Poliser i Göteborg dödade en pojke genom att använda ett otillåtet grepp – utan att åtalas. Det avslöjade Ekot i veckan. Sveriges Radios granskning visar att utredningen var bristfällig, med överstrukna rader i rättsläkarens protokoll, och poliser som inte ens förhördes. Fallet har fått stor uppmärksamhet, och i medierna är nu stort fokus på bristande rättssäkerhet och överdriven våldsanvändning. 

Hur ser då den generella bilden ut? Skandinavisk forskning pekar på att överdriven våldsanvändning har blivit ovanligare jämfört med 70- och 80-talet. Det säger Rolf Granér som är polisforskare vid Växjö Universitet. 

– Det har funnits en betydande självsanering inom såväl svenska, danska och norska poliskårer på det här området.

Även om situationen är bättre, är övervåld fortfarande något som förekommer. Ett problem är att det finns en betydande gråzon i relation till vad som är tillåtet och inte, säger Rolf Granér. 

– Utredningar som gjorts visar att lagstiftningen är inte särskilt klar på det här området. 

Ett annat problem är att det är svårt att upprätthålla gränserna vid exempelvis handgemäng, säger Rolf Granér. Han poängterar samtidigt att det inte gäller det aktuella Göteborgsfallet. 

– Där borde det sitta i ryggmärgen på varje polis att om man tillämpar Osmo Vallo-greppen, där någon ligger på magen med handbojor på ryggen, så har man mycket kort tid på sig att få upp vederbörande i stående eller sittande ställning för att den inte ska få andningssvårigheter. 

Inte dålig rättssäkerhet
Det omskrivna fallet i Göteborg ger en mörk bild av rättssäkerheten. Det har både visat sig att åklagaren inte förhört alla poliser som var på plats, och att polisens internutredare mörkat information.

I Rolf Granér tror inte att rättssäkerheten är dålig generellt i Sverige.

– Men naturligtvis finns ett mörkertal. 

Kan det finnas en tendens att åklagare inte vill åtala poliser i lika stor utsträckning som andra personer som begår brott?
– När jag har gått igenom anmälningar mot poliser från 2004 och 2005 har jag kunnat tycka att utredningarna inte är speciellt utförliga. Men där menar mina kollegor att det är de inte vid andra utredningar heller. Det är svårt att säga om det just gäller poliser eller om det gäller generellt. 

Ekot-granskningen ger också bilden av en tystnadskod inom poliskåren där man håller varandra om ryggen. Enligt Rolf Granér är en samfälld bild från forskningen att tystnadskoden finns kvar. 

– Det är fortfarande kontroversiellt att anmäla en kollega så länge det rör sig om något i tjänsten.

Dock var tystnadskoden mer definitiv för 20-30 år sedan, säger han. 

– Man vittnade inte och man anmälde inte en kollega. Den som gjorde så riskerade att bli utfrusen. 

I dag gäller tystnadskoden i första hand brott som är tjänstenära; alltså brott som begås i tjänsten och utan någon personlig bindning. Det kan till exempel handla om att man tar i för mycket, eller använder lagstiftningen på ett sätt som inte är avsett, säger Rolf Granér.

– Det är typer utav brott som många poliser antingen någon gång har begått, eller som man kan riskera att begå, och här fungerar tystnadskoden. Men det finns också en generositet kolleger emellan, att även acceptera mer än vad man själv skulle kunna hamna i.

Vid brott utanför tjänsten, som stöldbrott, bedrägeribrott och misshandel har dock tystnadskoden luckrats upp, säger Rolf Granér.

– Det kommer inte att accepteras, snarare kan det vara tvärtom. 

Gäller många yrken
Han poängterar att man i sammanhanget måste skilja på kamratsolidaritet och kåranda.

– Kamratsolidariteten gäller överallt i landet. Jag anmäler inte min bästa vän om det inte är något riktigt grovt. Det är naturligtvis så att två poliser som åker dag ut och dag in i samma radiobil, och umgås mer med varandra än med sin familj, har andra känslomässiga band. Men det gäller även lärare, journalister, läkare - det finns otaliga exempel. 

Tystnadskoden är ett mångfacetterat problem, poängterar Rolf Granér. Ett av problemen är att polisers misstag lätt blir brottsliga handlingar. 

– När du och jag begår misstag i jobbet så ska det gå ganska långt innan vi gör något brottsligt; men eftersom polisen arbetar med lagstiftning som stöd blir deras misstag mycket lätt brott. Det betyder samtidigt att man stöttar varandra, och man kan inte diskutera misstag öppet. På det viset blir det svårt för polisen att vara en lärande organisation. 

Hanna Navier
hanna.navier@second-opinion.se

Nästa vecka: Polisförbundet kritiserar mediebilden