I dagarna tas ett nytt steg för mer konkurrens på de svenska järnvägarna. SJ får konkurrens av till exempel Veolia Transport som öppnar persontrafik mellan Malmö och Stockholm. Regeringen ser framför sig att den ökade konkurrensen kan leda till fler tågbolag, mer prisvärda resor och nya produkter. En viktig utgångspunkt för förändringen är att det inte finns förutsättningar för konkurrens mellan olika spår på samma sträcka. Konkurrensen skapas istället mellan olika operatörer på samma spår.

 - När det gäller järnvägen är en helt avgörande faktor kapaciteten på spåren. Kapaciteten kan inte utan höga kostnader dupliceras och det är redan trångt på spåren. Därför behövs det en reglering av tillgången till bankapaciteten för att en liberalisering ska fungera. Det säger Roger Pyddoke som är forskare vid Statens Väg- och Transporforskningsinstitut som utrett konsekvenser av tänkbara modeller för tågavregleringen och som 2005-2006 på regeringens uppdrag deltog i en översyn av Lagen om Elektronisk kommunikation.

Ett annat aktuellt exempel är bredbandsfiber där TeliaSonera enligt Post- och Telestyrelsen är en helt dominerande aktör. Ska man bygga parallella nät eller dela på det befintliga? Post- och telestyrelsen publicerade i dagarna sin analys och kommer fram till att det i dagsläget ”är av största vikt för den framtida konkurrenssituationen i Sverige att ge andra aktörer tillträde till TeliaSoneras fysiska infrastruktur på likvärdiga villkor. ” En järnvägslösning alltså, ser det ut som.

Att skapa konkurrens är en komplex uppgift som kräver stor insikt i den aktuella marknadens funktion.

- Ett helt avreglerat system kan leda till att konkurrensen uteblir om en aktör kan skapa ett monopol. I fallet med bredbandsfiber gäller det att finna en balans mellan å ena sidan konkurrens mellan nät och å andra sidan access till den dominerande aktören TeliaSoneras nät.

- Det system vi har idag som kommer från EU bygger på att åstadkomma konkurrens både genom att ge operatörer incitament att investera i vissa delar av nätet och samtidigt öppna för flera operatörer att använda den dominerande operatörens nät.

Delad infrastruktur har också införts när det gäller bredband via vanlig telefonitråd, i det så kallade kopparnätet. Men hur kan det då komma sig att regeringen har möjliggjort för konkurrens i kopparnätet men inte i fibernätet?

- Kopparnätet går till alla hushåll och alla ska ha tillgång till telefoni. Däremot finns ingen lagstiftning om att alla ska ha tillgång till datatrafik, säger Leif Zetterberg som är statssekreterare hos Infrastrukturminister Åsa Thorstensson. Han menar också att Banverkets fibernät i kombination med kommunernas stadsnät kan vara ett alternativ till TeliaSonera. Det håller inte Telenor Sveriges VD Lars-Åke Norling med om.

- För att kunna erbjuda nationella tjänster krävs tillgång till TeliaSoneras nät. Ett exempel är nästa generations mobilnät 4G som kräver fiber över hela landet för att fungera.

Enligt Post- och telestyrelsen är det ”i det närmaste uteslutet med tanke på de stora kostnaderna” att någon aktör skulle kunna anlägga infrastruktur i den omfattningen som skulle behövas för att utgöra ett alternativ till TeliaSonera på den nationella marknaden Mats Bergman är professor i Nationalekonomi vid Södertörns högskola i Stockholm och sitter i styrelsen för Post- och Telestyrelsen.

- Det finns paralleller mellan järnvägen och bredbandsnätet. I båda fallen handlar det om infrastruktur som är ganska dyrbar medan tjänsterna är mindre dyrbara. Själva infrastrukturen är ett element i värdekedjan som är svårt att duplicera.

- Det finns också en viktig skillnad: inom järnvägen valde man att dela upp ansvaret för nätet och tjänsterna mellan banverket och SJ men det har man inte gjort på bredband. Negativa effekter kan uppstå om man inte reglerar. Den dominerade aktören kommer att ha incitament att stänga ute sina konkurrenter på olika sätt. Men negativa effekter uppstår också om man reglerar genom att den dominerade aktörens incitament att investera minskar. Det är något man måste avväga, menar Mats Bergman.

Enligt Telenor skulle det kosta mellan 100 och 150 miljarder kronor bara att lägga ner de rör som krävs för att dra ett nytt fibernät som matchar TeliaSoneras.

- Telenor är den största utmanaren till TeliaSonera i Sverige och vi omsätter drygt 10 miljarder kronor per år i Sverige. Att vi skulle kunna investera mer än 100 miljarder kronor är naturligtvis en helt orealistisk tanke, säger Lars-Åke Norling.

Av Second Opinions Mediagrupp på uppdrag av Telenor