Det är ju betydligt mer vithyade än mörkhyade som tar livet av sig sådär kan man inte komma undan med att invandrare inte avgör just om mörka och vita men det är rätt att de ökar bland
unga invandrarpojkar

däremot äre oftast invandrare som har rätt ljus hud och inte ens är mulatter så om man skulle säga mörkhyade tar livet av sig lika mycket som vita har man fel och de finns de andra siffror som bevisar må du tro

dessutom borde du inse att man kan skriva på
sätt som gör att de inte misstolkas

//Hjalle

Detta är sannerligen en intressant diskussion. Jag tror dessutom att vi är ganska överens om det mesta. Att betona det egna språkets betydelse dels som kommunikations- och informationsbärare, men också som identitetsbyggkloss är inte på något sätt en motsats till majoritetsspråket. Vi kan lära oss både och. Men när det krånglar av någon anledning, då uppstår problem. Till exempel talas det mycket om hur viktigt det är att lära sig svenska - något jag håller med om till 100 %. Men sällan hör man experter berätta om ett ganska så vanligt problem: att många äldre tappar sina inlärda språk.

Inom sjukvården finns det en doktorsavhandling från Karolinska institutet (2004) som visar hur viktigt det egna språket är inom sjukvården, särskilt hos den äldre befolkningen. Men det torde gälla de flesta. När man talar om svåra saker vill man prata på sitt modersmål - och då förstår man bäst också. Att få cancerbesked tolkad med en främmande tolk är inget att rekommendera. Vidare finns det en trovärdighet mellan en läkare och patient som pratar samma språk. Och då tar man ju till sig råden och recepten på ett annat sätt. Alla som hamnat hos läkare under utlandssemestern vet hur det känns "konstigt" när saker och ting görs på annat / nytt sätt och inte som "vi gör därhemma".

Jag har själv vittnat om fall där äldre finländare efter 40 år i landet har på grund av sjukdom helt plötsligt tappat det inlärda språket (svenska) och gått över till finska igen, det gör många som regregerar i ålderns höst. Då har det sista scenariot i livet varit ett långt lidande i en sjukvård som inte talar ens språk - men dessutom barn som inte kan tala med sin svårt sjuka förälder! De hade ju blivit enspråkiga svenskar...Det är en situation som skapar mycket ångest hos vem som helst, och det är inte svårt att tappa livslusten i en sådan social isolering.

Avhandlingen som jag talar om är:

Heikkilä, Kristiina
The role of ethnic identity in care of elderly Finnish immigrants
http://diss.kib.ki.se/2004/91-7349-802-5/

Tack för Din kommentar.

När det gäller finska invandrare i Sverige stämmer det att dessa begår självmord i mycket större utsträckning än finländare i Finland. I materialet motsvarande fem konsekutiva år av självmord i Sverige som jag redovisade i publikationen "A cross-cultural breakdown of Swedish suicide" (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9272194) gick det att statistiskt fastlägga bl.a. att finska invandrares självmordstal i Sverige var signifikant högre än det motsvarande talet för finländares självmord i Finland. Alltså, 54 självmordsfall per 100 000 individer (finländare i Sverige) jämfört med 28 självmordsfall per 100 000 individer bosatt i Finland. Det var i 90-talet och statistiken avser den totala ”self-inflicet injury” grupp som inkluderar oklara fall men exkluderar olyckor.

Mitt forskningsmaterial visade också att finländare i Sverige dog av självmord 2.2 gånger mer än vad som ”förväntades” enligt deras representation i den totala befolkningen i Sverige. I konkret, under den femårsperioden registrerades 589 fall av självmord som begicks av finska invandrare medan den ”förväntade” siffran – med tanke på finländares aktuella proportion i den totala befolkningen – var endast 263 fall. Ett nyare material 2001-2005 har visat ungefär samma tendens gällande överrepresentationen i själmordsstatistiken.

Däremot vad beträffar behandlingen av invandrarspråken i skolan instämmer min åsikt inte direkt med Din. I allmänna termer tycker jag att de resurser som samhället använder för att förstärka hemspråksundervisning skall i stället användas för att ge extra svensk språkundervisning till invandrarbarn som av diverse anledningar har mindre förutsättningar för att annars lära sig eller praktisera det svenska språket mer kontinuerligt.

Jag inser ovan som ett viktigt verktyg för att dessa invandrare som har bestämt sig att stanna i Sverige, och vara delaktiga med kvalité, skall ha bättre förutsättningar. Dock är detta förvisso igen garanti - skall man tillägga - eftersom det ändå finns andra väldiga aspekter i samhällets bemötande som invandrare skall övervinna med egen kraft. Också, ökad satsning på svenska språket skulle säkerligen hjälpa mot den ”oförmåga att förstå det svenska samhällets komplicerade och distinkta koder ”, som Du påpekar.

Emellertid erkänner jag gärna att kulturella referenser som invandrare/flyktingar tar från hemlandet såsom språk, politisk engagemang mot förtryck, konst, och andra aspekter i det sociala arvet - även via föräldrarna - utgör en viktig komponent för individens stolta integritet. Oavsett födelseland.

Tack för en bra artikel!

Forskningen har länge sedan fastlagt att finländare i Sverige (finnar särskilt, de med finska som modersmål) har betydligt högre självmordsstatistik än majoritetssvenskar. Det hade varit bekvämt att förklara detta med allmänt högt självmordstal bland olika generationer av finnar.

Men när man vet att deras finska/finländska kusiner i Finland inte alls har samma höga självmordstal måste blicken vändas mot Sverige och orsaken sökas här.

Men varken journalistiken eller sjuvården har velat se den etniska faktorn som något viktigt i människornas liv och hälsa. Till exempel inom socialtjänsten är det vanligt att när man gör ett ingrepp som omhändertagande av barn, så struntar man i deras etniska identitet när en fosterfamiljplacering genomförs. Behandlingen av invandrarspråken i skolan, vården och i samhället övrigt visar också förakt mot stora invandrarspråk - grannlandets finska går knappt läsa i skolan och svensken som väljer att plugga finska får tusen märkliga frågor om "varför"! Polska som är ett av EU:s största språk går att plugga i Karlskrona men knappt utanför Blekinge. Modersmålslärare behandlas i skolorna som något som katten släpat in, och skolorna undergräver invandrarföräldrarnas auktoritet genom att hela tiden signalera att det etniska ska döljas - utom på vissa festivaldagar, då man ska ta fram "hemlandets mat och musik" - som cirkuskonster ungefär.

Samhället signalerar oavbrutet till oss som kommit hit som invandrare att "din bakgrund, dina kunskaper och erfarenheter från hemlandet, ditt språk, din utbildning - de är inte värda något". Du är bara värdig medborgare om du "blir svensk".

Kombinera detta med arbetslöshet, ensamhet och kanske oförmåga att förstå det svenska samhällets komplicerade och distinkta koder - det behövs inte mycket mer för en recept i suicidialt beteende.

Det är hög tid att börja prata med invandrarna istället för om dem. Och ibland får man kanske då prata på ett annat språk - det krävs ett helt ny inkluderande grepp om man menar allvar att bryta utanförskapet.

Problemet är bara politiskt, att inga partier vill ta tag i detta eftersom just den gruppen som frågan handlar om har oftast inte svenskt medborgarskap och kan inte rösta i riksdagsval. På cyniskt sätt kör man då över den här gruppen - och åter visar även från politiskt håll, att man är inte värt något.