Finanskrisen har sköljt över världen och nästan ingen har lämnats helt oberörd. Ekonomijournalisterna har haft bråda dagar i sina försök att förklara allt från komplicerade finansprodukter till gigantiska statliga räddningspaket.

DI:s makroreporter Gunnar Örn tycker att mycket av den kritik som riktats mot ekonomijournalistiken i finanskrisens spår varit befogad.

– Svenska journalister missade den tidiga krisen i USA. Men det var många som inte såg vad som skulle komma, såsom ratinginstitut och tillsynsmyndigheter. Man ska komma ihåg att ingen har den fullständiga bilden klar för sig av vad som händer. Som journalist kan man ibland hitta enstaka pusselbitar och i bästa fall lyckas pussla ihop några av dem, men vi kan sällan visa mer än en liten del av helhetsbilden.

Några pusselbitar, som de isländska bankernas osäkra upplåning och de svenska bankernas framfart i Baltikum, tycker han uppmärksammades tidigt och på ett bra sätt i medierna.

– Svenska journalister var duktiga på att beskriva vad som hände när allt till slut släpptes lös och krisen började ordentligt, vad det betydde och vilka effekter det skulle få.

Kritik mot att svenska journalister skulle ha skrämt slag på Sverige med sina nattsvarta rubriker har han inte förståelse för. Läget var mycket tufft och ”det skulle varit tjänstefel att inte beskriva det så allvarligt som det faktiskt var”, tycker han.

– Jag har svårt att tänka hur vi skulle ha agerat annorlunda. Sveriges bruttonationalprodukt har rasat lika mycket på ett fåtal månader som den gjorde under hela 90-talskrisen. Då är det motiverat med stora och mörka rubriker.

Är finanskrisen slut?

– Nej, och där kan jag peka på en tabbe jag själv gjort, då jag skrev att det värsta var bakom oss innan det värsta ens hade börjat. Men nu tror jag vi har passerat botten.

Finns det en risk att ekonomijournalistiken nu istället är för positiv?

– Ja, men jag tycker ändå att det kommit fram många experter i medierna med mer negativa åsikter om framtiden. Det är ingen uttalad trendstärkande mediebild just nu.

I experternas grepp

Ett generellt problem inom journalistik är att reportern blir för beroende av sina källor och ekonomirapportering är inget undantag, säger Gunnar Örn. Ungefär samma ekonomiska experter tillfrågas av alla medier, och självklart väljs de personer ut som ger bäst oneliners för att förklara komplicerade ekonomiska förhållanden.

Effekten blir att reportrarnas guldkommentatorer, såsom chefsekonomerna på storbankerna och statliga myndigheter, syns överallt och får förklara det mesta, säger han

– De som uttrycker sig kort och slagkraftigt får mycket större genomslag än de med långa och mer nyanserade utläggningar. Man måste arbeta för att hitta de som inte är mediala men ändå har vettiga åsikter.

Tar ekonomiredaktionerna det ansvaret?

– Ja, så gott det går. Men självklart kan allt göras bättre.

Speciellt aktiereportrar bör komma ihåg att de aktieanalytiker som används som källor egentligen är säljare med egenintresse, påminner Gunnar Örn. Denna kritiska distans tycker han saknas ibland.

– Precis som journalistkåren i allmänhet har ekonomireportrar betydande makt i samhället. Det finns en hel del förnekelse över detta faktum inom kåren.

Ekonomijournalisters maktbas kan dock se något annorlunda ut än för många andra inom media. En branschreporter kan exempelvis ha stor makt inom sitt avskilda segment och en artikel kan påverka ett företags framtid väsentligt.

– Det gäller att ha ett förtroende bland läsarna och förvalta det. Man måste vara rädd om förtroendet för det tar lång tid att bygga upp men går väldigt snabbt att riva ner.

Har du någonsin brutit mot det förtroendet?

– Aldrig avsiktligt. Men visst har det hänt att man kunde ha gjort ett bättre jobb; pratat med fler källor, gjort bättre research eller kollat en extra gång. Men jag kommer inte på något klockrent exempel på rak arm.

Utlandsbevakningen

Gunnar Örn anser att det minskande antalet utlandsjournalister skapar anglosaxisk slagsida. De sista korrespondenterna som dras in är de som befinner sig i New York och London.

– Det är för lite bevakning av Europa, men även i Norden är det för sparsmakat. Titta på valet i Norge och jämför med bevakningen av USA-valet. Norge är ett grannland som vi har mycket större handel med än med USA. Ändå var bevakningen minimal.

Samarbete över landgränserna är en möjlig lösning och DI försöker med en nordisk krönika varje måndag som skrivs av olika systertidningar.

Aktiejournalistik

En stor del av ekonomijournalistiken är inriktad på aktier, genom företagsanalyser, tips och råd. Gunnar Örn tycker det är motiverat med tanke på alla småsparare som läser ekonomisidorna. Men samtidigt finns det en uppenbar risk att ickenoterade bolag hamnar i medieskugga och inte blir belysta tillräckligt.

– Det blir slagsida åt bolag med många aktieägare. Det skrivs mycket mer om H&M än om Ikea. Samtidigt hamnar offentliga bolag och andra icke-börsnoterade bolag i bakgrunden.

Problemet är svårt att komma åt, slår han fast, då det bara är att acceptera att journalistiken är efterfrågestyrd. Men det är problematiskt att mycket stora företag med tusentals anställda granskas ytligare än ett mindre företag med många aktieägare. Han tar energijättar såsom Vattenfall eller EON som exempel på företag som bör granskas hårdare.

– Våra läsare är samtidigt aktiesparare, anställda, kunder, skattebetalare och medborgare. Det gäller att bevaka deras intressen ur alla aspekter.

Gunnar Örn anser att artiklar såsom ”analytikernas hemliga aktietips” utgör bottenskrapet inom ekonomirapporteringen. Han tror att de flesta läsarna genomskådar den dåliga kvalitén och inte tar några ekonomiska beslut utifrån löpsedlar.

– Det finns människor utan erfarenhet av aktier eller fonder som går på sådana råd, men det är fortfarande en minoritet. Artiklar av denna typ brukar uppstå som ett fenomen när en bubbla håller på att blåsas upp – kvällstidningarna drar upp stora löpsedlar med aktietips. Man brukar säga att när ’änkor och föräldralösa ger sig in på aktiemarknaden, då är det dags att sälja’.

Har ekonomi- och aktiejournalistik generellt för kort tidshorisont?

– Hos oss har vi uppföljning ett år efter vi har analyserat en aktie i tidningen. Antingen går det bra eller åt skogen, men det gäller att presentera det ärligt.

Räcker ett år som investeringshorisont?

– Ja det tycker jag. Men det beror såklart vilken risk man själv är villig att investera utifrån.

Gunnar Örn tycker att privatekonomisk journalistik generellt görs bra i Sverige och att det finns ett utbildningsansvar som tas på allvar av ekonomimedierna. Han tror dock att kraven på ekonomijournalistiken kommer att öka i framtiden.

– Ekonomijournalistik kommer att växa i betydelse i framtiden i och med att människor får allt större ansvar för sitt eget ekonomiska liv. Redan nu börjar vi se mer specialiserade reportrar inom privatekonomiska områden. I framtiden kanske det kommer exempelvis sjukvårdsreportrar, då de privata alternativen inom vården ökar.

Erik Durhan
erik.durhan@hotmail.com