HOVSERIE. Ska hovrapportering ses som vanlig samhällsgranskande journalistiskt arbete? Eller är den underdånig och konservativ med anlag för censur? Inför de två stundande prinsessbröllopen pratar Second Opinions mest republikanska reporter med dem som skriver om kungen och hans hov.

Kristina Widestedt, lektor på institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet, forskar på hovjournalistik utifrån ett historiskt perspektiv.

– Det är en intressant genre att bevaka, för den är extremt konservativ. Man ser det speciellt när det inträffar stora händelser såsom bröllop eller begravningar. Hovreportrarna bevakar och berättar om händelserna på samma sätt idag som för hundra år sedan.

Journalistiskt sagoberättande
Självklart har det skett förändringar rent utseendemässigt, påpekar hon, med ett större fokus på bildmaterial. Men det journalistiska språket, som påminner om sagoberättande, är detsamma.

– Ord som prinsessor, slott och kung låter sagolikt. Sättet man bygger upp historier på i tidningarna är också sagoinspirerat. Ta exempelvis historien av Daniel Westling som lyfts fram som en man av folket som nu ska få prinsessans hand. Det står riktigt långt ifrån vanlig journalistik, skrattar hon.

Kristina Widestedt tror att den svenska hovjournalistiken har ett tvivelaktigt rykte för att den helt enkelt är dålig. Den är i väldigt stor utsträckning sensationsdriven, vilket medför att den automatiskt uppfattas som mindre seriös.

Håller sig på god fot
I Sverige finns en klar majoritet för monarkin, och Kristina Widestedt tror att de svenska hovjournalisterna är rädda för att stöta sig både med den folkliga majoriteten och hovet. Att hamna i kylan vore inte bra för en reporter eller en redaktion med kungliga ambitioner. Resultatet blir att journalisterna håller sig på god fot med läsarna och monarkin med glittriga texter - och den granskande journalistiken hamnar i bakgrunden.

– Det blir lite mer graverande att hovjournalistiken ser ut som den gör när man betänker att monarkin har väldigt stor symbolisk makt. Man skulle kunna förvänta sig mer granskning. Den enda negativa som skrivs sker på skvallernivå.

Hon tycker det är mycket svårt att ge exempel på bra kungajournalistik, förutom att den kan vara stilistisk snygg och underhållande.

– Men någon kritisk funktion har den inte.

Granskande och mystisk
Precis motsatt ansats har Johan T Lindwall, en av Sveriges mest kända hovreportrar med hemvist på Expressen. Han kan, tvärtemot Kristina Widestedt, inte ge något direkt exempel på dålig hovjournalistik.

– Jag tycker att hovbevakningen håller en väldigt hög nivå. Om inte annat har alla Expressens avslöjanden visat det, från förlovningarna till Daniel Westlings njurtransplantation. Vi behandlar hovjournalistiken som vilken annan rapportering som helst, som om det gällde näringslivspersonligheter eller politiker.

Svenskarna älskar hovjournalistik för att det handlar om en mystisk värld som är oåtkomlig för gemene man. Det är något som är fascinerande att skriva och läsa om, tycker Johan T Lindwall. Han jämför de stundande bröllopen med två VM-slutspel, och tror att intresset runt kungahuset kommer att tillta framöver.

– Den svenska hovjournalistiken är som vilken annan journalistik som helst - det får man inte glömma. Det finns specialiserade politikreportrar precis på samma sätt. Vi gör samma sak men ägnar oss åt olika människor.

Men är det ändå inte skillnad, ni tittar på resor, relationer och kläder. Det är ju knappast hårda politiska sakfrågor vi talar om?
– Fast det där är ju helt fel det du säger. Om du tittar på vad vi har skrivit om, vi går igenom deras ekonomi, hovstatens budget varje år och deras resor. Det handlar inte bara om kläder och fest utan exakt om samma saker som annan granskande journalistik. Att det skulle vara snuttifierat, som du säger, håller jag absolut inte med om.

Johan T Lindwall ifrågasätter även om hovjournalistik verkligen har dåligt ryckte.

– Det är du som säger att det är så, jag ser inte alls det. När vi tittar på de avslöjanden som gjorts, såsom att Expressen först av alla kunnat avslöja kronprinsessans förlovning, så är det riktigt bra journalistik.

Ett magnifikt år
Den mångåriga hovreportern Sten Hedman ser fram emot ett historiskt kungligt år, med "magnifikt intresse för hovet”.

