Aftonbladet gör mig deprimerad. Ursäkta, men jag menar det faktiskt inte. Däremot så anser jag att chefredaktören för Sveriges största tidning är mer än omdömeslös när han på sin blogg beskriver hur ledsen han är över att Sverige inte tog sig till VM i fotboll 2010. Men han skriver inte det han menar, dvs. att han är ledsen. Han skriver ”depressionen delar jag med miljoner svenskar dessa dagar”.
Så sjutton heller han gör. Han är chefredaktör på Sveriges största tidning och vet inte ens vad en depression är. Eller så vill han inte veta. Eller så vill han bara försöka göra sig lustig. Det känns lika seriöst som om han hade skrivit att han känt sig lite mongoloid idag. Eller lite cp-skadad, kanske.

Jag kan självklart förstå om arbetskollegorna vid kaffebordet skojar till det lite och säger att man känner sig lite deppig efter fotbollsmatchen. Fördomsfullt absolut, men inte någon större sak att irritera sig över. Men ”lite deppig” och ”depression” är verkligen inte samma sak.

Om man försöker göra sig lustig på andras bekostnad genom att skriva på det här viset på en blogg vittnar helt enkelt om dåligt omdöme. Det finns många bloggare som gett prov på dåligt omdöme så där är chefredaktören inte ensam. Men om man som tidning lurar ett antal riksdagsledamöter att närvara vid en liten ”happening” med utlottning av fina resor och god mat samt mingel när det i själva verket var ett sätt att testa deras etik och moral, så bör man nog förvänta sig en liknande granskning av Aftonbladet. Man ska kunna ställa högre krav på en politiker än människor i allmänhet. Och man ska självklart kunna ställa betydligt högre krav på en chefredaktör för Sveriges största tidning än vad man gör på en vanlig ”svensson-bloggare”.

För att anknyta till VM i fotboll så kan jag konstatera att Jan Helin gör ett praktfullt självmål. Borde generera rött kort.