En treårig pojke dog i september 2008 efter att Stockholms sjukvårdsrådgivning underskattat hans tillstånd, skriver Dagens Nyheter och berättar att ärendet nu utreds av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. En av de sjuksköterskor som utreds uppger att hon känt sig stressad, enligt artikeln i DN.

I Socialstyrelsens granskning från 2006 över risker med vårdrådgivning över telefon framgår bland annat att det kan vara lätt att för tidigt sikta in sig på en diagnos, missa följdfrågor, att dokumentationen kan bli lidande vid stress och att osäkerheten kan ta över utan rätt utbildning.

Pressad situation

Vad kan man då förvänta sig av en tjänst som kräver att man kan beskriva sina symtom över telefon? Sofie Zetterström är redaktionschef på landstingsägda Sjukvårdsrådgivningen SVR AB som ansvarar för rådgivningsnumret 1177. Hon understryker att rådgivningen varken kan rekommendera behandling eller ställa diagnos.

– Det handlar om att man ska bedöma vårdbehovet och att hänvisa till rätt vårdinstans.

I dag avtalsregleras bemanningens storlek utifrån samtalsmängden när ett landsting ansluter till rådgivningsnumret, berättar Sofie Zetterström.

– Den här händelsen med pojken inträffade innan 1177-tjänsten infördes i Stockholm. Sedan kan man aldrig garantera att den inte hade inträffat ändå, även om sådana här fall är väldigt ovanliga.

Eget vårdgivaransvar

Stockholm anslöt sig till 1177 den 1 mars i år. SVR utbildar bland annat sjuksköterskorna i hur man för ett samtal framåt, aktivt lyssnande och hur man ska ställa följdfrågor.

– Det är ju ofta en pressad situation och det kan vara svårt att få fram information. Därför handlar det om att lirka fram så mycket information som möjligt och inte dra förhastade slutsatser. I utbildningen ingår att man ska ta den tid som krävs och inte bara haka på om personen själv tror att det rör sig om magsjuka eller liknande.

Idag tar 1177 emot cirka 300 000 samtal i månaden och finns i stort sett i hela landet. För att råden ska bli så likriktade som möjligt oavsett telefonist utgår man från ett gemensamt bedömningsunderlag om vilka åtgärder som bör rekommenderas utifrån respektive symtom, berättar Sofie Zetterström. 

– Men varje sjuksköterska har sitt eget vårdgivaransvar vid det enskilda samtalet. Alla samtal spelas in och journalförs, om vi i efterhand måste lyssna och höra precis vad som sades.

Second Opinion har tagit del av några av de tidigare fall då Stockholms läns landsting kritiserats av Socialstyrelsen.   

2005-02-21   
En patient rekommenderas att besöka vårdcentralen följande dag trots att tillståndet är livshotande och kräver intensivvård.    

2005-02-22   
En patient kontaktar sjukvårdsrådgivningen för diverse symptom, däribland nytillkomna bröstsmärtor. Sjuksköterskan utgår i sin bedömning från kräkningar och diarré och uppmärksammar inte bröstsmärtorna. Patienten inkommer efter några timmar död till akutmottagningen.

Socialstyrelsens samlade bedömning för båda ovanstående fall
”De inträffade händelserna är allvarliga och illustrerar svårigheten med att göra en korrekt bedömning vid telefonrådgivning. En sjukvårdsrådgivning kräver särskilt utbildade sjuksköterskor med lång erfarenhet, mycket god introduktion och ett bra beslutsstöd för att kunna göra professionella bedömningar.”
Socialstyrelsen konstaterar att MedHelps system för riskbedömning inte finns, att beslutsstödet inte är tillfredsställande, att introduktionen inte är tillräckligt omfattande och att arbetssituationen framstår som stressig.

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se

DN följer också upp nyheten i dag.