"Vackra kvinnor oftare otrogna" skriver Aftonbladet angående forskning av beteendepsykologen Kristina Durante. Hon har i ett försök med 52 kvinnor funnit ett samband mellan östrogennivåer och otrohetsbenägenhet.

De medverkande har i studien rankat sin självupplevda skönhet och angett med vilken sannolikhet de kan tänka sig att vara otrogna kommande år. Med tanke på att det sexuella beteendet hos människor är det mest komplexa i djurriket ser jag studien som jämförelsevis enkel, inräknat den statistiska analysen.

Durante bygger i studien vidare på resultat från vitt skilda ämnen som biologi, fysiologi och psykologi. Författarna citerar andra artiklar som verkar visa på samband mellan östrogen och fertilitet hos djur samt att det finns samband mellan östrogen och större bröststorlek, något som uppfattas som attraktivt av män enligt ytterligare en studie.

Det är alltså frågan om en väldigt tvärvetenskapligt forskning. När man försöker att utvidga sitt forskningsfält i denna utsträckning kan det vara en idé att även utvidga författarlistan till att innefatta forskare från olika institutioner. I detta fall är båda författarna psykologer.

Även om man kan hysa skepsis mot vissa inslag i Durantes artikel är min bedömning ändå, utan att vara insatt i det specifika forskningsfältet, att det är fråga om ett intressant inlägg. Förhoppningsvis kan slutsatserna sporra till vidare forskning. För att undvika missförstånd är det dock tvivelaktigt om pressen borde ta upp så smala artiklar.

Aftonbladet har, med grumlig insikt i vetenskaplig forskning, nagelfarit Durantes artikel och bedömt att det intressanta i studien är sambandet mellan skönhet och otrohet. Den självupplevda skönheten hos försökspersonerna används i studien för att ta reda på om sambandet mellan östrogennivå och otrohet indirekt går via skönhet. Det gör det inte, konstaterar man.

Att reda ut orsak och verkan är väldigt vanskligt i all forskning. Att, som Aftonbladet, vända på komplicerade sambandskedjor ska man endast ägna sig åt om man är väldigt insatt i ämnet. Om något kan sägas överhuvudtaget om sambandet mellan skönhet och otrohet med utgångspunkt i Durantes artikel, så är det att det inte finns.

För att avsluta i samma nyfikna anda som Durante: Skulle liknande forskning på djur vara mer intressant i detta fall? Man har ju visat på otrohet hos andra djurarter, varav beteendet hos våra närmaste släktingar, schimpanserna, är mest intressant. Ett sådant försök skulle skärma av den omfattande katalog av felfaktorer som påverkar människor sexuella beteende.