Johan Schück tycker att den svenska medierapporteringen runt finanskrisen hållit en generellt bra standard, och att det finns det finns gott om exempel på både bra och dålig journalistik.

- Man kan jämföra med 90-tals krisen och rapporteringen runt den. Jag tycker att bevakningen har varit bättre nu, trots att denna kris varit mer komplicerad.

Den bättre bevakningen beror på att journalisterna var bättre förberedda och skaffat sig bättre kunskaper sedan den förra stora krisen, säger han. Även fast många av dagens ekonomijournalister inte var med under 90-talskrisen så skapade perioden ett ökat krismedvetande på redaktionerna.

Är finanskrisen slut?
- Nej, den har passerat kulmen, men den är inte slut. Det är mer kontroll nu och ingen väntar sig en ny härdsmälta. Men det finns fortfarande orealiserade kreditförluster, även från Lehman-kraschen, som inte är utlösta ännu. Överhuvudtaget finns det många problem som ligger kvar.

För Sveriges del är bankkrisen i Baltikum fortfarande högaktuell och på intet sätt över, vilket kan ge stora återverkningar. Johan Schück varnar för att det fortfarande är för tidigt att ge en lättnadens suck.

Samtidigt har svenska medier varit lite tidiga med att ropa faran över, och den senaste tiden har en del ekonominyheter skönvinklats, tycker han. Men utvecklingen är inte förvånande.

- Medierna sysslar med nyheter, och det är inte så mycket nytt att skriva om att krisen inte är slut. Fortfarande faller banker i USA, men det ges ingen större uppmärksamhet längre då det inte anses hota systemet. Men det visar att krisen fortsätter.

Tar medierna sitt ansvar i så fall?
- Det beror på vad man menar med ansvar. Det kan säkert skrivas mer om de fortsatta problemen, men samtidigt är vår uppgift att ligga i fronten och se det nya som händer. Då är det inte konstigt att denna typ av händelser hamnar i bakgrunden.

En effekt av finanskrisen är att intresset och bevakningen av makrofrågor tilltagit ordentligt. I goda tider finns en tendens att inte fokusera på svåra politiska och ekonomiska frågor, vilket Johan Schück anser är ett misstag. Det krävs en kontinuerlig och gärna betydande bevakning av makrofrågor även under högkonjunkturer.

Hur mycket makt har ekonomijournalister?
- Svårt för oss journalister att veta, men det vi skriver plockas ju såklart upp av både allmänheten och beslutsfattare. Det är helt klart att exempelvis Riksbanken eller Finansdepartementet läser det vi skriver. Sedan är frågan hur det vi skriver påverkar direkt. Det är svårare att svara på, men det är klart att ekonomijournalister har makt.

Ett färskt exempel på Johan Schücks egen påverkan är en krönika han skrev för en tid sedan rörande marginalskatten och det faktum att Sverige snart återtar förstaplatsen med världens högsta marginalskatter från Danmark.

- Den påverkade debatten rörande sakfrågan och fick ett väldigt genomslag. Jag tror inte att det leder till någon skatteförändring, men kanske sådde krönikan ett frö som kan påverka nästa mandatperiod.

Är ekonomijournalister medvetna om sin makt?
- Det beror på vilken typ av journalistik man driver. Som kommenterande person bedriver man ju opinionsbildande verksamhet även om det är blandat med analys och pedagogik. Då bör man vara medveten om sin makt. Nyhetsjournalister är kanske inte lika medvetna även om det självklart spelar roll vad man lyfter fram och hur det presenteras.

Ett problem med svensk ekonomijournalistik är att det ibland kan uppstå nästan mobbmentalitet runt ett aktuellt ämne, såsom bankbonusar eller Riksbankspolitik, säger Johan Schück.

- Tidigare var det väldigt mycket upprepningar om att Riksbanken hade väldigt höga räntor, och visst kan man tycka det, men det blev nästan lite mobb runt det. Åsikten upprepas så många gånger att det till slut uppfattas som en sanning. Det tuggas om och om igen utan att några beviskrav för den som skriver om det, det blir en självgenererande process.

Vad fattas inom svensk ekonomijournalistik?
- Kopplingen till andra områden, såsom internationell politik, är för svag. Det finns för mycket vattentäta skott. Det leder till en dålig återkoppling till andra mycket viktiga frågor såsom klimat- och EU-frågor. Jag vill se mindre fackuppdelning, men det är både en resurs- och revirfråga.

Johan Schück försöker själv vara en fri spelare inom Dagens Nyheter och knyta ihop olika frågor. Men han vill se fler som vågar gå in politiska frågor, som Leif Petersen efterfrågade i en tidigare Second Opinion-artikel.

- Ekonomijournalister vill jobba i en ”ren” ekonomi, men man bör söka sig mot gränstrakterna mellan ämnena. Svenska journalister har inte riktigt tagit åt sig den snabba utvecklingen i den globala ekonomin. Upptakten till denna kris tycker jag visar det.

Han tror att orsaken till de svenska journalisternas brist på intresse och kunskap rörande de internationella ekonomifrågorna grundar sig i att komplexa och abstrakta frågor inte gör sig speciellt bra i en konkret nyhetsform.

- Det stora problemet för en ekonomireporter som skriver om internationell ekonomi är översättningsuppgiften– att beskriva dessa frågor på vanlig svenska och göra de relevanta för läsaren.

Relaterad läsning: DN1, DN2, DN3, DN4

Erik Durhan
erik.durhan@second-opinion.se