Ekberg har undersökt hur invandringen påverkar offentlig sektor, om invandring är ett medel för att underlätta försörjningen av en åldrande befolkning.

Om befolkningstillskottet antas ha samma sysselsättningsgrad, och i genomsnitt samma arbetsinkomst per sysselsatt som den i landet redan befintliga befolkningen i samma åldrar, uppkommer årliga positiva effekter på den offentliga sektorns finanser men effekterna blir små. Kalkylen är således grundad på god integration på arbetsmarknaden av invandrare och liknar den situation som vi hade på 1960- och 1970-talen. Under de senaste 20 åren har integrationen på arbetsmarknaden varit betydligt sämre. Årsbeloppet (framtida årligt reformutrymme) motsvarar cirka 0,1 procent av BNP år 2015, cirka 0,4 procent av BNP år 2025, cirka 0,6 procent av BNP år 2035 och cirka 0,7 procent av BNP år 2050. Känslighetsberäkningar med alternativa antaganden om utveckling av offentlig sektor ger ungefär samma procenttal.

Skälet till att de positiva effekterna inte blir större är att genom invandringen ökar också Sveriges befolkning, vilket ställer krav på utbyggnad av den offentliga sektorn.

Resultaten i ESO-rapporten ligger väl i linje med internationella studier. Professor Robert Rowthorn vid universitetet i Cambridge publicerade 2008 en sammanfattning av ett stort antal liknande undersökningar avseende den hittillsvarande invandringen till länder i Europa och Amerika. Hans slutsats är att positiv/negativ årlig effekt på den offentliga sektorns finanser är små och ligger för de flesta länder i intervallet plus/minus 1 procent av BNP. Negativ effekt uppkommer vid svag integration på arbetsmarknaden av invandrare.

Om vi i den framtidsinriktade kalkylen för Sverige i stället antar att sysselsättningsgraden i befolkningstillskottet blir densamma som för utrikes födda boende i Sverige i dag, blir de negativa årliga effekterna mindre än 1 procent av BNP. Även en negativ effekt ligger således inom det intervall som Rowthorn anger. Om invandring ger positiv eller negativ effekt på de offentliga finanserna är således i hög grad en fråga om integration på arbetsmarknaden.

Några saker här:
1. DN har satt rubriken "Arbetskraftsinvandring hjälper inte offentlig sektor". Citationstecknen är deras, som vanligt utan att påståendet återfinns i själva debattartikeln. I själva verket handlar det om hur DN vill framställa det som sägs. Här vill jag påpeka att Ekbergs artikel handlar om invandring generellt, inte arbetskraftsinvandring specifikt.

2. Första punkten är inte helt utan poäng för artikelns budskap. Det påstås ibland att vi kommer att få se en arbetskraftsbrist (Tobias Billström och Gunilla Carlsson skriver i Sydsvenskan idag, de hänvisar till arbetskraftsbrist även om det inte är specifikt om offentlig sektor) i offentlig sektor då senare generationer inte är tillräckligt stor för att fylla på i takt med att 40-talsgenerationen går i pension. En lösning som en del ser är då arbetskraftsinvandring specifikt till offentlig sektor. Det kanske är jag som läser illa, men det tycks mig som att den problembeskrivningen inte är något som Ekberg avsåg att diskutera. Ekberg syftar i stället uttryckligen på ett "reformutrymme".

3. Jag brukar hävda att talet om invandringens kostnad, och liknande ordval, i sig är ett vridet perspektiv. En sak man får ut av Ekbergs artikel är att invandrarnas situation på arbetsmarknaden avgör hur invandringen påverkar offentlig sektor. Där spelar förstås arbetsmarknadspolitiken en stor roll. Man skulle alltså kunna hävda att det går minst lika bra att tala om arbetsmarknadspolitikens kostnad.

4. Läser man kommentarerna till debattartikeln så är det lätt att bli självmordsbenägen. Ett gäng med fånar påstår att "det här har vi sagt i 10 års tid". Nej, det har de inte. För de vet inte vad de själva talar om, och de vet inte vad Jan Ekberg talar om. Till exempel så är den siffra som Ekberg nämner som en kostnad i fall utrikes födda arbetsmarknad ser ut som idag i stort sett samma som han tidigare framfört. Den siffran brukar "invandringskritiker" i vanliga fall inte alls gilla, den är alldeles för liten och i stället får man höftningar som är sisådär 3 till 5 gånger större.

Som avslutning slänger jag med en kommentar till Billströms och Carlssons debattartikel som jag nämner här ovanför:

Människor har, av olika orsaker, i alla tider valt att lämna sina ursprungsländer för att söka en bättre framtid någon annanstans.

I grunden är detta en positiv drivkraft som bör bejakas. Väl hanterad migration kan vara positiv för alla, både för den enskilde individen och för ursprungs- och mottagarländerna. Problem uppstår dock när migrationen sker okontrollerat. Kriminella nätverk som utnyttjar människors desperation och önskan om en ljusare framtid bidrar till detta.

Men anledningen till att dessa kriminella nätverk över huvud taget existerar är förstås att migrationen är hanterad, inte när den sker okontrollerad. Det handlar dels om att problem att utvandra, men framför allt när mottagarländerna säger stopp. Jag har skrivit om det tidigare, liksom Isobel Hadley-Kamptz har gjort det i Expressen.