I lördagens Medierna i SR (28/11) missade Ekochefen Rolf Stengård att göra minsta medgivande om övertramp, trots uppspelade exempel från Nils Horners många terroristrapporter om svenskarna. Det var ett intressant granskande inslag som dock stördes av påannonsen uppseendeväckande rubrik; att det handlade om ”de så kallade terroristsvenskarna”. Nu stödde Ekochefen Rolf Stengård helt den notoriske ledarskribenten Per Gudmundson, till och med när han felaktigt påstod att gripandet skett i talibanfästet Vaziristan. Har varken Ekot eller Svenska Dagbladets ledarsida någon karta över Pakistan på redaktionen?

Det verkar ha gått islamofobiska troll i den här fortsatta, konstiga kampanjen. Vore det inte på sin plats att helt enkelt medge att man hade fel eller åtminstone att man överdrev terroristrapporteringen under resan?

Nej, när det inte längre går att utmåla Mehdi Ghezali som terrorist eller ens ”misstänkt terrorist”; tar Hanne Kjöller på DNs ledarsida till andra grepp för att kunna fortsätta misstänkliggöra, i ett hatdrypande litet ledarstick i DN den 24/11 2009. ”Nolltaxerare med exotiska resvanor.”

Jag och andra som kritiserat Guantanamo verkade inte för att Mehdi Ghezali skulle friges för att vi visste att han var oskyldig. Det visade sig ju först senare.

Vi verkade för ett frigivande av principiella skäl, därför att alla har rätt till en rättvis rättegång, att få veta vad man anklagas för och för att tortyr och årslånga frihetsberövanden står i strid med rättssamhällets grundbultar.

Att resan till Pakistan var ”omtalad” har Hanne Kjöller rätt i. Alla fyra resenärerna omtalas ju närmare bestämt som ”terrorsvenskarna” (Aftonbladet och Expressen och nu Sveriges Radio) de ”terrorgripna” (DN) och ”atomspioner” (SvD). De ansågs vara på väg till al Qaida, talibanerna, Afghanistan, södra Waziristan; kort sagt för att förena sig med terrorister, vilket pedagogiskt visades i bildmontage med Mehdi tillsammans med Usama bin Ladin på Expressens förstasida.
Publicistiska principer om att inte återge okontrollerade och kränkande uppgifter om enskilda namngivna personer är som bortblåsta i terroristnojans spår. Om någon av de fyra drabbade anmälde de grövsta publiceringarna till Allmänhetens Pressombudsman så borde de fällas om man följer regelboken.

När sedan inte terroristbeskyllningarna stämmer, utan alla fyra släpps, utan anklagelser för brott, då blir Medhi Ghezali enligt Hanne Kjöller ”nolltaxerare” som inte borde ha råd att resa.

Jag vet inte vilka ansträngningar han gjort för att få fast jobb. Det är dock sannolikt att unga muslimer har svårare än andra att få jobb i ungdomsarbetslöshetens Sverige.

Även Hanne Kjöller borde begripa att muslimer i allmänhet och särskilt de som i av henne och hennes gelikar utpekats som misstänkta terrorister, knappast står längts fram i kön av 300 000 arbetssökande som tvingas leva på bidrag - de som Hanne Kjöller föraktfullt kallar ”nolltaxerare”; en försåtlig återanvändning av ett ord från ett helt annat sammanhang, där höginkomsttagare med hjälp av kreativ skatteplanering slipper skatt.

Hanne Kjöller tycker också att Mehdi ska kalla till ”en liten presskonferens”. När krävdes annars att en hånad och förföljd ung kille arrangerar presskonferens? Varför skulle Mehdi frivilligt kasta sig in i den vargflock som Hanne Kjöller och hennes meningsfränder i media utgör? Hans misstro mot svenska media bör efter Pakistanresan vara grundmurad.

Att först peka ut Mehdi Ghezali som misstänkt terrorist och när det inte finns bevis, istället kalla honom ”nolltaxerar” kan tyckas futtigt. Att använda sin tunga mediemakt mot en människa som varit utsatt för grova övergrepp är ynkligt. Men om huvudsaken är att misstänkliggöra, oavsett för vad, är det logiskt.

Jag har tidigare sagt att jag tycker det var oklokt av de tre att resa till Pakistan. Men att resa till Pakistan är knappast mer ”exotiskt” för unga troende muslimer än för unga Livets Ordare att resa till Israel och de betalar inte alltid resan ur egen ficka. Många miljoner troende muslimer reser billigt på pilgrimsresa till Mecka varje höst. Vad kostar det sedan för 12 personer att dela en minibuss till Pakistan? Jag har själv åkt minibuss där och vet att det inte kostar skjortan. Dessutom finns det troligen både muslimer och andra som vill hjälpa en före detta Guantanamofånge, utan att för den skull ha terroristiska avsikter.

