I dagens DN har man kartlagt vårdbolagens vinster och kommit fram till att de fem största privata vårdbolagen gör en sammanlagd vinst på tre miljarder kronor 2008. Detta, som man skriver, "medan nästan alla Sveriges landsting gör underskott i år, med omfattande uppsägningar inom den offentliga vården som följd".

Den rödgröna vänsterkartellen som är oense om det mesta i övrigt, sluter upp som en man och skriker tacksamt efter klasskamp.

Men hur ska man tolka siffran tre miljarder? Ett sätt är att sätta den i relation till att dessa företag tillsammans har 20.000 anställda och omsätter 15 miljarder kronor. Att landstingen gör underskott beror sannolikt på flera saker. Bland annat har man en hel del verksamhet i egen regi och lyckas uppenbarligen inte lika bra med affärerna som de privata utövare man engagerar. Sedan har landstingen en rad åtaganden vid sidan om vården.

Men i grund och botten är diskussionen om vinst i välfärdsföretag starkt politiskt färgad. Företag syftar till att göra vinst. De som investerar i företag tar en risk att förlora pengar och när det går bra vill de därför tjäna pengar.

Den väsentliga diskussionen borde istället handla om vad man får för skattepengarna. Misstänker man att vinsterna är orimligt höga (vilket jag inte kan bedöma i detta fall) får man ställa högre kvalitetskrav vid upphandlingarna. Rimligen borde man också kunna pressa priserna vid nästa upphandling. Om detta inte fungerar som det ska så är det fel på politikerna, oavsett färg, och inte på företagen.

Men samtidigt måste man i ärlighetens namn också säga att om kvaliteten är bra och patienterna är nöjda så måste vinster vara ok, dessa är en naturlig drivkraft för att förbättra alla verksamheter.