KRÖNIKA Varje dag nås man av rubriker som förkunnar att återhämtningen från den stora krisen är här – eller i all fall kanske. Bara för att på debattsidan sedan läsa hur någon avfärdar återhämtningen. På internet kan man se domedagsekonomer såsom Peter Schiff eller Marc Faber sittandes i tv-soffor och förkunna slutet för västvärlden då regeringar och riksbanker pumpar ut pengar som kommer att begrava oss i skuld för all framtiden. I andra soffor sitter nobelpristagare och säger att ännu mer pengar måste pumpas ut för att rädda jobben, skolorna och allt annat vi håller kärt. Mitt i allt detta står du och jag och ska försöka bestämma vad vi ska göra med sparkassan.

"Nu är det tid att gå in på börsen", säger en artikel – "gå inte in nu, snart kommer rekylen", förkunnar nästa. Att ekonomijournalistik är ett ämne baserat på tyckande och åsikter är välkänt, men just nu är läget kanske mer oklart än någonsin för proffstyckare och analytiker – och därmed för dig och mig. En undersökning gjord av Nordnet visar att analytikerna hittills i år gjort ett skralt jobb. De har granskat prognoser för de 28 tyngsta bolagen på börsen. Enbart 25 procent av de publicerade resultaten låg ”inom förväntningarna”. Tre av fyra prognoser var alltså helt fel. Nu kan man inte dra några långtgående slutsatser av en undersökning gjord under en period, men det ger en viss insikt i hur osäkert allt är. På dessa analyser, och artiklarna om dem, ska vi sedan listigt försöka klura ut var vi ska sätta pengarna – sådär mellan matlagning och blöjbyte.

Men småspararna, säkerligen uppeldade över en glad börs sedan årsskiftet och allt mer lustfyllda toner från tidningarnas rubriker, köper aktiefonder som aldrig för.

”Svenska fondsparare är i år enormt optimistiska. Inte på över tio år har fondsparandet varit större”, deklarerar en artikel.

– Det stora intresset för aktiefonder visar också att många anser att det värsta i finanskrisen nu är över och att optimismen inför framtiden har kommit tillbaka, säger Pia Nilsson, vd på Fondbolagens Förening, till E24.

I Dagens Industri deklarerar man att ”fondspararna tar revansch” (Mot vem då undrar jag?). Puttefonden Tangent är bäst, med en uppgång på 86 procent sedan årsskiftet. Tänk om man ägt den, vad skönt det skulle ha varit nu.

Är det då bara jag som är superfeg undrar jag när jag sitter och tittar på ett sparkonto som innehåller det mesta jag tjänat in det senaste året? Har jag missat uppgången? Borde jag köpt aktiefonder ändå? Varför köpte jag inte Swedbank, till och med Folksam gjorde ju det?

Jag har aldrig gillat att gå på större sportevenemang där två hejarklackar står och skriker okvädesord till varandra och domaren. Det är för mycket grupptänkande för mig och ger en avsmak i munnen av mobbmentalitet. Samma smak kan jag känna ibland när jag läser börsrekommendationer och analyser av ekonomins utveckling. Speciellt nu. För några månader sedan deklarerades det att vi hade tur om vi lyckades undgå en 1930-tals liknande kris, nu har börsen stigit med 30 procent i år.

Mina sparpengar får stanna kvar på kontot och jag förlorar säkert massor på det. Min oro och försiktigthet illustreras bra av SEB:s chefsekonom Robert Bergqvists ord till mig för någon vecka sedan.

– Vi inte vet hur världens ekonomier reagerar långsiktigt på de extraordinära finans- och penningpolitiska åtgärderna vi sett. Vi pratar om effekter på fem till tio års sikt som kan vända upp och ner på mycket, men förhoppningsvis kan ledda till något positivt.

Han kan få leda min klack.

Erik Durhan
erik.durhan@second-opinion.se