- Jag blir så förbaskat upprörd på den här ovetenskapen. När man blandar lögn och dikt med sanningen. Min första tanke var, vem har producerat det här, vem äger programmet och vilka pengar ligger bakom? Är det forskargruppen själva som ligger bakom det här? säger Ulrik Kvist som är överläkare på Centrum för Andrologi och Sexualmedicin på Karolinska Universitetssjukhuset.

Programmet vill peka på kemikaliers påverkan på människan. Det finns många hormonpåverkande ämnen, naturligt i miljön, exempelvis fytoöstrogener i vissa grönsaker och sädeslag. Dessa kemikalier får stå som modell för syntetiskt framställda kemikalier. Bland annat till preventivmedel eller för att bota vissa sjukdomar. Samtidigt finns farhågor att vissa kemikalier kan påverkar människan eller djurs hälsa på ett negativt sätt, exempelvis genom att de påverkar det endokrina systemet.

I programmet ”Den hotade mannen” pekas bland annat nonylfenol (östrogenverkande molekyl) och ftalater ut. Ftalater finns bland annat i kosmetika, rengöringsmedel och kläder. Det görs en koppling mellan en drastiskt minskad spermieproduktion hos mannen, tillsammans med snabbt ökande fall av testikelcancer, och förekomsten av farliga kemikalier i vårt vardagliga liv.
Forskare och professorer berättar om olika studier och vilka vetenskapliga slutsatser som dras av forskningen. Utgångspunkten är ett danskt forskarteam med Nils Skakkebaek, chef för en forskargrupp vid Köpenhamns universitetssjukhus. Men deras slutsatser är starkt ifrågasatta av flertalet andra forskare inom samma forskningsområde.

- Självklart måste vi vara lyhörd hela tiden för de kemikaliska påverkningar som finns och det kommer nya kemikalier hela tiden. Men man ska ha klart för sig att det finns en historik bakom det danska forskarteamets studieresultat om en minskad manlig spermieproduktion, säger Ulrik Kvist.

Nils Skakkebaek säger i programmet att den manliga spermieproduktionen har halverats på 50 år men enligt Ulrik Kvist finns det anledningar till att han säger det,
- Testikelcancer hos män har ökat men det gav inte några forskningsanslag, en svensk föreslog då på en konferens i Florens att minskad spermieproduktion skulle ge draghjälp. Skakkebeak publicerade därefter en studie som visade att testikelcancer hade dubblerats och spermieproduktionen halverats. Då blev det plötsligt intressant bland politiker, media och de som ger forskningsanslag. Men det finns inga vetenskapliga bevis för att mannens spermieproduktion har halverats. Man kan inte ljuga för en god sak och hoppas på att det håller hela vägen. I så fall går man snarare kemiindustrins vägar istället för att vara vetenskaplig välgrundad.

Ulrik Kvist beskriver hur Nils Skakkebaek har lagt ihop 61 studier från 1938 och 1963 och tagit fram spermiemedelvärden. Man kontrollerade inte mannens abstinenstid, som är en väldigt viktigt påverkansfaktor. En man som har utlösning oftare har färre spermier i sina prov. Man tog heller inte vetenskaplig hänsyn, enligt Ulrik Kvist, till att man 1955 bytte teknik i hur man mäter spermiekoncentrationen vilket gav en negativ effekt på resultatet.

I en ny studie missade 20 procent av männen burken i första stöten. Om första stöten ligger på golvet så ligger 90-100 procent där. Att då titta i burken och hävda att danskarna bildar få spermier blir inte trovärdigt. Och den här debatten bortser från att det är budskapen i spermien som är det viktiga för mannens fortplantning, för barn och barnbarn, inte antalet spermier.
- Men Skakkebeaks slogan är retoriskt fenomenal. Det finns inte en reporter som inte skulle gå på det, vilket nyhetsvärde, mannens spermieproduktion har halverats.

Det är ganska kraftiga anklagelser som du kommer med, är du ensam om att ha den här uppfattningen om Skakkebaek inom ditt vetenskapliga område?
- Hans vetenskapliga slutsatser har ifrågasatts i många vetenskapliga rapporter.

Men om det visar sig att forskningsresultaten stämmer om 20 år, är det då inte bra att man tar deras studier, som de hävdar är sanna, på allvar?
- Bra att du ställer den frågan. Dilemmat är att vi och Skakkebaek som vetenskapare måste skilja på idé, åsikt och vad som verkligen studerats och visats. Jag tycker det är fel att man på så lösa grunder försöker påvisa något som man redan hävdar är sant. Man måste kunna lita på vetenskapen. En vetenskapares främste kritiker ska vara vetenskaparen själv och man ska själv ställa de relevanta frågorna och kullkasta sin idé.

Hur ser du på kemiindustrins ansvarstagande när det gäller kemikalier som kan påverka fortplantningen?
- Jag har funderat mycket på det. Om de anställer en vetenskapligt skolad människa som har till uppgift att göra vetenskapliga studier så kommer man aldrig ifrån att den personen är en part i frågan. Det hela kommer tillbaka till aktieägarna, de vill tjäna pengar. Det ska till kraftfulla etiska regler inom företagen och det finns inte. Man ska veta att företagen spelar med de spelregler som politikerna har gett dem.

