Elräkningen är som bekant numera delad med en elnätsavgift och en avgift för förbrukningen av el. När det gäller förbrukningen är konkurrensen hård mellan leverantörerna. Men kopparnätet som elen kommer i är inte utbytbart. Anslutningen till ett elnät är ett naturligt monopol och kunderna har ingen möjlighet att byta leverantör. Därför finns en särskild reglering av priset som ska skydda kunderna mot för höga avgifter som genomförs av Energimarknadsinspektionen på uppdrag av regeringen.

Tony Rosten är ställföreträdande generaldirektör för Energimarknadsinspektionen och ansvarig för granskningen av elnätavgifterna. Han vänder sig starkt emot bilden som förmedlats i media att det inte sker någon granskning förrän 2012 då en ny reglering träder i kraft.

- 2012 ändras systemet, men till dess sker granskningen som tidigare, säger Tony Rosten. Uppgifterna om att granskningen under en mellantid skulle utebli är helt fel. Vi fortsätter att granska varje år precis som tidigare.

Att nätavgifterna skulle ha stigit snabbare än inflationen stämmer i år men inte sett över en längre period, menar Tony Rosten. Under perioden 1997 – 2007 har prishöjningarna legat i nivå med inflationen medan däremot bolagens kostnader ökat snabbare än inflationen enligt Energimarknadsinspektionen.

- Det blir inte rättvisande att ta ut ett enstaka år och jämföra med inflationen, säger Tony Rosten.

Hur regleras priset på elnät?
Det ska vara ett skäligt pris och det innebär enligt regleringen att bolagen ska ha täckning för sina långsiktiga kostnader plus en rimlig avkastning. Exempel på vad man betalar för är kostnaden för att bygga nätet och driften av nätet. Den rimliga avkastningen kan variera år från år beroende på faktorer som till exempel ränteläget.

- Vi använder vedertagna metoder för att beräkna den rimliga avkastningen, säger Tony Rosten. Exempelvis sattes den rimliga avkastningen för 2007 till 6,8 procent på det kapital som används i nätverksamheten.

Hur går då granskningen till?
Den nuvarande lagstiftningen innebär att myndigheten ska granska bolagen i efterhand. En enskild kund kan inte få sin räkning granskad varför myndighetens ansvar är extra stort. Myndigheten får in material från alla bolagen på marknaden och om man i årsredovisningen ser något anmärkningsvärt begärs ytterligare uppgifter in

- Samtliga 170 företag i branschen har granskats under åren 2003 till 2007 och 15 av företagen har ålagts att i efterhand sänka sina nätavgifter efter granskning av Energimarknadsinspektionen, fortsätter Tony Rosten. Sammanlagt handlar det om cirka 145 miljoner kronor som återförs till kunderna.

Bolagen kan överklaga myndighetens beslut till länsrätten i Södermanland. Det har skett överklaganden men i samtliga fall har myndigheten förhandlat fram en överenskommelse med bolagen som inneburit att den juridiska processen inte fullföljts.

- Innan fallen är avgjorda får inte kunderna tillbaka pengar och genom att förhandla fram avtal förkortas den tiden avsevärt jämfört med att domstolarna ska fälla avgörandet, säger Tony Rosten.

I dagläget finns inga myndighetsbeslut om nättariffer som är överklagade.

Hur kan det då komma sig att skillnaderna på nätavgifter mellan de olika bolagen är så stor?
Enligt branschorganisationen Svensk Energi beror skillnaderna på att elnätsföretagen har olika förutsättningar.

- I glesare bebyggda oråden krävs det mer ledningar per kund vilket gör att kostnaderna blir högre än i tätare befolkade områden. Det är en förklaring till att kostnaderna är olika i olika områden säger Anders Pettersson som är ansvarig för regleringsfrågor på Svensk Energis nätenhet.

Från 2012 ändras systemet för reglering av nätavgifterna. Istället ska tarifferna granskas i förväg och godkännas av Energimarknadsinspektionen.

- Vi får en starkare ställning även i det nuvarande granskningsarbetet eftersom företagen vet att om de får sina avgifter sänkta så kommer att påverka dem negativt under flera år i det nya systemet, avslutar Tony Rosten.

Mats Olin