– Mediebevakningen är generellt sett under all kritik, säger Europaparlamentarikern Anders Wijkman (KD) till Second Opinion när han recenserar de senaste fem årens mediebevakning från Bryssel.
 
Han nämner Göteborgsposten som ett exempel på hur svensk media dragit ner på sin EU-bevakning de senaste åren. Tidningen hade tidigare ett kontor i Bryssel men det lades ned 2004. Sedan dess arbetar man med så kallade stringers, frilansande reportrar. 

Beslutet att lägga ned kontoret i Bryssel berodde på ekonomiska skäl. Det blev helt enkelt för dyrt. Men att ha ett kontor på plats är mer en formell sak, menar Peter Andersén, utrikeschef på Göteborgsposten.

– En korrespondent på plats kan jobba bredare för hela tidningen och känner tidningen väl. Vår stringer är rekryterad utifrån och skriver främst för utrikes- och ekonomisidorna. Sammantaget har vi mindre material på utrikessidorna idag, men vi skriver mer om EU från Sverige än vi gjort tidigare.

Sista korrespondenten försvinner

Även Svenska Dagbladet har nyligen beslutat att dra in sin sista utrikeskorrespondenttjänst. Tjänsten försvinner vid årsskiftet då Rolf Gustavsson, korrespondent i Bryssel, uppnått pensionsålder.

Men det handlar inte om att dra ner, menar Martin Jönsson, redaktionschef på Svenska Dagbladet.

– Det är lite lustigt att diskussionen blivit så fixerad vid antalet fasta korrespondenttjänster. Som om det vore anställningsformen enbart som avgjorde kvaliteten. När det gäller ambitionen för vår utlandsbevakning har vi ju inte dragit ner något: där satsar vi istället, på fler och större utlandsreportage, mycket närvaro och mycket analys.

Rapporterar tillräckligt

Niklas Kierkegaard, utrikeschef på Svenska Dagbladet, tycker också att de rapporterar tillräckligt.

– Man önskar sig alltid mer bevakning, men det måste viktas mot andra saker som händer i världen och då är det inte för lite. Vi kan inte ha en speciell kvot EU-bevakning, det måste vara intressanta och relevanta saker för läsarna.

Det är fortfarande inte klart hur Rolf Gustavssons tjänst ska ersättas.

–När vi ska hitta en lösning efter det att Rolf Gustavsson gått i pension är det vår bedömning att vi utnyttjar våra resurser bättre på andra sätt i framtiden än via ett fast kontor, som ju är en dyr lösning. Det kan handla om en stringer, frilansar, bevakning hemifrån eller en kombination av alla, säger Martin Jönsson.

"Ett beslut jag ogillar"

Rolf Gustavsson själv är inte nöjd med tidningens beslut.

– Det är naturligtvis ett beslut jag ogillar. Jag ville fortsätta tills jag var 67 år, men det ville inte tidningsledningen och det kan inte jag påverka. Det är deras beslut och de får ta konsekvenserna av det. Hur de ska fixa det sedan vet jag inte. Det är inte mitt problem.

Rolf Gustavsson håller med om att EU-bevakningen kan förbättras men poängterar att det inte beror på korrespondenterna på plats i Bryssel.

– Vi som arbetar i Bryssel är väldigt få och alla jobbar dygnet runt. Det är en kritik mot redaktionernas prioriteringar och sätt att agera.

Det behövs fler korrespondenter i Bryssel och det behövs fler hemma i Stockholm som förstår sig på EU. Bristen på kunskap på redaktionerna är ett problem, tycker Rolf Gustavsson.

– Ska man bygga upp kunskap och förståelse behöver man ha kontinuitet. Jag har varit med så länge och vet att man gjorde en punktinsats i början av 90-talet, en punktinsats inför ordförandeskapet 2001 en inför folkomröstningen 2003 och man gör en punktinsats nu. Däremellan gör man mycket lite.

Stressigt arbete

Även TT:s Brysselkorrespondent Maria Davidsson märker ett ökat intresse från TT:s kunder inför EU-valet.

– Nu gör många stora satsningar, men under åren mellan valen är de kanske inte lika intresserade av vad som händer.

Att jobba som EU-korrespondent innebär att man har ett oerhört stort bevakningsområde samtidigt som man ska täcka alla områden från jordbruks- och miljöfrågor till utrikesfrågor. Det gör att man inte kan hinna med allt, utan får inrikta sig på frågor som man tror har ett intresse för en svensk läsare.

– Det är stressigt. Inte alla dagar men ofta. Om vi hade bättre EU-bevakning på hemmaplan, om till exempel specialreportrarna i Sverige bevakade sina frågor hela vägen, skulle inte korrespondenterna behöva bevaka allting och då skulle man hinna med mer.

Värjer sig mot kritiken

Rolf Fredriksson är SVT:s korrespondent i Bryssel. Han vill också se mer EU-bevakning i de svenska medierna, men värjer sig mot den generella kritiken om att svenska medier är dåliga.

– Det kan behövas en seriös diskussion om hur EU-bevakningen fungerar och man ska naturligtvis vara självkritisk, men det är väldigt svårmätbart.  Det finns en risk i att jämföra den svenska mediebevakningen med elitmedier som Le Monde och Financial Times och säga ”titta vad mycket de skriver och vad många reportrar man har på plats.” För att få en bra jämförelse måste man jämföra Rapport med till exempel tysk allmänteve – och då tror jag inte att vi är särskilt dåliga. Kanske är vi till och med ganska bra på att uppmärksamma det som sker i EU.

SVT:s EU-korrespondenter har som uppdrag att både göra reportage i de stora europeiska länderna och bevaka EU:s institutioner.

- Vi följer inte alltid EU-apparaten så noga, varje steg i ministerrådet och parlamentet. Kanske behöver vi mer formell och tråkig bevakning om vad parlamentet, ministerrådet och kommissionen beslutar – även om en talarstol eller ett sammanträdesbord inte är den allra hetaste teven. 

Många tycker att EU är svårt

Även inrikesreportrar och lokalreportrar måste inse att EU inte är någonting som bara sker i Bryssel, då nästan alla beslut som tas i Sverige har någon gång varit på EU-nivå, menar Rolf Fredriksson. Han berättar om hemmaredaktionens upptaktskonferens på SVT i början av hösten 2008. Planeringen inför det amerikanska presidentvalet var i full gång och idéerna flödade. När Rolf Fredriksson då påpekade att EU-valet närmade sig och att man borde diskutera hur bevakningen ska utökas och vilka frågor som är viktiga, kom inte alls lika många spontana idéer.

– Ibland blir jag nästan arg. Journalister tillhör ändå någon slags samhällselit och då måste alla veta hur EU fungerar. ”Det är så svårt och komplicerat”, säger man. Det har liksom inte trängt igenom att alla måste kunna EU. Det går inte att lämna över till två Brysselkorrespondenter att rapportera om vad som händer med EU.

Det är alltså bättre bevakning på hemmaplan och inte fler korrespondenter som behövs?

– Fler korrespondenter är naturligtvis någonting att önska sig, men våra chefer säger att det inte finns pengar till det.


Relaterade länkar:
DN1, DN2, DN3, SvD

Freja Salö
freja.saloe@second-opinion.se