– Jag har gått förbi löpsedlar där det står ”Kikki säger”, utan att jag har pratat med människan. Det är väl så att man börjar irritera sig.

Kikki Danielsson berättar eftertänksamt om sina erfarenheter av nöjesjournalistiken. I nuläget känner den folkkära artisten en stark misstro för kvällstidningarna och hon beskriver sin relation till medierna som infekterad.

– Jag känner mig förföljd och tycker att de har lämnat en förljugen bild av mig. De citerar mig aldrig rätt och vänder på det mesta jag säger till deras fördel. Det känns som att de sitter med färdiga rubriker och bara vill att jag ska svara ja eller nej.

Snällare förr
Kikki Danielssons uttalanden och ageranden har genererat rubriker ändå sedan hon slog igenom för 30 år sedan. Under den tiden var medieklimatet mer positivt, berättar hon.

– Då bjöd man hem journalisterna på kaffe och bullar och pratade öppenhjärtligt i flera timmar. På 70-talet var de ganska snälla ändå. Det var inga skandaler eller sjukdomar utan mest melodifestival och nygammalt och liknande.

I takt med att åren gick hårdnade
kvällstidningsjournalistiken och mediebilden av Kikki ändrades sakta men säkert.

– Från början var det bara att jag var hemma och bakade bullar, klädde julgranar och virkade gardiner och nu är det ”är hon nykter ikväll?”, ”kan hon gå på sina ben för reumatismen?” och ”hur kommer det att gå?”.

Undviker ämnen
Ett återkommande tema i artiklarna om Kikki är just att hon lider av reumatism. Hon upprörs över att folk har skrivit till henne och bett henne att sluta beklaga sig över sin sjukdom.

– Tror de att jag ringer upp Expressen och säger att ”nu måste ni skriva för nu har jag haft så ont”? Då hjälper jag varken mig själv eller någon annan. Alla journalister börjar med att fråga hur jag mår och jag är så trött på det. De senaste åren har jag kunnat ligga nästan rörelsehindrad och svara att jag mår jättebra, bara för att det inte ska bli några skriverier.

Tidigare alkoholproblem har också vädrats i offentlighetens ljus under åren. Numera känner sig Kikki dock färdig med det ämnet.

– Journalisterna ringer mig så fort någon annan kändis har kört på fyllan och frågar vad jag har för goda råd. Det är historia för mig. Jag önskar de bara lycka till. Jag kan inte lägga mig i deras liv.

Född ärlig
De senaste åren har hon varit sparsam med intervjuer, framför allt med kvällstidningarna.

– Jag har lärt mig att sätta ner foten och säga ”jag pratar inte med dig för du skriver ändå inte det jag säger”. Det brukar vara min standardreplik. Jag har varit schysst mot pressen i alla tider, men nu har det gått för långt. De leker gud med mitt och mina barns liv. Det tolererar jag inte.

Kikki Danielsson känner själv att hon borde ha varit mindre ärlig mot journalisterna genom åren.

– Men det är svårt. Jag är född ärlig tror jag. Jag blev bortlämnad som barn och var livrädd för att bli bortlämnad igen, så jag har alltid känt att om jag kan vara alla till lags blir jag omtyckt och får stanna kvar. Nu prioriterar jag mig själv och min samvaro med mina barn och mina djur.

Aldrig samvetskval
I dag köper hon aldrig tidningar med hennes namn bland rubrikerna.

– Jag har sålt så många lösnummer åt
skvallertidningar och kvällstidningar att de skulle kunna bjuda mig och barnen på en resa. De har gjort så mycket skada i mitt liv.

Även om innehållet i artiklarna brukar vara korrekt är rubrikerna ofta missvisande, säger hon.

– Om man ringer och klagar påstår de att det är en tredje människa som sitter och gör rubriker, en som inte ens har träffat mig och som bara letar efter någonting som går att sälja. Skulle det komma en dementi hamnar den längst ned på sidan 41 och då beror den inte på att någon har samvetskval utan det är av juridiska skäl. Och det är ingen som ser den ändå. Skadan är redan skedd.

Hon avslutar med en stilla undran om hur en del journalister kan sova på nätterna.

– Vad skulle de tycka om deras barn såg sina föräldrars namn i någon sliskig skitrubrik? Men jag tror att de har skygglappar. De går till jobbet och sedan går de hem och lever sitt familjeliv och skiter fullständigt i om de förstör någon annans liv.

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se

Second Opinion har låtit Kikki Danielsson berätta bakgrunden till några omtalade rubriker genom åren.

Aftonbladet: Kikki om sin fetma: Jag tröståt falukorv (041010)

– Det var nog det dummaste någon skrivit. Det var en kille som ringde och skulle undersöka vad olika kändisar hade för matvanor. Då sa jag att jag har väldigt dåliga matvanor. Frukost går bra men på lunchen är jag nästan aldrig hungrig och då kan det bli en bulle eller en banan eller en bit falukorv. Därav rubriken, men den har det varit roligt med faktiskt. Jag brukar ta upp den på scenen och alla vet ju vad jag pratar om.

Aftonbladet: Hon smygåt – på Statoil (050925)

– Det var en kille som ringde mig när jag och hunden var ute på turné. I juli månad är hela Sverige är på resande fot och jag har ingen lust att gå in på en taverna och ha 58 människor i publiken som ska titta på mig när jag äter. Det jag sa var att det ofta blir att man äter någon kioskmat, till exempel från någon mack som har potatismos och korv och räksallad.

Hänt Extra: Efter alla problem… Kikki beroende av sälspäck! (060601)

– Det var nog det styggaste någon har skrivit. Jag hade sagt till Aftonbladet att jag hade börjat använda sälolja. Det är ungefär sådana kapslar som vanliga Omega 3, men de här skulle vara starkare och bra för reumatiker. Då var Hänt Extra väldigt snabba att sätta rubriken ”Kikkis nya drog - sälspäck”. De kunde inte ens skriva sälolja, som jag hade sagt. Hänt Extra intervjuar väl aldrig folk utan plockar lite från olika tidningar och sätter ihop egna rubriker helt utan respekt och moral.

Aftonbladet: Kikki stoppad på gala – raglade och sluddrade (070204)

– Då förföljde de mig överallt. Jag hade fått stämbandsinflammation och glömde att upplysa min nya läkare om att jag har en ganska stark medicin för reumatismen. Det inte går att blanda reumatikermedicin med annat och jag fick kortison och penicillin av honom. Och ja, det bara svartnade för ögonen för mig. Om det framgick vet jag inte. Jag har inte brytt mig om det, för jag vet ju sanningen och är i trygg i den.