I våras tecknade IF Metall och Teknikföretagen ett så kallat krisavtal som gav möjlighet att sänka arbetstiden och lönen med maximalt 20 procent för de anställda i produktionen. Avtalet löper till och med den 31 mars 2010.

Men bland fackförbunden är det fler än IF Metall som slutit lokala överenskommelser om sänkt lön och arbetstid. Sveriges Ingenjörer ville till exempel inte sluta avtal centralt, men sa att det var okej att göra så lokalt med medlemmarna. Unionen däremot ville inte gå med på vare sig centrala eller lokala överenskommelser med deras medlemmar.

Facken har öppnat upp för att det inom ramen för deras kollektivavtal går att sluta lokala så kallade krisavtal eller permitteringsavtal med deras medlemmar. Avtal som till skillnad från IF Metalls inte går ut i slutet av mars.

Unionen inför arbetsdomstolen
Magnus Ling är vd för Industri- och KemiGruppen, som ingår i sammanslutningen Industriarbetsgivarna. Han berättar att de har träffat flera uppgörelser med tjänstemännen på medlemsföretagen. Och han menar att det många gånger har varit lättare att förhandla med tjänstemännen lokalt än centralt.

– På central nivå var Unionen starkt avvisande. Det gick så långt att vi gick till domstol i frågan. Unionen menade att lösningen med sänkt lön och arbetstid inte var möjligt, men sen backade de undan.

– Jag upplever att man hela tiden har haft stor förståelse för behovet för avtalet på lokal nivå bland tjänstemännen men att man på central nivå var starkt emot. För Metall är det nästan tvärt emot. Där har förståelsen varit större centralt än lokalt, säger Magnus Ling.

Varför tror du att det är så?
– Därför att IF Metall på central nivå har en väldigt god inblick i hur industrin fungerar och hur man löser det. På Unionen ser man inte att tjänstemännen också innebär en kostnad i företagen. De har haft en något förenklad syn på verkligheten skulle jag säga. Man hävdar att det alltid finns jobb för en tjänsteman, men glömmer att det är en stor kostnadspost som företagen måste komma åt för att överleva i det här läget.

– Uppfattningen från Unionen har varit att det går att göra förberedelsejobb, utredningsjobb eller dylikt. Men det som glöms bort då är att företagen har svårt att överleva under den här krisen. Om beställningarna faller med upp till 50 procent på ett år måste kostnaderna skäras snabbt för att företaget ska överleva. Det har inte riktigt funnits förståelse centralt för att även tjänstemännen är en del i kostnaden och om man drar ned på produktionen har man inte jobb för tjänstemännen.

– Små och medelstora företag har varken råd eller möjlighet att sysselsätta tjänstemän när produktionen faller kraftigt. Därför har det varit viktigare för små och medelstora företag med det här avtalet, forsätter Magnus Ling.

Nytolkning av befintliga kollektivavtal
Som det är nu krävs ingen ändring i kollektivavtalet eller central uppgörelse för att sluta lokala avtal med Unionens medlemmar om en sänkning av arbetstid och lön, vilket IF Metall kräver för sina medlemmar.

– De har erkänt att den möjligheten alltid finns. Medan Metall säger att den möjligheten inte finns utan då måste en tidsbegränsad separat överenskommelse fattas. Metalls uppgörelse löper ut den 30 mars 2010, medan Unionens kollektivavtal fortsätter att gälla till dess att ett nytt kollektivavtal tecknats, säger Magnus Ling.

Han tror också att de kan ha effekter för den kommande avtalsrörelsen, eftersom det kan öppna upp för samma tolkning av andra förbunds kollektivavtal. Men även för att arbetsmarknadens parter kan komma överens om olika konstruktioner på lokal nivå.

– Vi kan inte ha någon central löneökning i år till exempel. Däremot kan parterna förhandla på lokal nivå om möjligt löneutrymme. Makten flyttar från de centrala parternas ner lokalt. Men det krävs ju fortfarande en överenskommelse, så det är ju inte godtyckligt på något sätt, avslutar Magnus Ling.