Medievetaren John Fiske satt en gång i ett härbärge och tittade på filmen Die Hard tillsammans med ett gäng hemlösa. Han ville förstå hur de tolkade filmens budskap, utifrån deras utsatta och utstötta situation.

Vi som sitter i egen bostad - äter italienskt som vi lärt oss laga i teves matprogram, har myskväll i soffan och traskar till jobbet - tycker nog att John McLane är hjälten genom hela filmen: ”Yippee-ki-yay, motherfucker”. Vi tycker det är tragiskt när de elaka skurkarna skjuter VD:n för Nakatomi Corporation mitt under julfesten.

Det tyckte inte de hemlösa.
När högste chefen skjuts jublar de, och hejar på terroristerna.
När John McLane mer och mer börjar alliera sig med polisen tappar de intresse för honom.
De stänger av filmen innan den är slut.

I filmen möts de starka och de svaga. Ett litet men välorganiserat gäng kriminella mot det stora multinationella företaget, ensamvargen McLane mot den stora polisstyrkan och den afroamerikanska polisen stöts mot den vita polischefen.

De hemlösa identifierade sig med den sida som de uppfattade som svagare genom hela filmen. Ett frö till systemkritik, där också statens våldsmonopol och den global marknadsekonomin kritiseras.

Kanske hade jag inte hejat på McLane om min vardag bestod av att bli uppspöad vakterna på T-banestationen i Stockholm på väg till arbetet. Att få utegrillen släckt av brandkåren på lördagen och sedan bli bortjagad från området av polisen, för att närboende anmält. Om sådant berättar hemlösa jag pratat med. I och för sig var den hemlöses "utegrill" en liten eld gjord för att ge värme under en bro mitt i vintern.

Jag kan däremot tänka mig att det går att hitta några välanpassade medborgare i vårt land som också jublar när VD:n dör: ”Yippee-ki-yay, motherfucker” där rök din bonus. För det är ju bara på film.

En fråga som jag tycker är intressant att ställa mig när jag tittar på olika medier är: ”vad är det som inte berättas?”. Det som inte kommer fram är kanske lika viktigt eller viktigare än det som syns.

Därför tror jag att samhällets marginalmänniskor - eller överhuvudtaget alla som inte känner sig helt hemma i samhället trots en kanske fin fernissa - är bra mediekritiker.

De upptäcker när det dominerade sättet att se på saker krackelerar inför deras ögon. När andra sidor av berättelsen inte kommer fram. De berättelser som inte har lika stor makt, men kanske är lika eller mer spännande.

Om du vill läsa: John Fiske´s studie heter ”For Cultural Interpretation: A Study of the Culture of Homelessness.”

Camilla Hermansson
camilla.hermansson@second-opinion.se