Liten uppdatering:

För den som till äventyrs fortfarande tror att Venezuela håller på att avskaffa pressfriheten kan det vara viktigt att de föreslagna kontroversiella medielagarna inte ens behandlades av kongressen, utan lades åt sidan:

http://www.laht.com/article.asp?ArticleId=340744&CategoryId=10717

Detta står i viss kontrast mot dem som hävdar att Hugo Chávez kontrollerar nationalförsamlingen och kan få dem att anta vilka lagar som helst. Uppenbarligen inte.

Lena:

Tack för länken till CNN. Jag kan inte se att den på något vis motsäger vad jag säger ovan. Ord står mot ord i den här konflikten. Vad jag säger ovan är att bara för att oppositionen hävdar att dessa radiostationer har stängts ner av politiska skäl, så behöver ju detta inte vara sant.

Den andra bilden av skeendet, som faktiskt nämns i CNN:s artikel, är att det finns en stor överetablering av lokala radiostationer i Venezuela, som inte har skickat in uppgifter om t. ex. ansvarig utgivare till myndigheterna, iallafall inte innan den deadline som gavs. Medielagar i bl. a. Sverige innebär att man blir av med sitt sändningstillstånd om man inte har en ansvarig utgivare eller om man inte betalar skatter och avgifter (det gäller även tryckt media som tidningar). Jag har inte sett några övertygande belägg för att så inte är fallet i Venezuela, och tycker inte att det är orimligt att ifrågasätta oppositionens argument att radiostationerna inte har uppfyllt reglerna och kraven för sändningstillstånd. Så här står det i CNN:s artikel:

"At least 34 private radio stations in Venezuela were closed indefinitely Friday, and 206 more were at risk of being shut down, a government official said.

The stations were closed for various reasons, including expired permits and operation by unauthorized personnel, said Diosdado Cabello, minister of Public Works and Housing.

"Freedom of expression is not the most sacred freedom," Cabello was quoted as saying by CNN affiliate Globovision.

Cabello said the closings affected at least 11 states nationwide and 206 additional stations would shut down in the coming days.

Most station owners said the closures were politically motivated. The government of leftist President Hugo Chavez has cracked down on the media."

En ganska bra artikel, tycker jag. Båda sidor får komma till tals och oppositionens version av händelserna får inte stå oemotsagd. Jag undrar om vi i Sverige har så många privata radiostationer f. ö. som de har i Venezuela? Hade det ens funnits möjlighet att stänga så många, ens om myndigheterna i Sverige försökte? Det tyder på en våldsam överetablering och närmast anarki vad gäller radiomediet i Venezuela. En viss reglering av denna verksamhet borde inte vara svår att motivera, precis som vi ibland i Sverige tvingas röja upp i "restaurantträsket" och stänga ner de restaturanter som har svart anställd personal, slarvar med kvitton eller inte uppfyller miljö- och hälsoskyddskraven. Det finns alltid gränser för den privata företagsamheten och hur fri den ska tillåtas vara. Dessa gränser innefattar även radiostationer.

Eftersom du har Venezuela som ett specialintresse (jag läser med glädje din utomordentliga blogg) tog jag för givet att du kände till dessa händelser, redan när jag skrev min första kommentar:

http://edition.cnn.com/2009/WORLD/americas/08/01/venezuela.radio.stations/index.html

Jag valde första bästa länk efter att ha googlat på "Globovision killed animals", det finns säkert utförligare referat.

Och Amnestys rapport om Venezuela hittar du ju lika lätt som jag på dess internationella hemsida.

Lena:

Du ser spöken där de inte finns. Mitt inlägg handlade i första hand inte om Hugo Chávez, som jag har många kritiska synpunkter på, inte minst hans ledarstil. Jag skulle aldrig drömma om att tolka alla detaljer "till hans absoluta fördel". Var har du fått det ifrån? Jag kritiserar DN:s beskrivning av skeendet i Venezuela, en fullkomligt legitim mediekritik och påpekar att man vinklat sin nyhetsrapportering kring ämnet. Jag påstår inte att jag sitter inne med hela "sanningen" (om det nu finns någon sådan) men jag är i min fulla rätt att ifrågasätta Erik de la Regueras artikel i DN. Precis som du ifrågasätter mitt inlägg.

