Oavsett hur många års studier man har bakom sig, hur mycket forskning man bedrivit eller hur många doktorshattar man har, så kan man inte få ”expert” som en akademisk titel. Den existerar helt enkelt inte. Nej, begreppet expert är något som medierna har hittat på för att förstärka sin egen trovärdighet. Ju fler ”experter” man kan referera till desto trovärdigare är medierna själva – oavsett vilken snömos man presenterar.

Ett exempel: En vän som är militär av majors grad blev skickad till baltländerna för en internationell försvarsövning. Det var hans första besök i regionen och han var där en knapp vecka. När han kom hem igen så möttes han på Arlanda av journalister från bland annat SVTs Aktuellt, som frågade honom om den aktuella övningen. Han hade inte mycket att säga, och hade heller ingen större lust att medverka, men gav ändå några allmängiltiga svar på frågorna – utan att ge någon som helst detaljinformation.
När han såg nyhetsutsändningen samma kväll blev han minst sagt förvånad då han titulerades som ”balt-expert” efter detta, hans första, besök i området.

Kort sagt, experter utses av medierna för att de skall förstärka sin egen trovärdighet. När det gäller Metros artiklar om EU-valskampanjerna så har de också talat med tre statsvetare från tre olika universitet, men dessa tituleras inte ”experter”. Möjligen därför att de redan har adekvata akademiska titlar. Paul Ronge har en lång journalistkarriär bakom sig, men har sedan drygt tio år sålt sin branschkunskap och sina tjänster till företag istället. Han må vara kunnig och duktig på medier, men de akademiska titlarna saknar han.

Icke-titeln expert blir därför en praktisk och säljande benämning. Man kan fråga sig varför skulle Paul Ronges åsikter vara mer värda än andras? De reklamare och PR-konsulter som står bakom de politiska kampanjerna är antagligen relativt väl meriterade yrkesmänniskor. Har de misslyckats med sina uppdrag när Ronge sågar deras kampanjer? Man kan också fundera kring vem det är som är bäst lämpad att bedöma dessa kampanjer? Är det ”PR-experten”, van att läsa och tolka medier på djupet och bredden, eller är det mottagarna, som i allmänhet saknar djupare mediekunskap men som är de som ska köpa eller förkasta budskapen?

Måste vi verkligen ha alla dessa experter som berättar för oss vad vi ska tycka och anse? Att medierna anser det är uppenbart. Och förmodligen anser också Paul Ronge det också, eftersom hans eget varumärke stärks för varje gång han blir inkallad som expert till medierna för att uttala sig i något ämne. Frågan är om inte Ronges och andra experters ofta opåkallade medverkan i medierna egentligen ligger i gränslandet för textreklam.
 

Relaterad länk: DN1