Den amerikanska studien visar att ju oftare föräldrarna slår sina barn, desto sämre blir deras mentala utveckling skriver SvD. I artikeln refereras två studier; en gjord på 1500 barn mellan två och nio år i olika amerikanska stater, samt en på 17 000 studenter i 32 olika länder.

Sven Bremberg uttalar sig mot slutet i SvD:s artikel och slår fast att det är problematiskt att särskilja effekten från barnaga från andra sociala problem. Vi ringde upp och bad honom utveckla.

- Problemet med alla studier i detta ämne är att hålla kolla på bakomliggande gemensamma faktorer. Ett barn som växer upp under ekonomsikt pressade förhållanden med arbetslösa föräldrar tenderar att utvecklas sämre, samtidigt som de lider en större risk att bli slagna i hemmet. Det är svårt att särskilja vad som är effekten av de slagen specifikt, och vad som beror på de bakomliggande effekterna.

Han berättar att det förekommit studier där man försökt kontrollera detta, men det är svårt. I familjer där det förekommer aga finns det ofta andra faktorer som direkt kan påverka ett barns utveckling negativt.

- I USA, där det är klart större sociala skillnader än i Sverige, misstänker man att det ännu svårare att hålla isär faktorerna.

Finns det annan forskning som pekar åt att barn aga skulle minska intelligenskvoten?

- Det finns studier som pekar på att lite allvarligare aga, närmast misshandel, skulle leda till sämre mental förmåga. Men det är självklart att ett barn som då och då blir slaget inte kommer uppfatta sin förälder som speciellt kärleksfull, och barn behöver kärlek för att utvecklas.

Finns det forskning som specifikt tittar på agan i förhållande till andra socioekonomiska faktorer?

- Generellt är det vanligare att föräldrar med kort utbildning och låga inkomster oftare använder fysisk bestraffning som metod i uppfostran. Genomsnittligt är barnen har barnen i dessa familjer något lägre intelligens. Det är svårt att närmare särskilja orsakssambanden. Jag har inte sett sådan forskning som försökt hålla isär det på det sättet. Om man undantar de mer extrema fall, såsom symptomatisk misshandel som självklart har en betydande effekt, så finns det ingen forskning på hur ”en smäll då och då” påverkar.

Även undersökningen där forskarna tittar på hur vanligt aga är i olika länder och intelligenskvot lider av samma problem säger Sven Bremberg.

- Problemet är hur man ska dra slutsatser. Man slår barn mindre i rika länder i allmänhet och intelligenskvoten är generellt högre. I länder som har bättre jämställdhet förekommer mindre barnaga och bättre intelligenskvot. Återigen är det svårt att peka på vad som beror på vad. Allt hänger samman.

Men det är samtidigt mycket intressant att forska på barnaga, anser Sven Bremberg. Det kan ses som en indikator på hur samhället mår och en mätare på livskvalitet.

- Det ger en indikation på hur man bemöter svaga grupper i samhället, såsom handikappade, fattiga eller psykiskt sjuka.