När du säger att det är mer "komplext" i fallet med Globovision så antyder du själv att verkligheten inte är så enkel som du gjorde i din förra kommentar. När jag påvisar att de som utförde attentatet har arresterats och att Hugo Chávez har tagit avstånd från deras aktion så drar du upp helt nya konspirationsteoretiska och dunkla argument som antyder att Chávez ändå ligger bakom. Det är dåliga argument, i synnerhet som du inte underbygger dem med några fakta överhuvudtaget.

Med din argumentation så skulle t. ex. Fredrik Reinfeldt vara personligt ansvarig om en av hans partimedlemmar misshandlade en vänsteranhängare på stan. Om samma vänsteranhängare dessutom hade ägnat sig åt brottslig verksamhet eller smitit från skatten så hade du tolkat misshandeln av denne person som ett sätt för Fredrik Reinfeldt att sätta dit sina meningsmotståndare. En sådan svag argumentationskedja verkar tämligen desperat och den intellektuella substansen lyser med sin totala frånvaro.

Du belägger dessutom inte ett enda av dina minst sagt lösa påståenden om Amnesty, "jaktärenden", "husrannsakan" etc. med länkar så att de kan kontrolleras. Vilka källor har du för dina påståenden? Du skriver i vaga ordalag om "ett jaktärende eller vad det nu var", vilket förefaller minst sagt lösa spekulationer utan någon faktagrund som kan kontrolleras och verifieras. Du verkar ärligt talat inte särskilt väl insatt i Venezuela eller mediepolitik i allmänhet.

Slutligen: jag har aldrig kallat dig för vare sig höger- eller vänsterliberal. Jag har faktiskt inte kallat någon i mitt inlägg, inte ens Erik de la Reguera som jag kritiserar för högerliberal. Det vore bättre om du faktiskt läser mitt inlägg och var där står, utan att lägga in dina egna formuleringar eller antaganden om var jag tror att du står politiskt.

Erik, det är lite lustigt hur du lyckas tolka precis alla detaljer till Chavez absoluta fördel. Men t ex fallet Globovision är ju mycket mer komplext än du vill göra gällande. Varför tog Chavez-trogna på sig den märkliga självutnämnda uppgiften att attackera Globovision? KAN det ha varit för att staten dessförinnan trakasserat företaget med krav på reklamskatter utan att kunna visa underlag för vad som varit felaktigt i Globovisions redovisning, och när dess vd bestridit kraven plötsligt gjort husrannsakan i hans bostad en tidig morgon i jakt på "bevis" gällande något helt annat (ett jaktärende eller vad det var).

Jag är inte högerliberal, tvärtom vänster i hjärtat. Men jag är inte så blind att jag tror att alla källor som är kritiska till Chavez driver högerliberala agendor eller att alla källor som är Chavez-positiva är "nyanserade".

Lena Nilsson:

Innan man anklagar mig eller någon annan för lögner kanske man ska läsa på lite bättre om Venezuela, pressfriheten och vad som faktiskt diskuteras. En mediekritisk sajt som "Second Opinion" syftar ju faktiskt ytterst till just mediekritik - d. v. s. att kritiskt granska uppfattningar och påståenden som förts fram i media. Sådana påståenden måste kunna granskas kritiskt - inklusive påståenden från Amnesty International och Human Rights Watch. Jag hyser den största respekt för dessa båda organisationer, men tycker att det är viktigt att själv bilda sig en uppfattning i frågan.

Även dessa båda hedervärda organisationer bör kunna granskas kritiskt, i synnerhet om de bygger sina uppgifter på mediekällor som kan ifrågasättas. Dessutom så finns det inget land som inte årligen kritiseras av Amnesty International i deras årsrapporter, och kritik framförs regelbundet mot såväl Sverige som USA (med all rätt: Guantánamolägret och Sveriges utlämmnande av egyptiska fångar till CIA är exempel på skamfläckar i den svenska respektive amerikanska demokratin). Men innebär kritik mot ett land (Venezuela, Sverige eller USA) att alla påståenden om att landet håller på att överge demokratin måste okritiskt accepteras utan vidare? Jag tycker inte det. Oavsett vad man anser om Venezuelas regering och de nya medielagarna som diskuteras så måste det vara tillåtet att kritiskt fråga sig om inte västerländsk media överdriver, rentav förvränger skeendet och ger en grovt felaktig bild av bakgrunden.

