Ericsson säljer nätteknik till Kina som kan användas för övervakning, skriver Dagens industri. Tekniken som säljs till operatörer ger avlyssningsmöjligheter av både fast och mobiltelefoni, enligt tidningen. Ericsson säger till di att det rör sig om standardutrustning och att inga speciella delar har lagts till för de kinesiska operatörerna. Amnesty tycker dock inte att det är relevant.

– Sådan utrustning riskerar såklart att kränka människor och bryta mot de mänskliga rättigheterna. I Kina har Google, Yahoo och flera andra internationella storbolag medverkat till att lämna ut exempelvis e-post-trafik. Det har lett till domar och bolagen har senare fått betala skadestånd. Att medvetet gå in i detta och samtidigt veta att avlyssning är en väldigt stor del av det förtryck som finns i Kina är dåligt, säger Elisabeth Löfgren, pressekreterare på Amnesty.

Amnestys linje är att när ett storföretag som Ericsson går in i en affär som denna, och man vet hur situationen rörande avlysning ser ut i Kina, så måste en riskanalys göras som försöker utröna om materialet kan användas för att kränka de mänskliga rättigheterna. Om det kan antas bör man avstå.

Ericssons presstalesman Fredrik Hallstan säger till Dagens Industri att avlyssningsfunktionen är ett standardkrav i USA och EU och genom detta även i leveranserna till Kina. Företaget säger till Second Opinion att de ej har några ytterligare kommentarer till artikeln.

”Vi säljer till 175 länder. Det här ingår som standardutrustning för 3GPP världen över. Alla våra produkter och lösningar följer de krav och regler som gäller i användarländerna”, säger Ericsson till DI, och lägger till att avlyssningstekniken används av polisen för att spåra kriminella och lösa begångna brott.

– Den kinesiska polisen anser att framförande av krav på demokratiska rättigheter är kriminellt. Det finns mängder av inspärrade politiska dissidenter i Kina och vi vet att avlyssningsutrustning har använts mot dem, svarar Amnesty.

Även Nokia Siemens Network utpekade

Nokia Siemens Network utstod under sommaren kritik från människorättsorganisationer för att de sålt övervakningsmaterial till Iran. Företagets talesperson Ben Roome säger att det är internationella organ som definierar vilka tekniska aspekter som ska finnas på standardprodukter. Han berättar att det är ett krav att sådan avlyssningsteknik (lawful intercept på fackspråk) existerar.

– Många i media som inte är insatta i hur telekommunikation fungerar, med internationella standarder över tekniska aspekter på produkter, kan bli förvånade över att sådan teknik. Inom industrin är det ett välkänt faktum att det alltid finns med.

Rörande Amnestys kritik säger han att Nokia Siemens Network, såsom alla andra bolag, är beroende av politiska beslut på internationell nivå.

– Vi tar mycket allvarligt på vårt sociala ansvar. Vi måste konstruera våra produkter efter internationella standarder som vårt som företag inte sätter. Jag tror att vi kommer att kunna nå ett större samförstånd i dessa frågor. Vi har kontakt med ett antal större NGO:s såsom Amnesty International runt de områden där det finns rättmätig oro.

En svår fråga, med förenklad mediebild.

Emma Sjöström forskar på företagens sociala ansvar (Corporate Social Responsibility, CSR) vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon slår fast att detta är en knivig fråga och uppmanar företagen att arbeta aktivt med ansvarsfrågor.

– Ericsson bör först och främst ha en tydlig policy om hur man ska agera i exempelvis demokrati- och integritetsaspekter i sina affärer, så om det inte finns bör man omedelbart ta fram det.  Om Ericsson bör eller inte bör sälja teknik såsom denna, är något som Ericsson själv måste ta ställning till utifrån hur man ser på sin roll och sitt ansvar, och med hänsyn till de som påverkas av företagets verksamhet. Men Ericsson gör det lite lätt för sig att bara hävda att det är standardteknik där ansvaret försvinner när produkterna lämnar deras händer.

Hon drar samma parallell till Google och Yahoo som Amnesty gör, och slår fast att företagen själv måste ta ansvar.

– Företag står inför ett dilemma i sådana här frågor, man vill sälja men inser samtidigt att det man säljer kan komma att användas på ett tvivelaktigt sätt. Traditionellt sätt tog man bara ansvar för det egna företaget, sedan kom en våg av outsourcing och man började ta mer ansvar för leverantörer bakåt i ledet. Nu kommer allt fler situationer där bolag även måste tänka framåt i ledet – hur används mina produkter. Man kanske har ett socialt ansvar även där, men företag är inte vana vid det tankesättet ännu.

Emma Sjöström slår fast att mediebevakningen runt CSR-frågor har ökat, men tycker samtidigt att den ibland kan vara för oinsatt och ytligt. Något som gör att en del företag får orättvisst mycket kritik. Hon tar H&M som exempel.

– Det är lätt att få stora rubriker utan att riktigt sätta sig in i en komplicerad fråga. När H&M uppmärksammades för att delar av deras bomull kan ha plockats av barn i Uzbekistan så löd rubrikerna ”bomull plockas av barnarbetare”. Samtidigt använder även många andra klädtillverkare bomull från liknande platser. H&M har ett mer utvecklat CSR-arbete än de många andra bolag i sin bransch, men de är enkla att peka ut för journalisterna. Det kan bli för mycket fokus på ett enskilt bolag och journalisterna glömmer att peka på vad andra aktörer kan göra.

I fallet med Ericsson slår hon fast att det är en komplex fråga, och att det är enkelt att döma från sidlinjen.

– Nästa fråga är i så fall; ska ingen få handla med Kina? Men det är oerhört viktigt att stora företag som rör sig på den internationella marknaden är transparenta med sin inställning till sitt egna sociala ansvar inför konsumenter, ägare och andra intressenter.

Erik Durhan
erik.durhan@second-opinion.se