Programmet har en alarmerande ton, en dramatisk bakgrundsmusik som tillsammans med speakerrösten låter påskynda att vi står inför en mycket allvarlig situation där det kan handla om dagar innan det är försent.
”I åratal hade forskningen kring hormonstörande ämnen fokuserats på rester av bekämpningsmedel, men var det den enda orsaken? Och svaret kom, som det ofta gjorts inom vetenskapen, genom ett misstag. Detta misstag skulle visa att hormonstörande ämnen hade invaderat vårt dagliga liv och slagit sig ner på ställen som ingen hade vågat föreställa sig.”

Speakerrösten refererar till ett cellforskningsprojekt, under ledning av Ana Soto, professor i Cellbiologi vid Tufts University, Boston, där celler som inte utsattes för östrogen började försöka sig utan någon påverkan från forskarna. Det visade sig att kontaminationen var orsakad av en plasttub som innehöll en komponent som har ungefär samma effekter som östrogen. Det var alltså plasttuben som forskaren säger hade fått cellerna att försöka sig.

Jag frågar Ulrik Kvist om fortplantningen är hotad...
- Fortplantningen är ständigt utsatt för attacker, vi måste få bra kunskap och vi måste lära och agera. Nonylfenoler, som fanns i plasttuberna, förbjöds i EU. Ett annat exempel är ftalater. Det var på svenska kemikalieinspektionens intiativ som gjorde att sex flalater förbjöds 2005. (mer info)
Ulrik Kvist säger att man visste om farligheten hos dessa sex tidigare och man kan vara kritisk till att det tog så långt tid att förbjuda dem och att kemikalieindustrin inte själv testat de nya flalaterna som nu ersatt de gamla i olika produkter.

Inom Europeiska Unionen har ftalater genomgått omfattade riskbedömningar där myndigheter inom alla medlemsländer i EU har medverkat. Enligt branschorganisationen European Council for Plasticisers and Intermediates (ECPI) finns det inga bevis för att någon ftalatmjukgörare ger hormonella störningar hos människor. Vissa ftalater har, i höga doser, påverkat fortplantningen hos råttor och möss genom en process som uppenbarligen omfattar det hormonella systemet. Dessa effekter har, enligt ECPI, endast visat sig vid exponeringsnivåer många gånger högre än de som människor normalt utsätts för.

Kan vi lita på att EU:s kontrollorgan ser till att det inte finns farliga kemikalier på marknaden?
- Om du tittar i bakspegel så ser du att man agerar när man upptäcker något. Så har det alltid varit. Vetenskapen upptäcker och därefter tas politiska beslut, säger Ulrik Kvist.

Tv-dokumentären är gjord av ett franskt produktionsbolag och efter många rundringningar på Sveriges Television och Utbildningsradion hamnar jag slutligen hos Åsa Tolgraven, ansvarig utgivare på UR.
- Alla som jobbar med inköp tittar på programmen och bedömer dem, ofta är det flera personer. Finns det tveksamheter i ett program lutar vi oss mot de programetiska reglerna. Men det är klart att det alltid är svårt i den vetenskapliga världen, den är svårbegriplig. Ofta handlar programbedömningen mer om själva programmet, om det passar in i vår profil eller inte.

Är det inte viktigt att kontrollera vetenskapliga dokumentärer och höra om det finns fler rösten inom akademin och vetenskapen kring samma fråga?
- I det här programmet som du pratar om behöver man göra det.

Några av forskarna säger själva i programmet att deras studier måste beläggas av andra forskare men som tittare får man helhetsintrycket att det man sett är sant och riktigt?
Ibland ramar man in ett program för att visa en bild. Vi har ett uppdrag att spegla många länder och många fält. Ibland kan ett program följas upp av en paneldiskussion för att sätta in det i en svenskt perspektiv men de ska ju kunna stå för sig själva. Men det är klart, det här är ju inte bra.

Vad säger du om att andra forskare inom samma vetenskapsområde är väldigt kritiska till det centrala studieresultat som presenteras i programmet?
- Det kan jag inte kommentera.

Programmet kan beställas av lärare och visas i undervisningssyfte, hur ser du på det?
- Men det här är väl inte för barn. (Åsa Tolgraven tittar i programbeskrivningen)
Målgrupp ”högskola”, jaha..ja men det är klart att vi ska erbjuda program som är relevanta och opartiska. Man ska se program även från andra delar av världen och då har man inte full kontroll i hur man uttrycker sig i en annan kultur. Men självklart ska det vara sant och är det frågor där man vet att det finns olika åsikter och synpunkterna ska det framgå i programmet. Och såsom du beskriver programmet så har de inte gjort det.

Planerar ni att sända det här programmet igen?
Ja, det ska gå i oktober. I SVT Kunskapskanalen.



Bakgrund:
Programmet ”Den hotade mannen” sändes i Sveriges Television den 12 april och 14 april och presenteras som ett program gjort av Point the jour Art.

Övrigt: ECPI (European Council for Plasticisers and Intermediates). Länk till deras sida om EU Risk Assessments; http://www.phthalates.com/RAs.

Plast och Kemiföretagen: www.plastkemiforetagen.se