Vad gäller attacken mot TV-stationen Globovision, är det viktigt att påpeka att denna inte har utförts av Hugo Chávez eller den venezolanska regeringen. Tvärtom så har Hugo Chávez tagit avstånd från denna attack och de som utförde attacken har gripits och ska nu ställas inför rätta:

http://www.venezuelanalysis.com/news/4687

Att Globovision attackerades är givetvis beklagligt och regeringen i Venezuela har ett ansvar för att garantera mediernas säkerhet. Att de som utförde attacken nu har gripits, kort tid efter attentatet, visar iallafall att regeringen inte ser mellan fingrarna på attacker mot oppositionella medier, tvärtemot vad du antyder. Det står också i kontrast mot ditt påstående om att pressfriheten skulle vara hotad av Hugo Chávez och regeringen i Venezuela.

Vad gäller mer specifikt de nya medialagar som diskuteras så får jag återigen hänvisa till Mark Weisbrots utmärkta och nyanserade artikel i The Guardian (se länk ovan i min förra kommentar). De nya lagarna som f. n. diskuteras i parlamentet innefattar bl. a. förslag hur man ska kunna skydda journalister mot att tvingas skriva artiklar som de inte ställer upp på, vilket torde stärka press- och yttrandefriheten, inte försvaga den. Lagarna är ännu inte antagna, utan debatteras, vilket är en full normal process i fungerande demokratier. Även om de skulle antagas utan ändringar (vilket är osannolikt, eftersom det råder oenighet om dem) så är det helt inte sant att pressfriheten hotas eller avskaffas, det rör sig om justeringar i medielagstiftningen som inte hade blivit så kontroversiella om det inte hade råkat vara just i Venezuela som de diskuterades:

http://www.venezuelanalysis.com/news/4694

Men Erik, är du verkligen "den förste att protestera" om pressfriheten hotas i Venezuela? Jag tror man kan beslå dig med en lögn redan där, eftersom pressfriheten är hotad just nu och Amnesty International samt hundratals andra publicerat protester - men inte du?

Citat ur Amnestys rapport: "“Attacks against freedom of expression are a serious long standing concern in Venezuela,” said Susan Lee, Americas Director at Amnesty International. “President Chavez must guarantee that the right of the media to exercise its legitimate activity is respected, even when that includes criticism of the government.”
In a separate development, Venezuela’s Attorney General has presented a draft law that will make it a criminal offense to “disseminate through the media ‘false’ news that ‘harms the interest of the state’ and to ‘mislead or distort news’ … if this affects social peace, national security, public order, mental health or public morale." Anyone convicted under this law could face a prison sentence of up to four years.
Amnesty International is seriously concerned that the law, if enacted, will impose unacceptable restrictions on freedom of expression in Venezuela."

Detta dessutom i samband med att Amnesty rapporterar om överfallen och trakasserierna mot Globovision.

Erik de la Reguera framstår som lite stött för att jag kritiserat hans artikel om medielandskapet i Venezuela. Det ligger ju i mediekritikens natur att man ska kritisera journalister som vinklar nyheter, och det inkluderar även Erik de la Reguera.

Jag noterar att de la Reguera värjer sig mot anklagelserna att han skulle "sitt i knäet på högerextrema kuppmakare i Venezuela". Det förtjänar därför att understrykas att jag varken anklagat oppositionen i Venezuela för att vara högerextrem i allmänhet eller har påstått att Erik de la Reguera sitter i dess knän. Det är helt och håller Erik de la Regueras egen tolkning av mitt inlägg, som saknar faktisk grund. Jag har heller aldrig påstått att Erik de la Reguera specifikt har kallat Hugo Chávez för diktator, däremot menar att liberal media i allmänhet utmålar Chávez som en auktoritär ledare, ja rentav på väg att bli diktator. Det är en viktig skillnad, all mediekritik kretsar inte runt Erik de la Regueras artiklar.

Erik de la Reguera anklagar mig även för att använda "billiga retoriska knep", men en sådan anklagelse blir onekligen fullkomligt tom på innehåll eftersom han inte specificerar vilka dessa retoriska knep är. Intrycket man får av Erik de la Reguera är att han, som många andra journalister, är känslig för kritik.

