Skip to Content

second opinion

Ursprunglig artikel publicerad i: www.expressen.se 20 Oktober 2009 / Hälsa
Rösta på second opinion: Lyft upp den här! +(26)     Begrav den här! +(0)

Läkare avvisar kraftfullt TT:s hypomani-artikel

TT.jpg

”Mår du alltför bra, då kan du vara sjuk” skriver TT i en artikel om sjukdomen hypomani. Den tillfrågade experten Lars Berg, läkare på Socialstyrelsen, är mycket kritisk till artikeln och journalistens agerade.

Dela |


– Jag accepterar inte den här artikeln. Jag pratade med journalisten och lovade henne ett svar på det mail med frågor hon skickat till Socialstyrelsen. Hon sade att det inte var bråttom och intervjuade mig kort.

Lars Berg förberedde material att skicka till TT och skaffade information från psykiatriker som arbetar med sjukdomen. När han sedan satte sig för att skriva ner underlaget hade reportern redan publicerat artikeln, med Lars Bergs citat.

– Detta gör mig tämligen förtretad. Jag har inte fått se citaten. Jag har inte vetat om att detta skulle publiceras på den här sätt eller när. Detta är kort sagt oförskämt.

Han frågar sig vad syftet är med artikeln. Det framstår som om reportern bara vill förlöjliga klassificeringen av sjukdomen och de drabbade.

– Det jag vänder mig emot är att hon polariserar det hela. Det är ett mycket stort bekymmer för den drabbade patientgruppen som nu känner sig påhoppad – ”du är ju egentligen frisk”. Denna polarisering är väldigt olycklig.

Lars Berg bryr sig inte själv över att hans citat som läkare används på detta sätt, men han vänder sig starkt emot vad artikeln säger om patienter som drabbats av hypomani.

Vad tycker du om ingress som; Extra glad, energisk och effektiv med en uttalad känsla av välbefinnande och lust? Den som känner så tycks vara lyckligt lottad. Men i själva verket kan vederbörande vara sjuk, enligt Socialstyrelsen.

– Jag tycker att den är otydlig. Den är bara till för att mediemässigt skapa en rubrik. Reportern tillför ingenting och skapar en pseudodebatt då det inte verkar finnas något seriöst upplysningssyfte utan bara för att skapa en debatt runt något som inte bör skapas.

Att vara glad och energisk som en del av ett sjukdomstillstånd, vid exempelvis bipolaritet, må upplevas normalt av den drabbade som saknar sjukdomsinsikt, men uppfattas annorlunda av omgivningen, berättar Lars Berg. Efteråt inser patienten själv sakernas tillstånd och ser att man inte hade kontroll över sitt agerande.

– Man må kanske uppleva att man mår bra, men man agerar, säger och konsumerar på ett sätt man inte skulle göra normalt. Ett vanligt bekymmer som drabbas av dessa utdragna maniska episoder eller i gränslandet till det är att man totalt kvaddar sin ekonomi. Det blir ofta ett stort socialt problem.

”Så i stället för att irriteras över alla hurtfriska, energiska, pratglada medmänniskor gäller det att ha viss förståelse. De kanske egentligen är sjuka. De vet bara inte om det”, avslutas TT-artikeln som om den svåra sjukdomen skulle vara ett normalt glädjetillstånd utan sjukdomssymptom.

– Artikeln är att förlöjliga människor med en bipolär sjukdom. Det vänder jag mig emot. Sen det här att reporten inte ens väntar på underlaget vi förbereder är dåligt.

TT-reportern som skrev artikeln har meddelat att hon ej vill kommentera Lars Bergs kritik.

Fakta: Hypomani
Internationella klassifikationer som WHO:s ICD-10, där den aktuella koden hör hemma, används främst i statistiskt syfte. Den korta beskrivning av hypomani, som finns i kapitel V i Klassifikation av sjukdomar och hälsotillstånd 1997 (svensk ICD-10), är endast mera allmänt formulerad och kan inte användas som diagnostiskt stöd.

