Varför är svenskarna så ointresserade av EU?

– Det största skälet är att EU har en del från grunden inbyggda demokratibrister som bygger på att det bara är EU-kommissionen som har rätt att ta initiativ till nya lagar, och det är inget folkvalt organ. Jag tror att människor känner sig överkörda av den EU-elit som bestämt sig för att flytta över mer och mer makt till Bryssel. Det gör att människor känner att ”det inte spelar någon roll vad jag gör – etablissemanget gör ändå som de vill” och då känns det svårt att påverka.

Hur upplever du den svenska mediebevakningen av EU?

– Riktigt usel, av flera skäl. Svenska journalister kommer in alldeles för sent i beslutsprocessen. Många frågor avgörs redan på utskottsnivå, därför kan man inte bara åka ner till Bryssel när beslutet klubbas igenom. Det finns också en slags snuttifiering av EU-politiken, man skriver gärna om symbolfrågor och det som gör sig enkelt i medierna, men man utelämnar de riktigt viktiga sakerna. De svenska medierna har en extremt märklig prioritering.

Vilka frågor utelämnas, menar du?

– Lissabonfördraget exempelvis - som innebär en enormt stor maktöverföring till EU, ett gemensamt försvar och gemensam valuta - beskrivs i nio fall av tio otroligt slentrianmässigt som ett förslag som ”gör det enklare att släppa in fler länder i EU”. Då missar man de strukturella förändringar som fördraget kommer att medföra och att det finns en stor folklig opinion mot det.  Om någon tar upp motståndet anklagas han eller hon för att vara ”vänster”. Etablissemangets version anses vara den etablerade. Regeringarna i medlemsländerna får problemformulerings- privilegiet eftersom medierna är för dåligt insatta. På nationell nivå kan journalisterna mer och är därför mer kritiska.

– Det är egentligen inte så konstigt - svenska medier har bara hälften så många korrespondenter på plats idag som när Sverige gick med i EU. De gör så gott de kan, men det är som att ha en enda journalist som ska bevaka allt som sker i Sveriges riksdag. Rätt som det är dyker de ner i vissa frågor men resten av tiden låter man en massa viktiga frågor passera rutinmässigt.

Vad är det roligaste eller mest spännande du varit med om under din tid i Europaparlamentet?

– En av de roligaste och mest intressanta sakerna var när vi reste på studieresa till staden Ilulissat, "Isberg" på svenska, i nordvästra Grönland för att studera klimatförändringarna. Tanken var att vi skulle resa runt på Grönland men dagen efter vi kom fram gick piloterna i strejk och vi blev fast på hotellet i ”Isberg”. Det blev en speciell vecka med forskare, doktorer och politiker fast på samma hotell i fem dagar. Vi hade många intressanta samtal och diskussioner och jag lärde mig jättemycket om avsmältningen av inlandsisen och den globala uppvärmningen.

– En av de starkaste erfarenheterna jag fått med mig är hur otroligt mycket man jobbar som EU-parlamentariker. Vi representerar ungefär en halv miljon invånare per parlamentariker och man ska vara insatt i allt från asylpolitik till transportpolitik och bostadsbyggande. Det är ett helt övermäktigt arbete. EU har vuxit som en jättelik hydra, vi borde syssla med färre saker än vi gör idag.

Du ställer inte upp för omval, vad ska du göra istället?

– Jag vet inte ännu. Först ska jag i alla fall vara pappaledig.