat ut för arbetsgivarens onåd. Som kollega till den avskedade professorn kan jag bara säga att anklagelserna mot henne är helt absurda.

Den 12 December 2009 12:53:05

Barbro Jägerby fd skyddsombud

Tack Katri Linna! Du kommer att få min anmälan i nästa vecka och jag hoppas att alla andra som hittills inte fått sina ärenden rättsligt prövade nu ser sina möjligheter att genom DO:s försorg få upprättelse. Det vore en seger för framlidne proffessorn i arbetsrätt Heinz Leyman, som beskrev utslagningsprocessen ur arbetslivet redan i slutet av 1980-talet och hävdade att anställda som råkade ut för mobbning ,trakasserier och diskriminering på sin arbetsplats var totalt rättslösa om facket vägrade ge juridisk hjälp. VILKET DE GÖR I 9 FALL AV 10! Psykisk ohälsa och långtidssjukskrivning är en direkt konsekvens av vad som händer när individer hamnar i chock-och traumatillstånd vid insikten om att rättssäkerheten och demokratin är satt ur spel. 300.000 anställda går till sina jobb varje dag med rädsla och oro...ca 300 människor väljer årligen att ta sina liv för att de inte ser någon annan utväg ut ur rena rama helvetet. Det är fullständigt oacceptabelt och kostar samhället ca 60 MILJARDER OM ÅRET + MÄNSKLIGT LIDANDE SOM INTE KAN VÄRDERAS I PENGAR. Direkt och indirekt kan 1 miljon människor vara berörda av vår tids största rättsskandal= 10% av befolkningen! Det är ingen speciell grupp som är utsatt utan vem som helst kan drabbas...speciellt riskfyllt är det att jobba i stat, kommun och landsting. Förslag till åtgärder framfördes i SoU 1999:96. Varför blundade fd regeringen och varför blundar nuvarande regering?

Den 09 December 2009 14:10:22

Jeanette Norvall-Lindh

Jag ställer samma fråga som föregående skribent. Vart vänder man sig när fackets representanter, skydds- och huvudskyddsombud trakasserar, sviker, förtalar och överger de utsatta medlemmarna?

Den 09 December 2009 00:34:20

Anders Örtenblad

Lite konstigt blir det dock när fackliga representanter, skyddsombud och huvudskyddsombud utsätter en medlem för trakasserier. Själv tänkte jag att i ett sådant läge ska man vända sig till DO. Men DO hänvisar till facket. Och facket har ingen lust att utreda sig självt. Så, DO, till vem ska en arbetstagare som utsätts för trakasserier och som inte stöttas av facket vända sig till, om inte till DO?? Jag håller givetvis med DO om att såväl arbetstagarföreningar och arbetsgivare borde skärpa sig, men i väntan på det behövs faktiskt DO!

Den 08 December 2009 12:06:46

Erik Palmgren

Facket kan också vara del av problemet. I Uppsala underlät SULF att underrätta en medlem att ett personalansvarsärende var på gång mot henne. Denna process ledde till påtvingat avsked
under anmärkningsvärda former. Det enda biträdet vid uppsägningsförhandlingarna tycks ha varit en tolk (för att inga legala missförstånd skulle äga rum).

http://www.sr.se/cgi-bin/uppland/nyheter/artikel.asp?Artikel=1410876

Den 08 December 2009 11:39:40

Erik Palmgren

Det vore kanske intressant att undersöka andelen utländska akademiker som blivit utköpta eller pressade till avsked vid högskolor och universitet i Sverige. Från min horisont ser de ut att vara klart överrepresenterade. Sverige fick
ett föga hedrande omnämnande i en känd rättighetsorganisations årsrapport 2007

http://www.libertynet.org/ccs/annual2007.pdf