Diagnostiken i en läkares kliniska vardag baseras på förvärvad kunskap och erfarenhet. För att beskriva och diagnostisera psykiatriska tillstånd används ofta kriterierna i den amerikanska manualen DSM-IV. Som ytterligare stöd i diagnostiken används bland annat olika skattningsskalor. Sjukhistoria, klinisk undersökning, skattningsformulär och kriterier är alltså, tillsammans med vetenskap och beprövad erfarenhet, den grund som läkaren har att ställa diagnos utifrån.

(Socialstyrelsen)

 
Erik DurhanErik2.JPG

erik.durhan@second-opinion.se

Dela |
Rösta på second opinion: Lyft upp den här! +(26)    Begrav den här! +(0)
CAPTCHA
Denna fråga är för att testa om du är en mänsklig besökare och för att förhindra program att spamma.
Image CAPTCHA
Skriv in de tecken som visas i bilden.
Kommentarer. Kommentatorn har juridiskt ansvar för sina inlägg.
Den 26 Oktober 2009 16:14:35

Jenny Hägglund

Håller helt med om att artikeln har en väldigt olycklig ton och visar prov på en inställning till psykiska sjukdomstillstånd som är bara alltför spridd även i samhället i stort. Eftersom en mer nyanserad kunskap om dessa tillstånd och de symptom de ger är så lite spridd, ses de av vissa som enbart en ursäkt som den drabbade tar till för att få fördelar i jämförelse med andra (t.ex. kortare arbetstider, anpassad arbetsmiljö, sjukersättning, eller extra stöd på annat sätt). I det här resonemanget stöter man ibland på något som även TT-artikeln riskerar att spä på, nämligen en misstro mot de auktoriteter som har expertkunskaper om sjukdomar som bipolär sjukdom, depression, hypomani osv. När slutsatserna av experternas samlade forskningsrön och erfarenheter förklarats som orimliga och så tvärsemot 'vanligt bondförnuft' att de inte går att ta på allvar ligger fältet fritt för vem som helst att 'friskförklara' sin besvärliga arbetskamrat, granne eller släkting och lobba för att 'den sortens bortskämda personer' måste 'lära sig' att klara sig på samma villkor som alla vi andra. När de särskilda anpassningarna i själva verket är nödvändiga för att personens tillstånd inte ska förvärras till den punkt där en ny allvarlig sjukdomsepisod är ett faktum.

Jag blir särskilt illa berörd av artikeln eftersom jag själv lever med bipolär sjukdom. För mig är det en skillnad som natt och dag om jag jämför situationen idag (när jag sedan ca 3 år fått rätt diagnos och därmed rätt medicinering och behandling) med den situation jag hade att leva med under ca 8-10 år dessförinnan. En orsak till att diagnosen kom så sent var att jag tidigare främst haft vad som uppfattats som lättare besvär, där de lätta depressionerna visserligen sågs som problem, men där de hypomanier som kom och gick mellan depressionsperioderna inte blev igenkända som ett problem av min omgivning. Av de läkare m.fl. som jag sökte upp för att få hjälp vid depressionerna var det ingen som frågade om vare sig manier eller hypomanier, vilket kan ha skjutit fram den punkt när sjukdomen kunde börja behandlas med flera år. Detaljerna i hur livet såg ut under den tiden kan utelämnas här, men det är inte en tid som jag på minsta vis önskar mig tillbaks.

När jag nu läser TT:s artikel blir jag ledsen för att den tycks driva med mig och de sjukdomsperioder jag upplevt. Den riskerar också att spä på missförstånden kring de tillstånd som kan vara en del i sjukdomsbilden för bipolär sjukdom och därigenom försena upptäckt av sjukdomen. Det kan i sin tur bidra till förlängt lidande och försämrad prognos för dem som drabbas av sjukdomen.

I den bästa av världar skulle TT kompensera det här obetänksamma övertrampet med en mer seriös artikel på samma tema - då kunde man visa att man är intresserade av ämnet och av medicinsk journalistik och inte bara av att skapa lustiga rubriker och munterhet kring kaffeborden landet runt.