– Detta kan inte bli mycket bättre för en hovjournalist. Det innehåller allt: bröllop, romantik, stort folkligt intresse och en intressant historia.

Han är rädd att rapporteringen runt bröllopen kan anta en lätt slätstruken karaktär, med bilder på blommor och jublande folksamlingar.

– Allt det dramatiska är ju redan berättat, nu väntar upplösningen med bröllop. En del skulle kalla det utslätat, men det är ju ett journalistiskt refererande det handlar om.

Några mer djupblodade analyser lär det inte bli, såsom diskussioner om monarkins vara eller inte vara. Dubbla prinsessbröllop kommer effektivt frammana rojalistens år, slår Sten Hedman fast, och då kommer det inte lämnas mycket utrymme för kritiska texter.

Han håller inte med om Kristina Widestedts slutsats att hovjournalistiken stått stilla i sin stil och språk - i dag är medierna hårdare mot monarkin, anser han.

– Bra hovjournalistik går ut på att inte bli för undfallande. Journalistiken på 50 eller 60-talet var mesig och utslätad. I dag ställer reportrar i alla fall lite frågor och kungen får lite stryk i media. Men visst ligger det i sakens natur att journalistiken är underdånig.

Gemensamt beroende
Svensk Damtidning är den publikation som hårdast nischat sig mot den läsekrets som är intresserad av kungahuset och societeten. Chefredaktör Karin Lennmor ser med spänning på ett år som kommer att betyda mycket för tidningen.

– Målet för oss är medialt ägandeskap av det kungliga året och bröllopen. Under året hoppas jag att vi kan höja vår upplaga med 30 procent.

Hon håller absolut inte med om att svensk hovrapportering skulle ha dåligt rykte. Om man jämför med utländsk media är de svenska journalisterna mycket snälla, och Karin Lennmor erkänner utan omsvep att det råder ett ömsesidigt beroende mellan tidningen och hovet.

Är ni för snälla?
– Ibland (skratt). Man sitter på två stolar. Precis som hovet är beroende av oss för att skriva om vad de tar sig för, så måste vi ha en bra relation till dem.

Hon tycker dock inte att svenska hovreportrar är underdåniga, även om Svensk Damtidnings uppgift är att visa ”det glittriga och lite magiska” med kungahuset.

– Det kan vara problematiskt att vara kritisk mot hovet. När vi, exempelvis, efter mycket diskussion skrev om drottningens plastikoperationer blev det mycket starka reaktioner mot oss från våra läsare.

Så ni övervägde censur?
– Nja, censurera vet jag inte. Men vi övervägde att inte publicera artiklar om hennes operationer, men vi gjorde det till slut.

Men det finns en censurerande ådra, saker man inte skriver om?
– Censurerande tycker jag är för hårt att kalla det. Men det finns såklart ämnen man undviker. Det kan vara kungabarnens festande eller sådant. Visst kan vi granska kungahuset lite mer kritiskt, men det gör vi inte för att det vore att såga av den gren vi sitter på.

Att hamna i kylan vore ödesdigert för tidningen, erkänner hon, och berättar att hovets presstjänst med presschef Nina Eldh hör av sig för att berömma eller klaga på tidningens texter. Men den dialogen är viktig, tycker Karin Lennmor.

Kan inte det leda till att tidningen blir en hejaklack?
- Den risken finns, det håller jag med om.

Snällt och underdånigt
Se & Hör är en svensk kändistidning som inte satsat lika mycket på kungliga nyheter som Svensk Damtidning. Se & Hörs chefredaktör Carina Löfkvist är mycket kritisk till svensk hovjournalistik, som hon kallar snäll och underdånig.

– Svenska reportrar som skriver om monarkin är väldigt hövliga. Hur lång tid tog det inte innan de visade bilder på att kungen och kungabarnen röker? Generellt på alla tidningar är det ett snällt språk.

Är journalisterna för välvilliga?
– Definitivt. Det bugas och bokas för kungen och hovet. De särbehandlas absolut jämfört med andra aktörer som granskas i media.

Är ni hårdare i er bevakning av kungahuset?
– Vi har visat kontroversiella bilder, exempelvis när det såg ut som om prinsessan Madeleine var gravid. Men som sagt, vi satsar inte så mycket på den nischen. Men vi tänker definitivt inte vara underdåniga.

Erik Durhan

Relaterad läsning:
Expressen1, Expressen2, Expressen3

........................................................................................

Vad tycker du om bröllopsbevakningen?
 Skriv inlägg här!
 Har du ingen profil, skapa här.

........................................................................................