”En treårig pojke som drabbats av svininfluensan dog i helgen på akutmottagningen på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Pojken tillhörde en av riskgrupperna, men om det var influensan han avled av är ännu oklart.”

Det skrev Svenska Dagbladet i förrgår. De var inte ensamma – i princip alla stora medier, kvällspress som morgonpress, radio och tv, rubricerade. Dagen efter var det ett nytt svininfluensadödsfall på tapeten, denna gång en man som samtidigt var hjärtsjuk. Är det rimligt att lyfta upp varje enskilt dödsfall som en stor nyhet? Maria Gramer som är nyhetschef på Svenska Dagbladet tycker inte att man lyfter upp varje dödsfall.

– När vi skrivit om eventuella dödsfall som kan kopplas till svininfluensan har vi haft med det som en sidoartikel i ett större uppslag, säger hon.

– Vi försöker sätta det i ett sammanhang. Det är en del av det dagliga nyhetsskedet. Sedan är vi väldigt bra på att sätta in det i sitt perspektiv.

Finns det ingen baksida med att lyfta upp enskilda dödsfall på det sätt som görs?
– Jo det gör det, min sjuåriga son tror att han ska dö i svininfluensan. Självklart måste man sätta det i sammanhang och perspektiv, och det gör vi i artiklarna också. Folk har en tendens att tolka det som skrivs. Jag tror att det är mängden rapportering som gör att folk kan bli uppskrämda.

Skapar inte medierna en orealistisk bild av hur farlig eller dödlig influensan är på det här sättet?
– Inte genom Svenska Dagbladets rapportering.

Om det handlade om ”vanlig” influensa och någon dog, skulle ni lyfta upp det i en egen nyhet då?
– Mer sällan, och det är det vi försöker titta på i vår rapportering. Vi sätter hela tiden sjukdomen i sitt perspektiv, alla de flesta som dör har andra komplikationer, och det är fastslaget att de dött i sviterna av en kombination med något annat.

Varför är bevakningen kring fallen ändå så pass omfattande som den är?
– Det är något man får diskutera varje dag. Ibland har vi mycket bevakning, ibland mindre. Just nu är det en peak. Dels har vi många fler fall i Stockholms län än tidigare. Dels är folk väldigt, väldigt intresserade. Folk vill veta; det ställs samma frågor om och om igen. Vi har också en roll i att bevaka att allt går rätt till. På vårdcentralerna finns det just nu fler frågor än svar; det är kaosartat på många ställen och folk är missnöjda. 

Hanna Navier
hanna.navier@second-opinion.se

Relaterad läsning: Svd1, Svd2, DN1, DN2, DN3, DN4