Vad gäller den mer konkreta kritiken från Erik de la Reguera så konstaterar jag att av de länkar han hänvisart till så säger åtminstone BBC:s artikel (http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/8180109.stm) inte att det är fråga om en stängning som beordrats av Hugo Chávez utan istället säger rubriken "Chavez ACCUSED of gagging media". Vidare sägs det att:

"Venezuelan opposition groups have protested against a decision to take 34 radio stations off the air, calling it an attack on freedom of speech.

As the stations stopped broadcasting on Saturday, staff said the move was aimed at giving more space to media that support President Hugo Chavez.

More than 200 other radio stations are expected to close in coming weeks.

The government says the stations are in breach of the rules for failing to hand in their registration papers on time.

The move to close the stations comes as the arguments over control of the media in Venezuela are becoming increasingly bitter, the BBC's Will Grant reports from the Venezuelan capital Caracas."

Att stationerna stänger är helt klart, men det framgår inte, som Erik de la Reguera antyder, att REGERINGEN i Venezuela stänger dem, vilket antyds i hans artikel. De slutar sända, ja, men det är inte detsamma som att regeringen stänger dem. Skillnaden kan tyckas hårfin men den är viktigare än man tror. Häromåret påstod bl. a. DN att TV-stationen RCTV "stängdes" vilket inte var sant, eftersom kanalen fortfarande finns kvar och sänder via kabel och satellit. Den blev av med sitt sändningstillstånd vilket INTE är detsamma som att regeringen "stängt" den. Lika lite som svenska regeringen har "stängt" TV3 eller TV5, alltså privata TV-kanaler som inte beviljats marksändningstillstånd i Sverige.

Det finns mycket mer att säga angående statlig mediepolitik i Sverige och Venezuela och andra länder som USA, men jag slutar här. Jag nöjer mig med att konstatera att något helt fritt medielandskap inte existerar i något land, inte ens i Sverige. Rätten att uttrycka sin åsikt och sprida den innebär inte någon automatisk rätt att få radio- eller TV-licenser och en statlig mediepolitik med noggrant reglerade licenser, licensavgifter och regleringar är inte unikt för Venezuela. Landet har en ovanligt vildvuxen flora av radio- och TV-stationer som fram tills nu knappast har reglerats överhuvudtaget. Att röja upp i denna anarki och göra omprioriteringar är inte detsamma som att avskaffa yttrandefriheten eller omvandla landet till en diktatur.

Liksom Erik de la Reguera tycker jag det är viktigt att den politiska reformprocessen i Venezuela kombineras med en fri press och bibehållna demokratiska spelregler. Om yttrande- och tryckfriheten och medias frihet verkligen vore hotad i Venezuela skulle jag vara den förste att protestera. Det finns säkerligen anledning att rikta kritik mot Hugo Chávez ledarskap, men DN:s journalistik är inte seriös eftersom varje politisk reform eller varje folkomröstning (t. ex. den om den ändrade konstitutionen i vintras med möjlighet till omval för presidenten) beskrivs som delar i en process som syftar till att göra landet mer auktoritärt. Det är inte ett dugg seriöst, och är exempel på journalistik som förvillar snarare än klargör. Lika lite som förre statsministern Göran Perssons buffliga och auktoritära stil gjorde Sverige till en diktatur, lika lite är den pågående processen i Venezuela del av en marsch mot en diktatur.

Jag får avsluta detta svar med att hänvisa till Erik Hedströms utmärkta kommentar nedan och till Mark Weisbrots nyanserade artikel i The Guardian (http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2009/aug/04/venezuela-media-freedom-chavez).

Erik Svensson verkar inte ha läst mer än ingressen i min artikel. Det är tråkigt, tycker jag, för det gör det svårt att föra en vettig dialog. Hans inlägg är fullt av billiga retoriska knep som knappast förtjänar att kallas mediekritik.

Till att börja med tillskriver Svensson mig ord och uttryck som jag aldrig använt, varken i denna eller någon annan artikel. Jag har aldrig kallat Hugo Chávez för ”diktator”.

Vidare försöker han genom en smått vildsint associeringskedja få det att verka som om jag i sitter i knäet på högerextrema kuppmakare i Venezuela.

Då känner jag att jag måste svara, för det får faktiskt vara någon måtta när det gäller bristen på saklighet, även hos enögda politiska bloggare.

