Den högerextrema rörelsen vinner mark, såväl i Sverige som Europa. Sverigedemokraterna har gått från 1 100 röster i det första val partiet ställde upp i, 1988, till att vinna mandat i nästan hälften av Sveriges kommuner 2006. Samtidigt har den ofta splittrade nazistiska rörelsen under de senaste tio åren stått mer enad än på länge. Som mest har den samlat upp mot 2 000 deltagare när den genomfört sin årliga marsch i Salem, utanför Stockholm.

I den nyutkomna boken "God dag kampsyster!" undersöker vi kvinnornas roller i den högerextrema rörelsen. Vi har båda arbetat med att granska extremhögern under många år. De framgångar som rörelsen rönt på senare tid skulle inte ha varit möjlig utan både mäns och kvinnors aktiva deltagande. Ändå har personer i vår omgivning reagerat med förvåning när vi under arbetet med boken fört ämnet på tal. Såväl poliser som lärare och journalister har förundrat sig. ”Kvinnor? Finns de där? Har inte de bara hängt på någon kille?”

När svenska nazister uppmärksammas är det oftast för att de har misshandlat, eller till och med mördat, homosexuella, invandrare eller politiska meningsmotståndare. I princip alltid är de nazister som uppmärksammas män. När ett hundratal personer greps misstänkta för hets mot folkgrupp efter Folkets marsch i Stockholm på nationaldagen 2008, framgick inte någonstans i rapporteringen att 18 av de gripna faktiskt var kvinnor. Totalt var mellan en fjärdedel och en femtedel av de upp mot 1 000 deltagarna i marschen kvinnor, vilket är en betydligt större andel än vad vi tidigare kunnat observera.

Tjejers engagemang i den nazistiska eller högerextrema rörelsen bortförklaras ofta på olika sätt. Redan år 2000 konstaterades i en utvärdering av insatser mot rasism i Klippans kommun att ”ett problem i sammanhanget är att tjejerna lätt hamnar i skymundan när insatserna fokuseras på killar”. Men kvinnornas engagemang behöver tas på lika stort allvar som männens. Det gäller både när de är inne i rörelsen och när de lämnat den – för att de då ska kunna få det stöd de behöver för att kunna gå vidare i livet.

Kvinnorna deltar aktivt vid den nazistiska rörelsens olika manifestationer och spelar viktiga och varierade roller. Vår granskning visar att beslutet att gå med i en nazistisk grupp inte är något som sker över en natt. Många kvinnor har läst på och hunnit sätta sig in i ideologin, innan de bestämt sig. De delar männens övertygelse om att nazismen är den rätta vägen.

Många har frågat oss hur stor den nazistiska rörelsen är i Sverige idag. De siffror som brukar nämnas är att det finns en kärna på några hundra aktivister, omgivna av 2 000-3 000 sympatisörer. Rekryteringsbasen är dock betydligt större – till exempel har Sveriges största internetforum för personer med främlingsfientliga åsikter idag över 16 000 medlemmar.

Men vårt svar är att man inte bör stirra sig blind på antalet. Även en i medlemsantal räknat liten grupp kan göra oerhört stor skada. I Sverige har den nazistiska rörelsen gjort sig skyldig till ett stort antal mord och grova våldsdåd. Det aktiva spridandet av rasistiska idéer och deras inverkan på samhällets tolerans för främlingsfientliga åsikter bör inte heller underskattas. Övertygade extremister utgör med andra ord ett reellt hot mot demokratin, oavsett antal.

Den stora faran när allt fler kvinnor nu träder in i den nazistiska rörelsen är att de gör den mer rumsren. En organisation där familjen sätts i centrum, där bilderna visar propert klädda kvinnor och män, gärna också några linblonda barn, har en potential som sträcker sig betydligt längre än den tidigare gängse bilden av en nazist – en brölande skinnskalle med bombarjacka, kängor och en ölburk i ena handen. Så ser inte den främlingsfientliga rörelsen ut längre.

Det har länge talats om att Sverigedemokraterna putsat fasaden och bytt uniformen mot skjorta och slips. Samma försök till förvandling går nu att ana hos NSF/Folkfronten. Nationaldemokraterna har redan kommit en bra bit på vägen.

När grupperna själva försöker bygga upp en mer välputsad yta är fler kvinnor en väsentlig pusselbit. Därför ligger det i rörelsens intresse att värva fler kvinnor – och därför är det så viktigt att vi som står utanför och vill kämpa för alla människors lika värde, påbörjar en diskussion om hur en sådan förändrad rörelse och dess argument ska bemötas. Sommaren 2009, när ekonomiska kristider gett högerextrema och främlingsfientliga partier en opinionsskjuts runt om i Europa, är den diskussionen mer nödvändig än på mycket länge.

Lisa Bjurwald
Maria Blomquist


Redaktionens notering:
Lisa Bjurwald är ledarskribent på Dagens Nyheter. Maria Blomquist är nyhetsjournalist på Sveriges Radio, Radio Stockholm. Båda medverkar som skribenter i tidskriften Expo. Boken "God dag Kampsyster!" är utgiven på förlaget Atlas.
 

Relaterade länkar: SvD