Henrik Jönssons artikel hade platsat bättre på ledarplats och är en skam för svensk nyhetsförmedling från Latinamerika.

De senaste åren har Venezuelas president Hugo Chávez vid upprepade tillfällen utmålats som en "diktator" av liberal och borgerlig media, trots att denne gång på gång vunnit det ena demokratiska valet efter det andra, med rekordhögt valdeltagande och under överinseende av utländska valobservatörer.

Efter hård mediekritik mot denna bevakning har nu situationen föbättrats något och bl. a. Erik De La Reguera har i en intervju här på Second Opinion nyanserat sin negativa syn på Hugo Chávez. Fortfarande återstår dock mycket att göra innan svensk mediabevakning av Latinamerika kan sägas leva upp till någon slags standard vad gäller objektivitet och opartiskhet. Det senaste exemplet på en uttalad propagandaartikel som sägs utgöra en "nyhet" är Henrik Jönssons illa skrivna artikel om de politiska konsekvenserna av statskuppen i Honduras.

Visserligen har svensk borgerlig och liberal media denna gången inte gjort om misstagen från statskuppen i Venezuela år 2002, som många borgerliga skribenter visade stor förståelse för, och t. o. m. välkomnade (som Per T Ohlsson på Sydsvenska Dagbladet). Denna gång kallar medierna avsättandet av den vänsterliberale demokratiskt valde presidenten Zelaya för vad det är: en statskupp. Denna tolkning stöds för övrigt av en närmast enhällig omvärld, innefattande OAS, USA och EU, som samtliga har vägrat erkänna den nyinsvorne "presidenten" som tagit makten genom militärt våld. När Henrik Jönsson ska beskriva omvärldens reaktion faller han dock in i de vanliga borgerliga klichébilderna av Venezuelas president Hugo Chávez och samarbetsorganisationen ALBA ("Det Bolivarianska Alternativet för Latinamerika").

Den demokratiskt valde Chávez kallas för "auktoritär" utan att Jönsson motiverar detta närmare. Det är märkligt att en såpass politiserad och värdeladdad term som "auktoritär" används som om det vore en beskrivande term, och ingen motivering ges för detta epitet. Med tanke på att det under Hugo Chávez tid som president hållits flera demokratiska val och folkomröstningar än under någon annan venezolansk presidents historia så förefaller beteckningen "auktoritär" vara något egendomligt vald. Är Chávez mer "auktoritär" än någon annan ledare i Latinamerika och vad krävs för att han inte ska få denna beteckning? Hur kan man använda en sådan här term om Chávez när man samtidigt vet att det finns en livaktig opposition i Venezuela som är mycket kritisk mot Chávez och som regelbundet, och utan inskränkningar, tillåts jämföra denne med Adolf Hitler?

Majoriteten av medierna i Venezuela är privatägda och de flesta kontrolleras av högeroppositionen. Vidare påstår Jönsson "att Hugo Chávez återigen förespråkar vapenmakt för att lösa en politisk kris på kontinenten visar att hans nya allians håller på att växa sig stark." Återigen? När har Hugo Chávez förespråkat vapenmakt för att lösa en politisk kris i Latinamerika? Tvärtom, så har Hugo Chávez uttryckt kritik mot FARC-gerillan i grannlandet Colombia och hävdat att gerillakrigens tid är över i Latinamerika.

Jönssons "bevis" för att Chávez "återigen" förespråkar vapenmakt för att lösa politiska kriser är fullkomligt häpnadsväckande: "Senast Venezuelas auktoritäre ledare skramlade med vapen var när Colombia kränkte Ecuadors territorium förra året för att bombardera ett läger som tillhörde den colombianska Farc-gerillan. Venezuelanska trupper mobiliserades till Colombias gräns och för första gången på mer än tio år var det risk för krig i Latinamerika." Jönsson refererar här till den kris häromåret som startade med att Colombia kränkte grannlandet Ecuadors territoriella integritet och bombade ett misstänkt FARC-läger. Venezuela mobiliserade då sina trupper mot gränsen till Colombia, sannolikt av oro för att Colombia skulle gå över gränsen även här och in i venezolanskt territorium.

En rimlig och fullkomligt legitim defensiv militär operation, som Jönsson nu kallar "vapenskrammel" och som han anför som "bevis" för att Venezuela är det land som hotar freden och stabiliteten i Latinamerika. Jönssons artikel visar återigen hur svenska borgerliga medier är tysta i kritiken mot det högerstyrda Colombia och dess president Alvaro Uribe, under vars styre tusentals människor har "försvunnit", samtidigt som Hugo Chávez nagelfars och utmålas som det stora problemet i Latinamerika. Detta trots att Venezuela och Chávez aldrig, i motsats till Colombia och Uribe, har sänt sina trupper över gränsen till omgivande grannländer. I Venezuela har inte journalister och oppositionsanhängare mördats, i motsats till Colombia, ett av de länder som har mest internflyktingar i världen.

I Venezuela utlyste Chávez en folkomröstning om en ny konstitution, som han vann med bred marginal i februari i år, och som möjliggör för honom att bli omvald för en tredje mandatperiod från 2013. Denna fullt legitima folkomröstning utmålade medierna som ett bevis för att Venezuela är på väg mot "diktatur", medan inte ett kritiskt ord har skrivits om att Alvaro Uribe i Colombia nu är i full färd med att ändra konstitutionen i liknande riktning i sitt land. Var finns proportionerna?

Henrik Jönssons och andra journalisters tendentiösa Latinamerikabevakning är en skamfläck för svensk media och bidrar till att undergräva ett redan mycket lågt förtroende för den liberala pressen i vårat land.

Erik Svensson