– I det första valet förlöjligades vi och i det andra valet osynliggjordes vi. Det säger Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ.

När Fi ställde upp i riksdagsvalet 2006 fick de mycket uppmärksamhet i medierna. Dock upplever Gudrun Schyman att allt de sade framställdes som korkat och idiotiskt.

– Det var rena mediamosningen, det var helt hysteriskt. När vi tog upp könsneutral äktenskapslagstiftning framställdes det som att Fi var bigamister. När vi talade om Namnlagen angående könsbyte så sades det att vi inte var kloka; nu skulle väl Gudrun heta Gösta.

Aftonbladet kallade dem bland annat för ”nazifeminister”, ”medelklasskäringar” och ”maktkåta gnällspikar” och dåvarande talesperson Tiina Rosenberg beskrevs som ”en urusel politiker” i Expressen. Gudrun Schyman tror att den bakomliggande orsaken till skriverierna var att många blev provocerade av Fi när de steg ut på den politiska arenan. De slog hål på den konsensus som rådde kring myten om att Sverige hade kommit så långt med jämställdheten.

– Alla partier pratar om jämställdhet och lika löner, men inget händer ju! Det vi belyser är att det här är en maktfråga, det har de andra partierna inte velat se. Vi fick se när fasaden sprack. Fram kom då alla möjliga obehagligheter, som kvinnohat, feminismhat och homofobi.

Inför Europaparlamentsvalet upplevde Gudrun Schyman att man istället inte skrev om Fi över huvud taget. Second Opinion har bland annat uppmärksammat att DN utelämnade Feministiskt Initiativ från en granskning av partiernas klimatpolitik, där Sverigedemokraterna och Piratpartiet däremot var med.

– Man utgick från opinionsmätningarna som sa att vi inte skulle nå upp i 1 procent och så struntade man i oss. Vi sa att opinionsmätningar inte är pålitliga, vilket ju resultatet i det senaste valet visade.

Tongångarna var dock inte längre lika hårda som i valrörelsen 2006. Gudrun Schyman tror att medierna själva hade insett att det hade tagit sig obehagliga proportioner.

– Folk började inse att det inte handlade om manshat utan om mänskliga rättigheter. Det var inte längre samma vulgärdebatt.

Vulgärdebatt?
– Jag kallar det vulgärdebatt eftersom den var kunskapslös. Man talade om att jämställdheten kanske hade gått för långt när man inte ens har uppnått jämställdhet. Jämställdhet framställs ofta som en åsiktsfråga, som att man kan definiera själv när man är jämställd. I själva verket är det en kunskapsfråga som kan bedömas efter objektiva måttstockar. Man måste se att det handlar om makt och om samhälleliga strukturer.
 
Fi beskrivs ofta som ett vänsteralternativ i media, men Gudrun Schyman säger att Fi är bortom höger eller vänster.

- Att beskriva Fi som ett vänsterparti är att inte förstå att det finns annat än den traditionella politiska skalan.

Samtidigt säger hon att vänstern har lättare att tänka i strukturer.

– De har en större intellektuell förståelse än högern, som är rent feministfientliga.

Fredrik Furtenbach har sagt till Second Opinion att han tycker att Fi är fientligt inställda till medierna, vad säger du om det?

– Att han inte är självkritisk. Han kan inte ta till sig den kritik som vi riktat mot medierna, för Fi behandlades faktiskt på ett uppseendeväckande sätt. Det är ett konstaterande och inte att vara fientlig.

Enligt Gudrun Schyman visar rapporteringen om Fi på problem i hur man väljer att hantera nya partier. När det handlar om partier som har grundats av män och som tar upp mansfrågor så får det stor uppmärksamhet, säger hon.

– Det gällde Ny Demokrati, det gällde Junilistan och det gäller även Piratpartiet.

Hon tycker att det även visar hur starkt det politiska etablissemanget är och hur vänster- höger- skalan och fyraprocentsgränsen dominerar den politiska journalistiken.

– Det här är också ett område där media helt har missat all självkritik. De kanske ska börja med att se över könsmaktsordningen på den egna redaktionen.