I radioprogrammet Medierna som sändes lördagen den femte september ringde Medierna-reportern Trifa Abdulla upp Islamiska föreningen för att fråga om ”de var glada över att svininfluensan sprider sig”. Anledningen skulle vara att de har ”tydliga intressen” att diskreditera svinindustrin. Även andra aktörer som potentiellt tjänar på svininfluensan, såsom Djurens Rätt, ringdes upp. Programmet var satir, och utgick ifrån att utröna svininfluensans ursprung med hjälp av kulturjournalistiska frågeställningar. Vi pratade med Trifa Abdulla om hennes inslag.

När jag hörde reportaget i lördags satte jag kaffet i halsen.

– Vad bra! Vi har i tidigare program belyst debatten runt Donald Boströms artikel i Aftonbladet rörande organplundring i Israel och kulturjournalistikens friare tyglar; att man kan koppla ihop tre händelser till en tes utan att tesen understöds med sanning. Boström ställer bara frågan. Mitt inslag var en kommentar till den metoden, att bara ställa frågan utan ha sanningsanspråk.

Ni säger inte någonstans att det är bakgrunden?

– I samma program har vi en intervju med Jan Guillou där han får frågan om varför kulturjournalistiken inte har några sanningskrav för publicering, och varför han bytt fot och försvarat Boströms artikel efter att tidigare ställt mycket höga krav kulturjournalister. Det är som en serie. Vi har belyst problematiken och sedan kommer mitt satiriska inslag som ett sorts avslut på detta. Man ser en tanke. Vi hintar om det i inledningen när vi nämner ”kulturjournalistiska metoder”. Man kan inte påannonsera att det är satir, det ligger i sakens natur.

Trifa Abdulla säger att om man missade delar av programmet, eller inte förstod direkt att det var satir så finns webbradio för den som vill lyssna igen. Hon tycker att det är tydligt att det rör sig om satir, även om det inte direkt uttrycks. Om inte annat borde de märkliga frågorna vara en indikation att något inte står rätt till.

Ni inleder med att säga att det rör sig om ”kulturjournalistiska metoder”, tror du att medelsvensken förstår vad ni menar med det?

– Jag kan verkligen inte spekulera om vad folk generellt tror om detta. Vi har fått mycket respons på inslaget. Både de som tycker att det är lysande och de som tycker att det var ett bottennapp verkar ha förstått att det rör sig om satir.

Hur skulle du definiera kulturjournalistiska metoder?

– Det vi tar fasta på i det här inslaget är kopplingar som görs och mynnar ut i en teori som sedan avslutas med en fråga. Det är det vi kritiserar, eller ifrågasätter. Metoden som Donald Boström använder skulle inte tillåtas på nyhetsplats. Mina frågor är en blinkning till just den artikeln.

Hur reagerade Islamska förbundet på frågan ”om de var glada över svininfluensans sprids nu”.

– Ja du hörde ju själv. (Red anm: i inslaget låter det som om luren slängs på efter att personen på Islamiska Förbundet förvånat flämtat ”Va”)

Ringde ni upp efteråt och förklarade att det rörde sig om satir?

– Ja, jag ringde upp alla och förklarade.

Hon berättar att de personer inom läkemedelsbranschen och Djurens Rätt som också intervjuas i reportaget insett att något fuffens varit på gång då samtalet upplevdes som absurt. Personen på Islamiska Förbundet blev först arg men skrattade när han fick det förklarat att det rörde sig om satir.

– Jag tycker att det är bra att vi får reaktioner på sådana här lite mer spetsiga grejer, säger hon.

Fotnot: Inslaget finns här. Samtalet med Islamiska Förbundet, och de övriga tillfrågade, finns efter minut 31.

Erik Durhan 
erik.durhan@second-opinion.se