I Göteborgs-Posten har man rapporterat om oroligheterna i Göteborg. Bilar har bränts, stenar kastats och bilddäck skurits sönder. Men mediebilden från ungdomskravaller är ofta överdriven och onyanserad tycker Simon Lindgren vid Umeå universitet.

– Forskning har visat att händelser såsom kravaller och demonstrationer överdrivs i medierna och samhällsdebatten. Man överdramatiserar händelser och man använder grövre kategoriseringar för att framhålla allvarlig politisk retorik.

– I debatter rörande exempelvis migrationspolitik, boendefrågor eller arbetsmarknad är det ett faktum att man demoniserar sådana händelser för att framhålla särintressen.

Han säger att bevakningen av oroligheterna i Rosengården är ett exempel på demonisering - dels är mediebilden av förortsmiljöer inte representativ utan speglar bara en liten del, dels beskrivs händelserna i Rosengård på ett onyanserat sätt tycker han.

Oroligheterna i rikets andra stad har spridit sig till ett antal olika områden, enligt Göteborgs-Posten, men Simon Lindgren tycker att man ska vara försiktig med att koppla ihop olika händelser och försöka se mönster.

Polisens talesman i Göteborg säger, enligt Göteborgs-Posten, att det inte finns någon ”anledning att måla upp situationen värre än vad den är. Sådana här händelser är naturligtvis inte normala men det har gått viss inflation i begreppen”.

Även räddningstjänsten har varit inne på samma linje, och sagt att de olika händelserna nödvändigtvis inte måste vara sammankopplade.

– Om man jämför med tidigare incidenter verkar det ju ovanligt att polisen skulle vilja tona ner. Den vanliga är att media och polisen är förstärkande mekanismer.

– Medier skriver om upplopp eller kravaller för att de stämmer bra överens med mediadramaturgin, parallellt mobiliserar polisen och riktar sin uppmärksamhet. Det blir som en själuppfyllande profetia, säger han och lägger till att polisen har möjlighet att försöka avdramatisera en situation genom att tona ner bilden av det inträffade för att motverka vidare eskalering och lugna ner mediebevakningen, säger Simon Lindgren.

Skapar mönster
Simon Lindgren berättar att medierna och samhällets kontrollapparat ofta vill koppla ihop händelser, for att skapa en bild av ett mönster. Detta leder till ökat fokus och ännu mer incidenter identifieras och sätts in sammanhanget, något som normalt inte skulle ske.

– Ett klassiskt exempel är kvällstidningarnas rutor under artiklarna ”tidigare händelser”. Man paketerar kanske under rubriken ”det nya gatuvåldet” eller liknande. Det blir en slags slogan och händelser som inte skulle noterats om drevet inte var igång blir instoppat under samma rubrik.

På samma sätt har medierna blivit känsligare för ungdomsvåld i förorterna efter händelserna i Rosengård. Medierna söker noggrannare av nyhetsflödet och letar efter händelser som uppfyller normen att vi ser ett nytt ungdomsvåld i Sverige.

– Detta skulle tidigare ha gått mer obemärkt förbi i medierna och samhällsdebatten. Därför är det bra att polisen är lite mer kritisk, säger Simon Lindgren.

Erik Durhan
erik.durhan@second-opinion.se