Wii Fit (för kvinnor vill ju hålla sig i form).
Singstar (för kvinnor tycker ju om att tralla och sjunga).
The Sims (för det är ju ett virtuellt dockskåp …)
Barnspel (tillsammans med sina barn).

Undantaget är dock verksamhetschefen på Dataspelsbranschen, som spelar Fear 2: Project Origin och en del annat blodigt. Fast bara i smyg.

Bilden som framträder blir denna:

Det är inget konstigt att tjejer spelar datorspel. Det gör de ju, så sänk de förvånade ögonbrynen. De spelar ofta och gärna – helst sånt som hanterar mode, design och inredning, eller hälsa och skönhet, eller pedagogiska datorspelsverktyg tillsammans med sina barn. Inte WoW.

(WoW står för World of Warcraft - Det är ett ganska populärt onlinespel hos både killar och tjejer och går ut på att samla guld så man kan köpa nya kläder. Helst i metall, men läder eller tyg går också bra. Valfria accessoarer finns, som yxor, svärd, hammare, pilbågar. Man kan också köpa katt, eller en liten söt drake. Med tillräckligt mycket guld kan man också designa sina egna vapen, i alla fall sätta ädelstenar på dem, så de blir lite mer glimriga.)

Män vill ha en saftig början och ett saftigt slut, enkelspåriga FPS:er (Skjutaspel ur förstapersonsperspektiv: red anm) utan andra valmöjligheter än vilket vapen som är mest effektivt mot en muterad mutant. Eller möjligen våldsamma onlinespel, som WoW.

(WoW står för World of Warcraft - Det är ett ganska populärt onlinespel hos killar och går ut på att med våld tillskansa sig rikedom, status och fett bra utrustning, som gör det möjligt att i grupp döda fruktansvärda ondskefulla monster och mosnterbossar – som t ex odöda, drakar eller gudar. Stort fokus läggs på rätt ”gear”, dvs utrustning, och strategi. Det är ett ytterst våldsamt spel vars setting är en sönderfallande värld av krig och Stora Hjältar.)

Well, dash it! Som en väluppfostrad oxfordian skulle säga.

Hur kunde det bli så att artikeln helt och hållet glömmer bort alla de som spelar våld, våld och åter våld? Ja, förutom de som samlar guld så de kan köpa nya kläder då?

De glöms ju inte bort, bevars, men signalen som sänds är att tjejer visst får spela våldsamma spel – men bara i hemlighet. När barnen gått och lagt sig, efter att den spelande (trendiga?) mamman har uppfostrat dem rätt med ”snälla” spel. Omvårdande, ömma huldamoder!

Vi vill inte ha sådana här mödrar. För jag menar, kom igen. Tänk på barnen!

Svenska Dagbladet är en bra tidning, för de sätter fokus på genusfrågor – om än att vissa artiklar, som den aktuella, verkar lite ogenomtänkta. Så strukturellt sett gör de rätt, men det lämnar ändå en sorts fadd eftersmak. En artikelserie om våra nya ”könsroller” – ett uttryck som borde ha begravts för länge sen, eftersom det implikerar något som vi kan byta ut bara så där, som en roll på teater; Ena dagen är Persbrandt Gunvald, andra Godot – förstärker dem, men i ny förpackning.

För det är egentligen inte så mycket nytt de vill föra fram, snarare ett konservativt tänk kring Män och Kvinnor, förpackat i genuscellofan så vi ska kunna svälja det lättare.

Spelande kvinnor borde inte vara en nyhet. För, just genom att göra dem till en nyhet, så förstärks den konservativa synen på män och kvinnor och motverkar därmed SvD:s syfte med sin artikelserie. Den konservativa synen är, förstås, att män spelar datorspel och kvinnor egentligen är pyssliga mödrar.

Som spelar the Sims.

Har ni spelat the Sims (2, 3)? Jag spelar just nu the Sims 2 (datorn tål inte the Sims 3 *snyft*). I så fall är ni ganska nere med den mardröm av dålig smak de allra flesta föremål och kläder Maxis har skapat. Det verkliga behållet av spelet är allt ”custom content” – spelmaterial skapat av spelarna själva, under långa timmar med Milkshape, Photoshop och andra program. Och all utveckling av add-on programvara, alla moddar, hackar, all enorm kunskap kring spelmekaniken som lagts ned av … glada amatörer.

Merparten av dem är kvinnor. Några av de mest förbluffande professionella amatörerna är kvinnor. Men kanske än viktigare: Deras kunskap är traditionellt stämplad som ”manlig” (programvara, datorer, programkod).

Inte nog med att kvinnor alltså spelar virtuella dockhus. De ägnar sig dessutom åt att under lång tid utveckla eget material till nämnda dockhus, ett arbete som kräver stor (manlig) kunskap. Hur går det ihop med ”könsrollerna”? Ens ”de nya könsrollerna”?

Fast förstås, man får väl ta det goda med det onda. SvD:s intention är bra, men sättet den genomförs på är … ja. Typiskt manligt.