Vilket ansvar har kemikalieindustrin när det gäller kemikalier som kan påverka fortplantningen?

- Kemiindustrin har det yttersta ansvaret att ta fram kunskap om de kemikalier som vi sätter ut på marknaden. Tyvärr har det under årens lopp hänt att man upptäckt nya effekter av vissa kemikalier som tillverkarna inte räknat med att de kunde ha. Hormonpåverkan vid låga doser var en sådan effekt. Det kan sedan ta viss tid innan man utvecklat tillförlitliga testmetoder samt testat igenom kemikalierna. Det är viktigt att företagen samverkar med myndigheter och forskare för att få en så heltäckande bild som möjligt av sina produkter.

- Man får inte glömma att kemikalierna finns i samhället för att de fyller en funktion. Innan man byter ut en väl fungerande kemikalie är det därför viktigt att göra konsekvensanalyser av de alternativa lösningar som finns. Konsekvensanalyserna kan fodra ytterligare studier och det kan därför uppfattas som att industrin är långsam och ovillig till förändring. Samtidigt är det viktigt att man gör en ordentlig utvärdering, annars är risken att man hoppar i galen tunna.
- Forskarna har ett ansvar att inte skrämma upp folk i onödan. Förutom människors oro kan trycket på företagen bli så stort att de tvingas till ogenomtänkta beslut. Även journalister har ett ansvar att rapportera på ett ansvarsfullt och allsidigt sätt. Ju mer komplexa frågorna blir desto svårare blir det.

Vad gör kemikalieindustrin?

Kemiindustrin tar en aktiv roll i det globala arbetet med att finna svaren på frågan om hormonpåverkan.
Kemiindustrin har satt igång ett globalt forskningsprogram för att identifiera faror, bedöma risker och fylla i kunskapsluckorna när det gäller hormonpåverkan. Vidare är vi med i OECDs arbete med att ta fram globalt accepterade testmetoder för hormonpåverkan. Genom att dela med sig av tillgänglig information samt stödja forskningsprojekt kan vi garantera att våra produkter är säkra för människor och miljö.


Fakta
Inom EU regleras nonylfenol genom begränsningsdirektivet (76/769/EG) och vattendirektivet (2000/60/EG).

Ämnet regleras också indirekt genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 om tvätt- och rengöringsmedel, även kallad detergentförordningen.

Kompletterande fakta kring avsnittet om förbjudna ftalater i artikeln "Den hotade mannen".

Europeiska kommissionen har bestämt om förbud för ftalaterna DEHP, DBP och BBP i leksaker och barnvårdsartiklar om halten överskrider 0,1 procent. Ftalaterna DINP, DIDP och DNOP är förbjudna att användas i leksaker och barnvårdsartiklar som barn kan stoppa i munnen om halten överskrider 0,1 procent.
Direktiv 2005/84/EG.