Militären har under en lång tid använt sig av egna så kallade frontfotografer, för att ge militärmaktens bild av verkligheten och också ingjuta mod hos de egna soldaterna.

I USA utbildar den amerikanska krigsmakten egna soldater i krigsfotografering – så kallad combat camera. Andra länder har följt efter och för några år sedan började den svenska Försvarsmakten utbilda egna specialteam.

Svensk combat camera
Soldater i Sverige rekryteras under parollen ”Vill du bli krigsfotograf?, och ska bidra med material till Försvarsmaktensledningen och chefer som underlag för beslut och utvärderingar. De skall även tillhandahålla material inom och utom Försvaret, som till exempel pressen.

Eftersom de ingår i en militär specialstyrka som opererar både i Sverige och utomlands, ska de kunna filma och ta bilder under väpnad strid, och har därför vapen för att delta i striderna.

Adenviken i svenska medier
När Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Rapport och TV4 Nyheterna rapporterar om en svensk insats i Adenviken används enbart källor från militären. På bilderna som distribueras får vi se piraterna tillfångatas av ett svenskt militärfartyg.

De muntliga källorna som redovisas i till exempel Svenska Dagbladet kommer från Försvaret, som kommendörkapten Martin Jönsson och konteramiral Anders Grenstad. Likadant är det i Dagens Nyheter, Rapport och TV4 Nyheterna.

Mikael Holmström som skrivit artikeln i Svenska Dagbladet säger att han stämt av händelserapporten med en mängd olika källor, som inte nämns i artikeln.

- Det är viktigt att kontrollera uppgifterna så långt man kan. Jag har pratat med källor på Utrikesdepartementet och andra militära källor, berättar han.

Han har arbetat med militärjournalistik i 30 år, och säger att han har ett stort kontaktnät inom den svenska militären, varav många vill vara anonyma. Läsarna får lita på hans journalistiska erfarenhet, menar han.

- Bilderna till artikeln kom mycket senare, då artikeln redan var färdigskriven.

Svårt att få tag på material
Kari Andén-Papadopoulos, forskare vid JMK – Instututionen för journalistik, medier och kommunikation – på Stockholms universitet, menar att material från combat camera är ett relativt nytt fenomen, som inte hunnit behandlats av svenska forskare än.

- Att redaktionerna tar in sådant material beror förmodligen på att det är exklusivt, och att det inte finns tillgång till andra källor.

Mikael Holmström håller med och menar att det också en kostnadsfråga.

- Det är svårt som journalist eller fotograf att få vara på plats. Att dessutom vara där när nödanropet kommer hade varit ren tur.

Inte heller hade det varit någon ide att sitta i Djibouti, för då hade han ändå fått samma material. Att rapportera från konflikthärdar är en besvärlig fråga, poängterar han.

Risker för journalister och fotografer
Det finns stora problem med combat camera, menar Arne König som är vice förbundsordförande på Svenska journalistförbundet.

Dels innebär det att det kommer bilder från ett område som bara en partisk aktör kan bevaka, dels innebär det stora risker för de bildjournalister som arbetar i konfliktområden rent generellt.

- Om militärer och fotografer arbetar sida vid sida kommer det innebära en ökad fysisk risk för till exempel pressfotografer då rollerna blandas ihop. En militär med kameran på axeln kan inte skiljas från en pressfotograf.

Statliga pengar till partsinlaga
Från början var det sagt att militären skulle använda combat camera för internt bruk, men nu har det tydligen utvecklats till spridning av mediematerial. Ett stort problem här blir vem som sätter dagordningen över verklighetsbeskrivningen, fortsätter Arne König.

- Ska statliga pengar till Försvaret gå till att förmedla information som är partisk? Och ska myndigheter, och de som har mycket pengar, vara de som tillhandahålla material gratis till redaktionerna.

Många redaktioner vill dra ner på kostnaderna och här får det kostnadsfritt material levererat.

- Det är dramatiskt, intressant och kostar inget, säger han.

Att publicera med större förbehåll
Konfliktrapportering har alltid försökt begränsas av militären. I det första Irakkriget bussades till exempel journalister ut till olika platser som den amerikanska militären hade utsett. I det andra Irakkriget användes ”inbäddade journalister”, som följde med amerikanska styrkor.

Kari Andén-Papadopoulos  menar att combat camera kan komma att bli vanligare inom konfliktrapporteringen, och att det kan behövas mer självkritik från medierna.

- Under det andra Irakkriget började medierna öppet förmedla att de var deltagare i ett propagandaspel. Därför publicerade till exempel Expressen sitt material med stora förbehåll och små rutor med uppmaning till läsarna att tänka kritiskt.

Får vi se militära misstag?
Arne König på Svenska journalistförbundet säger att redaktionerna noggrant bör visa att bilderna från Adenviken är en partsinlaga.

Att kontrollera och kritiskt granska dem är otroligt svårt för redaktionerna. Dessutom är verklighetsbeskrivningen ”silad”. Om  militären begår ett misstag kommer vi förmodligen inte få se det, poängterar han.

- Militären har blivit en aktör på medieområdet, och de kommer nog inte släppa ifrån sig bilder på till exempel en dödad eller sårad svensk marinsoldat.

Mer om Somalia i DN.

Camilla Hermansson
camilla.hermansson@second-opinion.se