Inger Enkvist är professor på Lunds Universitet, och intresserar sig bl. a. för den politiska utvecklingen i Latinamerika. Hon har publicerat flera artiklar i magasinet "Axess" om Venezuelas president Hugo Chávez. Dessa artiklar kännetecknas av ett närmast patologiskt hat mot vänsterpolitik i allmänhet, och mot Venezuela och Hugo Chávez i synnerhet. Artiklarna kännetecknas av grova schabloner, svepande generaliseringar, nedlåtande och halvt rasistiska uttryck, samt rena faktafel och lögner. Enkvist har genom dessa artiklar visat att hon tar mycket lätt på vetenskapliga ideal som saklighet och ambitionen att problematisera komplexa politiska skeenden, och att hon istället förfaller åt grov politisk retorik och ensidig propaganda. Hennes artiklar reser allvarliga frågor om såväl hennes vetenskapliga trovärdighet som hennes demokratiska pålitlighet.

Den grovt propagandistiska bild hon förmedlar av Venezuela och Honduras visar att Enkvist antingen är djupt okunnig om dessa länder, alternativt medvetet för fram rena lögner. Rubriken på hennes senaste artikel är t. ex. "Hugo Chávez diktatur på export". Men Venezuela är ingen diktatur. Landet har flerpartisystem, yttrande- och tryckfrihet och majoriteten av tidningarna och etermedierna kontrolleras av landets borgerliga opposition. Landet genomför regelbundet fria och demokratiska val, under överseende av internationella valobservatörer som prisat dessa demokratiska processer.

Inte en enda radio- eller TV-station har stängts i Venezuela under Hugo Chávez styre, trots Enkvists påståenden. Detta har jag, och flera andra, tålmodigt förklarat. Venezuela har moderniserat sin medielagstiftning så att den kommit att bli mer lik andra länders, som Sverige.

I en sådan modern medielagstiftning ingår bl. a. att ställa krav på ansvarig utgivare för radiokanaler och en noggrann statlig reglering av radio- och TV-licenser. En sådan modern mediepolitik har vi inte bara i Sverige och Venezuela, utan i alla demokratiska länder, inklusive de flesta länder i Europa och USA. Sändningstillstånd och radiolicenser ses regelbundet över, och stationer som bryter mot reglerna eller inte betalar in licensavgifterna förlorar sina sändningstillstånd. Det har ingenting med diktatur att göra, utan är en fullt normal del i varje fungerande demokrati. I Sverige har vi länge t. ex. endast beviljat marksändningstillstån till en marksänd TV-kanal (TV4), och avslagit tillståndsansökningar från många andra aktörer (TV3, TV5). I jämförelse med Sverige har Venezuela haft en betydligt rikare flora av oreglerade lokala och privat ägda radio- och TV-stationer, en vildvuxen marknad som nu landet håller på att börja reglera. I denna fullt normala översyn ingår att dra in licenser och sändingstillstånd till stationer som inte har betalat avgifter och skatter på flera år, ja i vissa fall decennier. Att Enkvist beskriver detta politiska skeende i Venezuela som att Hugo Chávez har "stängt" radio- och TV-stationer i syfte att minska pressens frihet är ingenting annat än en renodlad propagandalögn.

Om Enkvist på felaktiga grunder och lögnaktigt beskriver Venezuela som en diktatur, så är hon mer överseende med andra länder och ledare vars politik hon av ideologiska skäl uppskattar mer än Venezuelas. Colombias hårdföre president Alvaro Uribe, vars ministär är anklagad för grova brott och samröre med högermiliser, mord och "försvinnanden" av oppositionella, beskriver Enkvist kort och gott som "Colombias på hemmaplan mycket populäre president". Inte ett ord om de många mördade journalisterna i Colombia, ett land som är oerhört mycket farligare att verka i som journalist än grannlandet Venezuela. Inte ett ord om att Colombia har c. a. fyra miljoner internflyktingar, och Uribes samröre med privata och brutala högermiliser som mördat tusentals människor de senaste decennierna.

De mest häpnadsväckande och flagranta påståendena kommer dock Enkvist med när hon ska beskriva den politiska situationen i Honduras, ett land som styrs av en självutnämnd kuppregering, vilken störtade landets demokratiskt valde president Manuel Zelaya i en statskupp i juni 2009:

"Hela historien om Manuel Zelaya i Honduras ses från latinamerikansk horisont som ett försök av Chávez att etablera sig i Centralamerika. Zelaya försökte göra exakt som Chávez, Morales och Correa, nämligen ändra konstitutionen för att öka sin egen makt. Chávezrådgivare fanns på plats, Telesur fi lmade, och Raúl Castro krävde att demokratin skulle respekteras! Genast krävdes också medlare, precis som med Colombia. Honduras höll emot bättre än Bolivia och Ecuador, som blivit lydstater till Venezuela. Från sydamerikansk synpunkt kan man bara förundras över att utländsk press inte mer framhåller att Zelayas försök att ändra konstitutionen avvisats av landets kongress, juridiska instanser, armé, den katolska kyrkan samt de protestantiska kyrkorna. En tidigare utrikesminister till Zelaya har offentligt uttalat att denne följer en strategi utarbetad i Venezuela."

Denna bild av skeendet i Honduras är ett grovt och fullkomligt ogenerat exempel på politisk propaganda som närmast kan jämföras med Nazityskland eller Sovjetunionen. Enkvist påstår att det är Venezuela som hotat demokratin i Honduras, när det i själva verket är så att en enig omvärld, med alla större internationella organisationer (FN, EU, OAS, ALBA) har fördömt statskuppen och krävt att Zelaya ska återinsättas. Det finns alltså en bred enighet, innefattande såväl demokratiska höger- som vänsterregeringar över hela världen, att de som brutit mot konstitutionen i Honduras och åsidosatt demokratin är kuppgeneralen Roberto Micheletti och hans anhängare, inte Manuel Zelaya. Att Enkvist hävdar motsatsen säger mer om det ideologiska högerextrema filter genom vilket hon betrakta den politiska utvecklingen i Latinamerika.

Det är häpnadsväckande att en professor på Lunds Universitet så totalt kan åsidosätta alla sanningsideal och föra fram rena lögner och osanningar om Venezuela, Colombia och Honduras. Det är också anmärkningsvärt att samma professor försvarar en illegal statskupp mot en demokratiskt vald president. Det reser allvarliga frågor, om såväl Enkvists vetenskapliga trovärdighet som demokratiska pålitlighet.

I Lunds Universitets värdegrund ingår att försvara demokratiska fri- och rättigheter närhelst de kränks och att sträva efter att söka sanningen, utan ideologiska skygglappar. Dessa stolta akademiska ideal bryter den ogenerade politiska propagandisten Inger Enkvist mot i sin artikel i Axess. Hon har därmed inte bara visat att hon saknar trovärdighet i den politiska debatten om Latinamerika, utan även allvarligt satt Lunds Universitets rykte på spel.