Förra året ökade antalet avstängda studenter med en tredjedel jämfört med 2007. ”Fler studenter fuskar”, larmar medierna. Men den slutsatsen kan man inte dra utifrån Högskoleverkets rapport, då den bara talar om hur många fall som tagits upp i disciplinnämnderna. Det finns ett stort mörkertal, menar Ann-Sofie Henriksson, pedagogisk utvecklare som arbetar med att fortbilda lärare vid Uppsala universitet.

– Många lärare jag talat med hanterar fusket själva. Märker de att en student har plagierat en hemtenta får studenten underkänt och får göra om, men läraren går inte vidare och anmäler det.

En viktig anledning till att fler lärare trots allt anmäler eleverna till disciplinnämnden tror Ann-Sofie Henriksson är att fusket uppmärksammats mycket i medierna de senaste åren.

– Det har gjort att fler fått upp ögonen för att det förekommer. Det finns också bättre verktyg för att spåra plagiat och vi utbildar lärare att arbeta medvetet med frågorna.

”Försvinnande liten andel”

När Svenska Dagbladet rapporterar om fusket beskriver man ett fall med en fuskande student vid Södertörns högskola.”Fallet är bara ett av många”, skriver reportern.

– De blåser upp nyheten som att ökningen av fusket är stor. De har utgått från Högskoleverkets statistik och där syns ju bara en jätteliten andel av det totala fusket, säger Ann-Sofie Henriksson.
Hon tycker att för lite av diskussionen handlar om hur man kan hjälpa studenten att göra rätt.

– Vi måste se till att studenterna får det stöd och den övning de behöver för att göra det vi lärare vill att de ska göra. Vi måste satsa på utbildning av handledare för ex-jobb och hjälpa dem att strukturera sitt arbete på rätt sätt. Och vi får inte glömma att det finns kurser där lärarna är medvetna, engagerade, tydliga och hjälper studenterna att prestera bra utan att ta genvägen via plagiat.

Fokus på slutprodukten

Men varför fuskar studenterna? Ann-Sofie Henriksson har skrivit en rapport om plagiat där hon försökte besvara frågan utifrån en enkätundersökning till studenterna. Det vanligaste svaret var tidsbrist.

– Man är rädd för att inte lyckas bra på tentorna och tar helt enkelt en genväg. Det var inte lika vanligt att de svarade att de inte kunde ange referenser, eller inte visste om att det var fel.

Ann-Sofie Henriksson tror att högskolan lägger för stort fokus på att bedöma om slutprodukten är bra eller inte och glömmer bort att vägen dit är lika viktig.

– Studenterna tror att vi lärare bara är intresserade av en bra slutprodukt, till exempel en bra uppsats. Men i själva verket är skrivprocessen – vägen fram – det viktiga, slutprodukten är bara den sista delen. Det är viktigt att man lyfter in processen i bedömningen så att studenterna också börjar uppvärdera de stegen i utbildningen och förstå hur viktiga de är.

Jobba annorlunda

Högskolorna måste börja jobba annorlunda och låta studenterna beskriva hur de har arbetat med att formulera problemställningen, hur de har gått till väga när de sökt litteratur och vilka vägval de gjort i arbetet med sin uppsats. Nyckeln är tydlighet, menar Ann-Sofie Henriksson.

– En kommentar i enkäten var ”varför ska jag skriva om det med egna ord när jag ändå aldrig kan skriva lika bra som originalet?” Studenterna tror ofta att vi är ute efter en perfekt produkt och då är det rationellt att tänka så. Men syftet är inte att det ska vara lika bra, utan att kunna visa att man har förstått någonting så bra att man kan formulera det med egna ord.

I takt med att det kommer allt fler internationella studenter som inte kan den svenska studiekulturen ökar behovet av tydliga instruktioner.

– Det finns studiekulturer i andra länder där man ska kunna återge vad andra sagt i hög grad. I Sverige är idealet att kunna diskutera självständigt. Men det kan vara svårt att klara den övergången utan tydliga instruktioner.

Freja Salö
freja.saloe@second-opinion.se