Men innan jag bemöter kritiken: Svensson nämner några medier i sitt inlägg, en del av dem i positiva ordalag. Läs gärna vad de skriver om stängningen av radiokanalerna (för jo, det var en stängning, inte enbart en ”reglering”). Här har ni BBC på engelska http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/8180109.stm och på spanska http://www.bbc.co.uk/mundo/america_latina/2009/08/090801_1730_chavez_cierra_radios_sao.shtml och Al Jazeera http://english.aljazeera.net/news/americas/2009/08/20098133741167236.html och The Guardian http://www.guardian.co.uk/world/2009/aug/02/venezuela-chavez-radio-station-licences . Jämför gärna dem med min artikel.

Låt oss nu återgå till Erik Svensson. Han menar att regeringen i Venezuela bara ”reglerar” mediemarknaden. För att göra det stänger man alltså ned 34 kanaler i ett första steg. Över 200 kanaler kan beröras.

Det anser jag vara en nyhet, oavsett om det sker i Venezuela, Colombia, Sverige eller England, och det var därför jag skrev artikeln.

Om man sedan läser längre än till ingressen så får man en redogörelse för de olika parternas argument: en kritisk journalist citeras, Hugo Chávez citeras, man får en bakgrund om hur medielandskapet i landet ser ut (”I dag finns ett brett utbud av åsikter i det venezuelanska offentliga rummet, men högern och vänstern anklagar ändå varandra för att försöka monopolisera nyhetsrapporteringen”), man får veta att Hugo Chávez vill öka de regeringsvänliga mediernas räckvidd och inflytande och man får veta att Human Rights Watch kritiserat ett omstritt lagförslag som skulle göra det straffbart att sprida "falsk" information som kommer staten till "skada".

Var är sakfelen, undrar jag? Var är de värdeladdade formuleringarna?

Svensson gillar inte om att jag skriver ”beordrar”. Men det var faktiskt en order från regeringen.

Även ordet ”stängning” är olämpligt, menar Svensson - en förskönande omskrivning är att föredra. Men det var en stängning.

Citattecknen kring ”demokratisering” borde tas bort, tycker Svensson. Men citattecknen markerar att rör sig om ett citat, inte ironi.

Slutligen tycker Svensson att jag ska undvika att skriva ”socialistisk regering”. Men här handlar det om en saklig upplysning till läsaren - på samma sätt som när jag i bland skriver "högerregeringen i Colombia".

Erik Svensson försöker med andra ord skjuta budbäraren. I stället borde han nog fundera på hur den politiska reformprocess som han stöder i Venezuela på bästa sätt kan kombineras med en fri press och bibehållandet av demokratiska spelregler.

Erik de la Reguera

Utan att ta ställning för eller emot Chavez kan man konstatera att Eriks Svensson har helt rätt i sina iaktagelser ang etermedia i Venezuela.
Man bör också titta närmare på det svenska medielandskapet som inte alls är så demokratiskt i sin struktur som svenska journalister och politiker i sin självgodhet föreställer sig.

Det är idag enbart public service - SVT och SR - som har en publicistiskt verksamhet av någon betydelse d.v.s. nyheter, reportage, debatt. Inom en kommersiella privata sektorn finns endast en tv-kanal som har en viss publicistisk verksamhet nämligen TV4. I övrigt handlar det om underhållning och sport i övriga kanaler. På radiosidan finns inget!
I stort sett finns numera endast två kommersiella bolag; MTG och SBS. Någon "lokalradio" finns inte längre och allt handlar om reklam och musik.

Kommersiella mediesektorn är helt präglad av ett amerikanskt programutbud, med övriga världen på marginalen.

Inom den tredje mediesektorn finns ideellt drivna öppna tv-kanaler och närradion. Men denna sektor har till skillnad mot bl.a. Danmark och Norge inget som helst stöd av samhället och därmed håller på att förtvina. Detta kan bero på att detta är kanaler som ger stor plats för invandrargrupper som är totalt ointressanta för public service och de kommersiella bolagen - och för staten. Trots att EU-parlamentet och Europarådet uppmanat medlemsstaterna att stödja denna tredje mediesektor ignoreras detta av Sverige.

Den svenska makteliten tycker naturligtvis att man för en mer demokratisk mediepolitik än Chavez...