När Hanne Kjöller sedan kryper bakom ett lösryckt citat ur tidningen Fokus sysslar hon med källsnyltning. Jag vet, för jag var själv intervjuad i den artikeln. Jag var själv missnöjd med artikeln för att allt som talade MOT terroristmisstanken ströks, till exempel att platsen för gripandet inte låg på vägen mot Waziristan och att det som skulle ha hittats i bussen inte tydde på terroristiska avsikter. Men som helhet var Fokus artikel balanserad och pekade inte alls ut Mehdi Ghezali som terrorist, vilket Hanne Kjöller vill ge sken av.

När jag ringer Fokus chefredaktör Martin Ahlquist är han förvånad över Hanne Kjöllers citatkonst och undrar vad hon egentligen menar med att Fokus ”ger en annan bild”.
- Jag känner inte igen mig i hennes sätt att försöka underbygga sin syn på Mehdi med hjälp av oss, säger han.

Uppgifterna om 10 940 dollar, knivar och strypsnara figurerade då sedan några dagar i bland annat Aftonbladets åtta sidor terroristskvaller. Hur vet Hanne Kjöller att allt som hittades i bussen var Mehdis? Men det passar hennes syfte att krypa bakom en mer respektabel källa än en två månader gammal kvällstidningsartikel. En av resenärerna och deras familj har berättat i media att ”strypsnaran” och knivarna var en del av ett campingkit och att dollarbuntarna inte var deras.

”Tortyr för att det saknas en stämpel i passet” frågar Hanne Kjöller insinuant. Vad vet hon om pakistanska polismetoder? Läs gärna UD:s hemsida om polisövergrepp där. Vet hon inte att hundratals fortfarande plågas på Guantanamo och Bagram för inget alls, för att de sålts av prisjägare eller råkat hamna i vägen för USA:s terroristjakt?

Jo det vet hon nog, men hon har en egen agenda - att med rykten och halvlögner skapa och främja terroristnoja i Sverige.

DN kallar sig liberal. Men klassisk liberalism står för
tolerans mot oliktänkande. Men att misstänkliggöra, baktala och beskriva landets mest diskriminerade minoritet som potentiella terrorister är inte att försvara liberala kärnvärden. Hanne Kjöller har på ledarplats i DN till och med ifrågasatt Genevekonventionen, som besvärande hinder för den terroristjakt hon skulle vilja se i Sverige.

Att håna, ironisera över och förringade till och med grova övergrepp är oacceptabelt. Hon har tidigare på ledarplats oroat sig för att "muslimer" kommer till Sverige ”för att planera och genomföra terrorattentat”.

De rasistiskt färgade misstänkliggörandena av "muslimer" som vore de en homogen terroristiskt lagd grupp, är sannerligen anmärkningsvärda på en ledarsida som säger sig vara liberal.

Men ledarkrönikören i DN Lena Andersson har just publicerat en rasistiskt färgad ”roman” om en ond muslim som kommer till Sverige enbart för att begå terrordåd. I DN den 21/11 talar hon om en muslimsk ”fatwa” för att en ökänd holländsk film som pekar ut muslimsk tro som all ondskas ursprung, inte visats i sin helhet på Nobelmuseet.

Det är föga skillnad mellan detta DN-spår och Jimmie Åkesson ljug om hot från islam och ”tio muslimska terrorgrupper” i Sverige. Misstänkliggörandena, överdrifterna och vägran att rätta rena sakfel i rapporteringen om Pakistanresenärerna är en ny typ av journalistik som besannar muslimhatarnas förljugna propagandabild. Trots alla försök att skapa terroristnoja, har inget muslimskt terrordåd inträffat i Sverige. Den framgångsrika hetskampanjen i Schweiz visar vilka värden som står på spel i Europa idag.

För sanningen är ju att hatbrotten och diskrimineringen mot muslimer ökar i ungefär samma takt som hatkampanjerna smyger sig in i tidningar som DN.

Och sanningen är att de enda politiska terrordåd med bäring på muslimsk tro som utförts i Sverige är de upprepade mordbränderna mot islamskt

 kulturcentrum i Malmö, mordbranden mot moskén i Strömsund, där en ung islamhatare i oktober i år dömdes till fängelse (då

 iakttog media största möjliga tystnad) och mordbranden mot moskén i Trollhättan 1994, där en av Sverigedemokraternas pionjärer dömdes till fängelse.

Gösta Hultén