Hur nationella partier verkar i EU-parlamentet och vilka sammanhang de där kommer att ingå i är så pass svåröverskådligt att det för väljarna kan bli ett av argumenten för att inte rösta i juni. Tillsammans med det faktum att det är svårt att ta in och godta att vår enskilda röst väger så försvinnande lite, vilket ju är nytt med EU, kan det bli avgörande för att vi inte masar oss upp ur soffan. Blir det sedan vackert väder med sol över fjärden är ju ekvationen klar på förhand.

Dessutom är jag övertygad om att många av dem som trots allt stannar till vid vallokalen, i mindre utsträckning lägger rösten där man ideologiskt hör hemma än i normalfallet. Detta eftersom man inte exakt kan veta vad man lägger sin röst på - och skulle man tro sig veta det så kan detta lätt kompromissas bort när våra gossar blå får leka med de stora grabbarna. Därför tror jag att f-n flyger i många annars stabila väljare, vi retarderar, blir småbusiga elever och röstar lite hur det faller sig. Därav Junilistans framgång i förra valet och åtminstone ett nytt, svenskt partis kommande framgång i år.
Detta behöver inte i sig självt vara av ondo. Tvärtom. Det blir en språngbräda för nya, fräscha politiska krafter som inte tyngs av det förflutnas barlast. Junilistan tog inte chansen helt ut men det kanske nästa aktör gör med hjälp av en större total erfarenhetsbank. Det mest "positiva" sätt på vilket man kan tolka katastrofalt låga valdeltaganden på runt 40 % är väl att anse det vara ett val - om så passivt - att avstå från att rösta. Och att se röster på udda eller nya partier som proteströster och sedan dra rätt konsekvenser av det hela!

Men så har ingalunda gjorts och det skulle inte heller vara tillräckligt. Demokratiska val ska motsvara invånarnas åsikter, inte deras uppgivenhet och lättja. Så det är fundamentalt att politiker och ämbetsmän, åtminstone i framtiden, skaffar sig förmåga att tolka utfallet på ett mer rimligt sätt än hittills. I annat fall är vi på väg mot en skendemokrati där sprickan blir allt mer dramatisk mellan vanliga medborgare och tärande "folkvalda" - vilkas folkvaldhet man då verkligen har rätt att ifrågasätta eftersom de i praktiken "valts" bara av sina partiers respektive nomineringskommittéer och haft tur i lottningen/valet till parlamentet.

Att inte politiker eller myndigheter har sett detta tidigare är ett enormt och fruktansvärt illavarslande svaghetstecken. Man lattjar igång en valkampanj en knapp månad före valet, lyckas hitta några mindre centrala "stridsfrågor" och showar för galleriet i riksdagsdebatten. I hopp om att allt sedan ska fortsätta som vanligt. Om det nu är så viktigt att rösta i EU-valet krävs det faktiskt också att de som hett åtrår smörjobben i Bryssel tydligare visar att de tänker göra nytta där och går ut hårdare med det. Och en EU-debatt måsta naturligtvis ta upp de frågor som ÄR centrala förutom var partierna står på en höger-vänsterskala. Nämligen: vill de ha EU, vad vill de i så fall göra med det och hur mycket får det kosta?

Partierna har inte heller denna gång lyckats blåsa liv i EU-kampanjerna och är det inte för att de är kollektivt mindre bra så är de likgiltiga för det demokratiska systemet. De är helt enkelt nöjda med förhållandena som de är. Alltid får de ner någon eller några till Bryssel. Det är som vädret verkar man resonera. Människan spår och Gud rår.

Kan vi inte få någon förbättring i det här avseendet så blir den enda lösningen indirekta val via de nationella parlamenten. Det är ju trots allt de enskilda länderna som är medlemmar, demokrati är ingen Ming-vas att stoltsera med utan innebär att makten utgår från medborgarna OCH vi enskilda medborgare har knappast i längden lust att klä oss en skön söndagmorgon för uppsöka en trist vallkokal och spela med i en fullständigt meningslös fars!